När jag var yngre var jag hästtjej. Hade väggarna täckta av hästaffischer, prenumererade på Min Häst och var med i Pollux hästbokklubb. Läste hästbocker så det stod härliga till, och ett par dagar i veckan i ganska många år cyklade jag efter skolan till stallet och red och ryktade och mockade och hängde i klubbhuset. På somrarna åkte jag på ridläger, eller red islandshästar på en ö utanför vårt landställe. Den här perioden varade tills jag blev punkare och upptäckte folköl och nitar och började hänga på Plattan och inte hade tid för stallet längre. Hästtjejer är för övrigt rent generellt inte speciellt trevliga människor, så det var ingen större förlust för mitt sociala liv.

Den där hästkärleken gick dock aldrig riktigt över. Och så häromdagen blev jag tipsad om ett stall inte alltför långt ifrån där jag bor, som låter prima på alla sätt och vis. Jag ska dit på en evalutation ride på söndag för att se om jag fortfarande har vad som krävs för att bli en hästtjej igen.

Och nu till mitt stora dilemma. Alla år i stallet och alla plöjda faktaböcker om hästar har satt sina spår – jag har full koll på träns och grimmor och paddockar och vojlockar och stigbyglar och rotborstar och hovkratsar och gångarter och skänkelvikningar. På svenska. Men jag har inte en aning om vad något av detta heter på engelska. Om det är något jag avskyr så är det att känna mig korkad. Och jag kommer utan tvekan att känna mig ganska korkad efter att ha hävdat att jag har massor av hästerfarenhet – och sen inte kunna nämna en enda hästrelaterad sak vid namn.

Jaja. Hem och plugga glosor.