SÖNDAG

De senaste åren har varit så konstant fullspäckade med åtaganden och att göra-listor att jag liksom har glömt hur man slappnar av. Att vara ledig har kommit att bli förknippat med att ha tråkigt, och tristess är en av mina största rädslor. Om jag inte har pluggat så har jag jobbat, och oftast har det varit både plugg och jobb parallellt. Och kanske till och med dubbla utbildningar kombinerat med en halvtidstjänst.

För första gången i mitt liv (!) är jag nu helt färdig med studierna. Den sommarkurs i Kreativt Skrivande jag läste för att få CSN har precis avslutats, och det känns nästan lite sorgligt. Det var visserligen en väldigt grundläggande kurs, men ändå inspirationsfrämjande. I brist på bättre sysselsättning har jag nu alltså börjat utföra allmänna kontors- och datorrelaterade arbetsuppgifter för Volunteer San Diego. Det betalar inte hyran, men det ser bra ut i CV:t, det upprätthåller min visumstatus och det får tiden att gå. Det är verkligen ingen myt att den amerikanska ekonomin, och i synnerhet den kaliforniska, är den sämsta sen andra världskriget – det finns liksom inga jobb att söka.

Jag har i alla fall fått ett rekommendationsbrev från min studiekoordinator på UCSD, och nog för att det är hennes plikt att få mig att verka så bra som möjligt, det är ändå inte utan att jag blev lite stolt (läs: självgod) när jag läste brevet. Ett litet utdrag:
“Ms. Boman’s diligence and performance were truly exeptional. I have had few students who were able to maintain nearly a 4.0 grade point average every quarter as Ms. Boman did. Her clear intelligence, strong motivation, great personality, and consistent dedication to learning and improving her skills and meeting the course requirements resulted in her being at the top of her class every quarter.” Och: “In short, I believe that this talented applicant is extremely well qualified, as evidenced by her strong academic record, her work ethic, and ability to easily adjust to new environments and cultures.”

Alltså, låter inte det här som den perfekta personen att anställa? Om det ändå bara fanns arbetsplatser som faktiskt anställde. Damn you, economy!