Jag sitter och läser igenom mina gamla inlägg på Resedagboken (här, sök på Cinderalley), från mina två första månader i Kalifornien, och förundras över hur mycket spännande som hände när jag precis hade flyttat hit. Det var biljakter och kändisar och galna amerikaner så det stod härliga till. 

Men vid närmare eftertanke var det kanske snarare nyhetens behag som gjorde att nästan allt som hände var intressant och värt att rapportera om, och det faktum att det var totalt osvenskt. Det mesta blir slentrian och vardagsmat efter ett tag – om två veckor har jag varit här i exakt ett år – och nu höjer jag inte på ögonbrynen när jag kör hem på Poplar St, som är en parallellgata till Manzanita Dr där jag bor, och det sitter 10 män i handklovar på trottoaren, vaktade av fem polispatruller. Eller när tjejen i kassan på Wal Mart lyfter upp kjolen för att visa sin fjärilstribal på höften, eftersom mina tatueringar tydligen signalerar att jag är intresserad av andra människors dåliga smak. Eller när ens vänner sätter sig  i bilen och kör hem efter att ha druckit fem öl och en halv flaska tequila. Eller över det faktum att nästan ingen har sjukförsäkring, men att nästan alla har varit häktade för smärre trafikförseelser alternativt suttit i fängelse. Eller när en gubbe som är med i samma AA som Mike Ness kommer fram och vill prata punkminnen. Eller när den sjunde personen för dagen ger mig en osannolik komplimang för mina blåa ögon. Det är liksom inga konstigheter, det är bara everyday life in America.   

Publicerat den 20/8-2009 13:10 av Cinderalley
Postat i Från gamla bloggen