Trogna läsare vet att jag gillar det här med drömmar och att förverkliga dem. Ni vet också vad min största hittills oförverkligade dröm är – att köra motorcykel. Jag vet inte riktigt var eller när det började, men det här är en dröm som har legat och grott sen åtminstone tidiga tonår, och nu är det så himla nära. För vet ni vad? Jag har en motorcykel!!!

Att jag klarade teoriprovet häromdagen, och därmed fick ett körtillstånd (som fungerar som ett begränsat motorcykelkörkort – jag får inte köra på motorvägen, på kvällen eller med passagerare) var knuffen i rätt riktning. Den här skönheten stod och samlade damm på en tow yard och jag har sneglat på henne ganska länge. Idag köpte min fina man loss henne för nästan inga pengar alls.

Hon är en -88 Yamaha Route 66, som bara behöver lite kärlek och ett nytt säte. Lite kuriosa om Route 66-modellen: Det var en av de första icke-amerikanska cruisers som togs in i landet under 80-talet, och på ett betydligt lägre pris än de inhemska motorcyklarna fick den Harley Davidson att bli så nervösa att de såg till att höja importskatten på 700+-kubikare för att stävja konkurrensen. (Resultatet blev dock att Yamaha sänkte sin 750cc till 699cc istället.) Hon är i vilket fall som helst en liten motorcykel som sägs passa nybörjare, och jag tänker mig att vi kommer ha en massa kul tillsammans.