1. Jag har ständigt huvudet fullt av dina ord, kanske fler av dina än mina egna. “Alla ord, när handling fattas, äro dåraktiga och tomma” skrev du i Polyfem förvandlad och så väl det sammanfattar tanken på att skriva något som gör dig rätta. Allt jag vill säga har du redan sagt. Ingen har någonsin betytt mer för mitt förhållande till ord, språk, litteratur, filosofi, läsglädje, inspiration och skrivkramp.
Dina ord var föremål för både min b- och c-uppsats i Litteraturvetenskap, och när handledaren sa att mitt språk passade bra ihop med ditt var det den största komplimangen jag någonsin fått. Jag skäms en smula över höjden på den piedestal jag placerat dig på, när det sista du ville var att bli idoliserad. Men jag får fortfarande gåshud av meningen “o uppgivenhet, jagets förrådda portar” i Solange, och av
din underfundighet, din djupa visdom, din ovilja att släppa den svages hand, ditt osannolika sinne för humor, dina stora tankar, din språkliga lekfullhet och dina hjärtskärande vackra formuleringar.

Jag kommer att sörja i en evighet att jag aldrig fick den stora äran att träffa dig. Du var, och förblir, en aldrig sinande källa till inspiration, kunskap och insikt.

Du är saknad.

2. Att läsa & läsa om: (Allt, men framför allt) 8 Variationer, Elpënor, Solange.

3. I brist på närhet till böcker: citaten ovan är ur minnet och inte nödvändigtvis helt korrekt återgivna.

4. Googla “Willy Kyrklund Solange”, klicka “jag har tur”. Läs en hyllning av undertecknad. (Eller tryck här.)