Har inte direkt någon anledning att fira in våren här, eftersom det mer eller mindre är sommar året runt. Inte heller känner jag något som helst begär efter att sitta i en park och hinka Sofiero bland en massa högstadieelever. Nä, detta fick bli dagens ansträngning:

Ugnsbakad sparris och potatis med vitlöksmarinerade squashskivor, tomatsallad och färsk majskolv. Det bästa är att ALLT på tallriken är närodlat och/eller ekologiskt, inhandlat från min lokala Farmer’s Market. Här äter vi middag med gott samvete!

Just hemkommen från DMV (aka Hell on earth) och mycket nöjd med resultatet. Efter att ha köat i en knapp timme lyckades jag övertyga personen i luckan om att ge mig ett förlängt operating permit, trots att jag redan överskridit maxlängden för såna tillstånd. Lite krokodiltårar och tillgjord svensk accent löser de flesta problem. Eller skjuter upp dem på framtiden i alla fall, nu har jag 30 dagar på mig att greja smogen. Ett nytt förarbevis fick jag också. Heja!

I skrivande stund sitter jag hemma i en tyst och mörk lägenhet och klurar på följande:

1. Andra akten i det långfilmsmanus jag skriver för kursen Advanced Screen Writing. Min protagonist har just gett sig ut på en hämndturné för att kallblodigt avrätta hela det fotbollslag som för 20 år sedan våldtog hennes mor. Men vad händer härnäst?

2. Hur i allsin dar ska jag lösa problemen i gårdagens inlägg? Jag chansar och åker till DMV imorgon och försöker tjata mig till ett förlängt temporary operating permit för bilen. Jag kan ju alltid hävda att jag är från Sverige och inte fattar något.

3. Vad menar egentligen Jameson när han talar om postmodern hyperspaces? Grundtanken är inte så komplicerad, jag behöver bara lista ut hur jag ska applicera den på mitt eget skrivande. Det är en av uppgifterna i min litteraturteorikurs, som för övrigt är den svåraste kursen jag har läst på många år. På ett bra sätt, alltså.

4. Hur får man enklast tag på Bonniers och Norstedts författare, utan att behöva gå genom förlagens pressavdelningar? Facebook?

5. Borde jag gå och lägga mig istället för att sitta uppe och klura?

Det är otroligt hur lätt det är att skjuta upp sina bekymmer på framtiden. Åtminstone här, där solsken och värme dagligen hjälper till att hålla tankarna borta från jobbigheter. Men nu är den ändå här, sista veckan i april. Senast på torsdag måste min bil ha klarat det smogtest som är obligatoriskt för alla Kalifornien-registrerade bilar, annars får den körförbud. Och eftersom den redan har misslyckats på testet två gånger och därmed behöver ganska omfattande reparationer, som jag verkligen inte har råd med, har jag ignorerat problemet så länge det bara har gått. Jag ser fortfarande ingen lösning i sikte.

Vidare går mitt temporära amerikanska körkort ut den sista april, vilket innebär att jag snarast måste boka tid hos Department of Motor Vehicles för att få ett nytt. Detta har jag skjutit upp av den enkla anledningen att jag inte kan använda min telefon i lägenheten, och telefonköerna på DMV är inte av denna världen. Detta är alltså ganska lätt att lösa, men kräver icke desto mindre en viss ansträngning.

Det tredje ignorerade problemet av potentiellt livsavgörande grad är det faktum att CSN vägrar bidra med skäliga summor för utlandsstuderande. Jag har $7 kvar på mitt amerikanska konto, något mer på det svenska. Detta ska räcka fram till juni, och inkludera hyra, bilförsäkring, mat, bensin, räkningar, och så vidare. Det förstår ju vem som helst att det inte går ihop.

Så, for the record. Livet var på många sätt enklare i Sverige – där jag ju dessutom fick jobba lagligt, något som motverkade finansnederlag av den mer krisartade sorten – än i USA. Men det ändrar inte det faktum att jag hellre är fattig i Kalifornien än rik i Stockholm. It’s so worth it.

Jag är dålig på det här med att uppdatera dagligen. Jag har varit i Los Angeles över helgen och inte hunnit. Återkommer imorgon när jag har vilat ut.

En gång i tiden hade jag ambitionen att detta skulle vara en litteraturblogg. Det var dock betydligt lättare att upprätthålla när jag jobbade i bokhandel och hade tillgång till personalrabatt, läsex, förlagsträffar, litteraturnyheter och, icke att förglömma, den konstanta närheten till böcker. Det var också lättare när jag hade mina egna bokhyllor tillgängliga. Innan jag flyttade hit läste jag i snitt mellan 5 och 10 böcker i månaden för mitt eget höga nöjes skull. Här har jag tur om det blir en hel bok läst varje månad. Därmed inte sagt att jag inte läser, för det gör jag, enorma mängder till och med, men den stora majoriteten är kursrelaterad. Just nu känner jag mig ganska avskalad från samtidslitteraturen, och det är tråkigt.

Men till poängen med det här inlägget. Efter ett tips från Anna Nio hittade jag Bonnierförlagens nya satsning, boktipset.se. Det är inget originellt, snarare en kopia av bok.nu. Inte heller är tipsfunktionen speciellt välutvecklad; jag får för mig att boktipsen som erbjuds mig är baserade på mitt kön snarare än vilken typ av litteratur jag listar att jag faktiskt läst. Men roligt är det, ändå, att gå igenom listor på böcker folk har läst, och vilka betyg de gett dem. Samt namedroppa sina egna läsupplevelser. Jag misstänker att jag snarare än nya boktips främst kommer hitta bortglömda favoriter och få omläsningstips. Och det kan ju aldrig skada.

Jag är en sucker för noveller, och det borde ni också vara. Så här kommer, i detta inläggs anda, ett gäng boktips. Uteslutande novellsamlingar, majoriteten skrivna av den yngre generationen svenska litteraturhopp. Läs!

- 8 Variationer av Willy Kyrklund
- Till vår ära av Alejandro Leiva Wenger
- Landhöjning två centimeter per natt av Jerker Virdborg
- I Gorans ögon av Stefan Lindberg
- Det andra målet av Jonas Karlsson
- Brorsan är mätt av Mirja Unge
- Insekt av Claire Castillon

Och om någon vill skicka mig böcker från Sverige är detta min önskelista just nu, kort och koncis.

- Still av Hassan Loo Sattarvandi
- Till Mervas av Elisabeth Rynell
- Paris-Dakar av Jens Liljestrand

Så, nu har jag väl uppfyllt bokbloggarkvoten för ett tag framöver. Det får duga.

Den extrema hettan håller i sig, tredje dagen i rad med temperaturer över 30 grader. Det är helt fantastiskt, om man bortser från att jag måste sitta inomhus och plugga istället för att åka till stranden och bada fötterna. Igår drack jag fyra liter vatten. Sen köpte jag en fläkt. Min roomies monsterkattunge är helt däckad av värmen, vilket är otroligt skönt. Nu kan jag alltså spendera dagarna tillsammans med en utslagen gosmaskin istället för en hyperaktiv odåga.

Fläkten, min nya bästis.

Vad tycker ni om nya bloggen förresten? Känns det inte lite trångt? Eller är det bara jag?

Så här gör jag alltid när jag verkligen borde plugga. Hittar på ursäkter. Gör om hela layouten på bloggen. Leker med Photoshop. Jag skyller på värmen. Det går inte att koncentrera sig när det är 35 grader inomhus och ännu varmare utomhus. Jag tvivlar på att de 25 sidor filmmanus som ska vara skrivna till imorgon verkligen blir skrivna innan jag har skaffat en fungerande fläkt.

Jag klagar inte, alltså. Bara konstaterar.

En av kurserna jag läser nu heter “Advanced Screen Writing”. Det är tänkt att vi på 10 veckor ska skriva manus till en Hollywoodfilm, och det är fan svårare än det låter. Inte bara för att 90 sidor tar sin lilla tid att få ihop, utan för att det i Hollywoods blockbuster-industri knappt finns utrymme för experimentanda. Mitt manus har ambitionen att bli en Tarantinoinspirerad neo-noirrulle med en hämnddriven kvinnlig protagonist, snygga bilar, coola brudar och droger och vapen i överflöd. Vi får väl se hur det går med det. Första akten ska vara klar imorgon, så det är hög tid att sätta igång med skrivandet. Tur att sista minuten är min favoritminut.

Earth Day-ståhej i San Diego idag, och årets hittills varmaste dag. Solen gick ner för över en timme sen och det är fortfarande 28 grader i luften. Enligt söndagstradition var det punkbaseball på Morley Field som gällde idag. Eller ja, några tappra själar spelade faktiskt, vi andra satt i skuggan med kall öl och hojtade okvädningsord till sportutövarna. Det är dagar som denna som gör att jag inte för mitt liv kan förstå varför jag inte flyttade hit tidigare.

Det där med att skriva varje dag gick bra ända tills helgen kom i vägen och förstörde. Klockan är 2 på natten, vilket om något borde vara en indikator på att det är en dålig idé att uppdatera bloggen. Ni får nöja er med en bild från ikväll på mig och en pytteliten papegoja, tills vidare.

I skrivande stund firar jag en triumfartad seger över illvilliga webbokningssystem. Det tog mig en knapp timme, tre försök och två ilskna telefonsamtal till kundsupporten, men nu har jag äntligen mina flygbiljetter till New York bokade. Liknande ärenden försvåras alltid av att jag inte har ett endaste uns av mobiltäckning i min lägenhet, utan måste gå ut på loftgången för att ringa officiella samtal. I alla fall. Jag har inte varit i New York sen jag var 13, så det blir ett kärt återseende. 21 maj bär det av!

På väg hem från skolan idag körde jag för övrigt förbi en otäck olycka längs highway 805. En personbil hade voltat och låg upp-och nedvänd ungefär 50 meter från vägen, halvvägs uppför en sluttande kulle. Det är knappt att jag ens i min vildaste fantasi kan föreställa mig hur en sån olycka faktiskt går till. Tittköerna var inte heller att leka med. Jag skojar inte när jag säger att folk seriöst stannade sina bilar mitt på motorvägen för att dra upp mobilkameran och fota det hela. Intressant att tillägga är också att den automatiska stavningskontrollen i Firefox föreslår ordet “återvändsgränd” istället för “uppochnedvänd”. Hur tänkte de då?

Det blåser i San Diego idag, så att det skallrar i fönsterrutorna. Husen i södra Kalifornien är av naturliga skäl inte byggda med isolering som huvudprioritering. Det är inte det att det är kallt, för det är det inte, utan mer att luggen blir förstörd när det blåser som har fått mig att stanna inomhus idag. Min dag har varit kort, och om inte givande rent produktivt så i alla fall hälsomässigt. Jag dras med en otäck hosta som är ett resultat av förra veckans förkylning, som jag varken har haft tid eller möjlighet att bota med välbehövlig vila. Jag sov till klockan 12, sen har jag spenderat dagen med att sy, plugga, läsa och titta på Gilmore Girls. Och laga mat, två gånger, pannkakor till lunch och spenatsoppa till middag. Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa vidare i Carsten Jensens Vi, de drunkade. 700-sidig dansk sjömanskrönika är precis vad jag behöver just nu.

Den ovan nämnda luggen

Jag leker med tanken på att börja uppdatera den här bloggen dagligen, göra den mer till en dagbok än en försummad utpost för pseudofunderingar. Någon som har en åsikt om saken? Jag gör ett testinlägg ovan, så får ni säga bra eller anus.

Inspirerad av Elina känner jag också att det är dags för en hyllning till livet. Klichémässiga tonårsdepressioner borträknade har jag alltid varit av den starka åsikten att man generellt sett har kontroll över sitt eget välmående, på mer än ett plan. Den insikten, och en viss handlingsförmåga, har på många sätt hjälpt mig dit jag är idag. Jag är LYCKLIG, jag älskar livet, och livet verkar åtminstone stundvis älska mig tillbaka. Jag var inte olycklig i Stockholm, tvärtom, jag hade familj, vänner, band, jobb och så vidare där. Men det var ändå någonting som saknades, den där känslan av att längta bort, ni vet, att inte vara nöjd, att vilja uppleva något annat, något bättre. Beslutet att bege mig långt långt bort var så otroligt befriande och jag har aldrig sovit så gott som månaderna innan jag flyttade till Kalifornien (väl här besväras jag ständigt av mardrömmar om att bli deporterad, men det är en annan historia). Att vakna upp varje morgon till både inre och yttre solsken (cheesy, jag vet) är helt oöverträffbart. Hittills har varje år i mitt liv blivit lite bättre än det tidigare. Jag hoppas att det aldrig vänder.

Nog för att skriva är vad jag vill syssla med på heltid, och nog för att skrivkurserna på UCSD är både inspirerande, motiverande och kreativa. Den här uppgiften i min litteraturteorikurs går mig ändå på nerverna: “compose a short narrative revealing that its author is a function, using your own creative response to Foucault or Barthes”. Jag är alldeles för trött för den kreativitetsnivån just nu.