Archive for January, 2011

Sverige vs. USA: rätten till konsumtion

Jag får ofta känslan att amerikaner i allmänhet anser att en stor del av friheten i “land of the free”-jargongen utgörs av rätten till konsumtion. Frihet att kunna köpa vad som helst, när som helst. Och det finns specialaffärer för alla tänkbara intressen och behov.

Behöver men förvaringsmöjligheter i form av lådor och boxar åker man till The Container Store. Party City tar hand om alla dina kalasbehov. Butiker som Ross, TJ Maxx och Marshall säljer nya designerkläder kraftigt rabatterat, så alla har råd att klä sig respektabelt. Föredrar man ekologiskt och närodlat framför vanlig snabbköpsmat finns vegetariska kooperativ som People’s, eller farmer’s markets som Henry’s och Trader Joe’s. Och så vidare. Det finns en specialbutik för precis allt. En bit från vårt hus ligger till och med en butik som uteslutande säljer gigantiska teleskop.

Att det sen inte kostar speciellt mycket att köpa sig lycklig i USA spär ytterligare på köpfrihetstanken. One-stop-shops som Wal-Mart och Target har allt man kan tänkas behöva under samma tak – allt från kläder och skor till sportutrustning, heminredning, elektronik, biltillbehör, smink, blöjor, alkohol och apotek – och för löjligt låga priser. De är dessutom perfekta om man blir shoppingsugen mitt i natten, eftersom flera av varuhusen är dygnet runt-öppna. Shopping har blivit en mänsklig rättighet.

Nu har jag inte satt min fot i Sverige på snart 3 år, och saker kan mycket väl ha förändrats sen dess. Jag minns bara hur grymt det var att Kista-gallerian hade öppet ända till NIO PÅ KVÄLLEN. Skitsamma att man fick ta blåa linjen ända ut till Kista, huvudsaken var ju att man kunde shoppa ända till 21. Jag tror ändå att Sverige har en mer hälsosam köpkultur än USA ur många aspekter, och det kan mycket väl ha att göra med bristen på Wal-Marts och Target-butiker.

Det här är ett ganska outtömligt ämne, som jag hade kunnat säga mycket mer om. Men jag har inte tid – jag ska nämligen iväg till den nyöppnade Bettie Page-butiken i downtown och utnyttja min rätt till konsumtion. Man är ju inte den som är den.

Publicerat den 29/1-2011 14:07 av i Från gamla bloggen
4 Kommentarer »

Jag och Natacha

I brist på något bättre att skriva tänkte jag att jag kunde posta den här länken jag just hittade från 2008, när jag var hemma hos Natacha Peyre i Hollywood och hamnade på bild i hennes blogg. Bara för att det är så roligt.

Publicerat den 27/1-2011 18:00 av i Från gamla bloggen
9 Kommentarer »

En kokbok är ju också en bok?

Hörrni, det lutar åt att jag kommer medverka med ett recept i en kokbok som förhoppningsvis ges ut under det kommande året. Nu är jag ju inte direkt någon virtuos i köket, även om jag för all del gillar att laga mat. Men det är ändå en kul grej som jag ser fram emot att göra. Problemet är bara att jag inte alls vet vad för sorts recept jag ska knåpa ihop. Jag lagar mest pastarätter, men använder aldrig recept annat än för inspiration – det blir nästan alltid improvisation och på en höft sådär, och när jag lyckas få till en riktig lyxmiddag kommer jag aldrig ihåg vad det var jag hade i.
Jag tänker mig att en svensk som medverkar i en amerikansk kokbok nog borde bidra med något svenskt, men typisk svensk mat för mig är kött och potatis, och ett köttrecept blir ju lite fel från en vegetarian. Här tänkte jag att ni kommer in, kära läsare. Kan ni inte tipsa om en maträtt som antingen är svensk och vegetarisk, eller inte svensk men i alla fall vegetarisk, och som ni tycker förtjänar en kokbokssida eller så, så försöker jag sätta ihop ett recept med min egen prägel? Schyrra rå.

Publicerat den 27/1-2011 8:45 av i Tankar kring mat
4 Kommentarer »

Nä, nu kan jag inte hålla mig längre…

Om ett par veckor är det Alla Hjärtans Dag, och det kan man ju tycka vad man vill om – själv tycker jag att det är en ganska fånig högtid, men det är i alla fall en ursäkt att få skämma bort sin käresta med fina presenter som man annars kanske inte skulle köpt, och jag spenderar gärna pengar på att göra folk jag tycker om glada, så det passar mig fint. Nu har jag fixat en så himla bra och fin och spännande Valentines-överraskning åt Isaiah, och jag vill så gärna säga mer än så, men han läser bloggen ibland med Google Translate och jag vill inte förstöra överraskningen. Så ni får också hålla er till tåls ett par veckor, sen lovar jag att berätta allt om den bästa presenten någonsin.

Publicerat den 26/1-2011 10:40 av i Från gamla bloggen
4 Kommentarer »

Sverige vs. USA: flakiness

Okej – ni vill läsa om kulturskillnader, och såna finns det gott om. Så gott, till och med, att jag nog får göra det här till en serie inlägg, eftersom allt jag har att säga om saken omöjligtvis får plats i ett enda. Med visst förbehåll för att jag bor i Kalifornien, och det finns nog så många kulturskillnader inom landet också – så de flesta generaliseringar gäller möjligen västkusten snarare än hela USA.

Vi börjar med ett ord som jag inte har hittat en svensk översättning på, men som är en flitigt förekommande företeelse bland amerikaner. Det stavas flaky eller flakey, beroende på vem man frågar. En av de mer kortfattade definitionerna på Urban Dictionary (världens bästa ordlista!) lyder: “Unreliable, characterized by not following through on agreed plans.”

Jag har skrivit om det tidigare, för två år sen – men då hade jag bara bott i USA i ungefär 4 månader, och nog ännu inte insett hur pass utbrett och socialt accepterat det här beteendet är. Alltså. Låt oss säga att vi ska ha filmkväll. Vi bjuder kanske in 10 personer över Facebook, och ytterligare några via sms. 5 personer svarar att de är eld och lågor, så himla peppade på filmkväll! 3 personer tackar nej, och ett gäng till svarar inte alls. Dags för filmkväll, och 4 personer dyker upp. Men X, som senast igår sagt att hon skulle komma, syns inte till. “Var är X?” frågar vi oss nu – och någon som känner X kommer garanterat att svara: “Oh, you know, she’s a flake.”

Som svensk tycker jag att det här är så himla konstigt, både beteendet och det faktum att om man sätter det i system att aldrig dyka upp i tid, eller ens dyka upp över huvud taget, så viftas det bort med “ursäkten” att man är totalt opålitlig. Jag minns inte att folk gjorde såhär alls i Sverige. Har man bestämt att träffas någonstans en viss tid så gör man det – och om man blir sen skickar man ett sms och meddelar detta. Det nästan värsta av allt är att jag – som egentligen är punktligheten själv – nu är så van vid att folk aldrig ska dyka upp på utsatt tid att jag själv tar längre tid på mig än nödvändigt, och jämt är sen med flit – bara för att korta ner den tid jag annars får vänta på folk. Men där drar jag också gränsen. Den dag jag själv blir kallad “flaky”, då vet jag att det är dags att flytta tillbaka till Sverige igen.  

Publicerat den 24/1-2011 21:33 av i Sverige vs. USA
13 Kommentarer »

Bra helg – check

Jag har haft en sån himla fin helg att jag känner att jag vill dela med mig av den, innan det är tillbaka till jobbet som gäller imorgon bitti.

Fredag: Det var restaurangvecka i San Diego, och vi hade bokat bord för 8 personer på finrestaurangen 333 Pacific i Oceanside. De hade satt ihop en specialmeny med tre rätter för $30, och vi går så sällan ut och äter trerätters så det var det helt klart värt. Gick hem med kramp i magen av all god mat och allt hysteriskt skrattande med finaste vännerna.

Lördag: Dagen började med storhattslunch i min vän I’s trädgård. Vi drog ihop ett litet knytkalas och satte på oss de största hattar vi kunde hitta, och åt en helt fantastisk lunch i solskenet. Och så mimosas på det.

På kvällen åkte vi ner till San Diego på swingdanskalas med tema “New Years in Paris 1929″. Fullt med folk, och alla var tidsenligt uppklädda i avant garde-klänningar, hårfjädrar, höga hattar och flugor. 

Söndag: Åkte till stallet och red i vanlig ordning – fick hoppa lite, och det var så varmt att jag höll på att smälta. Vi har en liten släng av sommar just nu, så här i slutet av januari. Det är trevligt. Sen åkte jag och Isaiah på roadtrip ut på landet och upp i bergen och tittade på fina gårdar där vi skulle vilja bo, om de inte låg mitt ute i ingenstans. Åkte förbi en liten väg som hette Wild Willow Hollow – försök säga det snabbt 5 gånger.

Publicerat den 23/1-2011 23:18 av i Från gamla bloggen
Inga kommentarer »

Veckans solnedgång

Okej, medan jag försöker formulera något mer konkret som svar på era förslag så tycker jag att vi kör en ny omgång av veckans solnedgång. Foto taget från min balkong, klicka för större.
19 januari 2011. La Costa, CA.

Publicerat den 22/1-2011 9:52 av i Från gamla bloggen
2 Kommentarer »

Allmän uppmaning

Jag är hemma i Carlsbad igen och har absolut ingenting att skriva. Kan ni inte önska inlägg, något ni vill att jag ska skriva om? Så skriver jag om det sen. Det vore snällt, tack.

Publicerat den 20/1-2011 23:12 av i Från gamla bloggen
11 Kommentarer »

Inte för att klaga, alltså

Fick i sista sekunden reda på att jag var ledig från jobbet igår med anledning av Martin Luther King Jr’s födelsedag, som råkar vara en helgdag. Passade på att åka ner till San Diego och tatuera mig hos min vän D – vi lyckades både färdigställa en redan påbörjad tatuering, samt passa på att göra en helt ny. Det är så himla stor skillnad i hur tatueringsprocessen fungerar här jämfört med Sverige, eller i alla fall Stockholm. Där får man ofta vänta två månader eller mer på en tatueringstid, oavsett om man går till en bra studio eller ej. Här kan man i princip knalla in på den mest välrespekterade studion i stan och få en tid samma dag. Jag vet inte varför det är så, men det har förmodligen att göra med att var och varannan person här tycks jobba eller extraknäcka som tatuerare. Tillgång och efterfrågan, ni vet.

Den andra stora skillnaden är att i USA dricksar man sin tatuerare. Alltså, jag dricksar gärna servitriser och taxichaufförer, och andra som jobbar för minimumlön – men tatuerare drar i regel in en ganska bra timlön redan utan dricks. Det är dock fortfarande betydligt billigare att gadda sig här än i Sverige, så det är kanske bortskämt att klaga.  

Jag är för övrigt bortrest just nu, så ni får läsa det här inlägget tidsinställt. Befinner mig på jobbärende i världsmetropolen Barstow, en liten håla mitt i öknen mellan Las Vegas och ingenstans, känd för hög brottslighet, hög arbetslöshet, och nästan obefintliga sysselsättningsmöjligheter. Dessutom är det svinkallt i öknen så här års, speciellt jämfört med de 30 grader vi haft i San Diego den senaste veckan. Ja, det är precis lika spännande som det låter.

Publicerat den 18/1-2011 12:00 av i Sverige
1 Kommentar »

Frukt är godis

Vägg i vägg med stallet där jag rider bor en dam vars dignande fruktträdgård jag sneglar avundsjukt på varje gång jag kör förbi. Där finns grapefruktträd, citroner, lime, mandariner och flera sorters apelsiner, och träden är så sprängfyllda med frukt att grenarna närapå hänger i marken. Beth, som äger och driver stallet, brukar gå dit och plocka apelsiner åt hästarna, och igår gav hon mig ett par plastkassar och sa åt mig att plocka med mig så mycket frukt jag kunde bära – eftersom damen med fruktträden annars skulle slänga överflödet. Egenplockad grapefrukt till frukosten är bättre än julafton, för en fruktnarkoman som undertecknad.

Publicerat den 17/1-2011 20:31 av i Från gamla bloggen
Inga kommentarer »

Veckans solnedgång

Nu inför jag veckans solnedgång här på bloggen. Det är helt enkelt för många helt fantastiska solnedgångar här, och jag bor för nära kusten för att inte dela med mig av dem. Om ni tycker att det är tråkigt kan ni ju bara blunda. Själv tycker jag att en ordentlig solnedgång är något av det mest storslagna man kan uppleva. Så nu kör vi. Klicka på bilden för att se större.

16 januari, 2011. Solana Beach, CA.

Publicerat den 16/1-2011 23:01 av i Veckans solnedgång
4 Kommentarer »

Är det såhär det är att vara mamma?

Att ha en 5 månaders kattunge är väldigt givande på många sätt, även om det ibland känns som man har en människobebis hemma. Det är också hemskt underhållande, till exempel när kattungen tar sats och springer jättefort rakt in i någons ben, eller jagar sin egen svans i en timme utan att fatta att den sitter fast, eller plöstligt hoppar jättehögt rakt upp i luften för att fånga hjärnspöken, eller gömmer alla våra saker under sängen, eller följer efter och kopierar allt vår stora katt gör som en liten skugga, eller svarar på tilltal med att jama så att man tror att hon faktiskt förstår vad vi säger.

På senare tiden har lilla kattungen dock lagt sig till med en ovana som gör att jag inte har sovit en ostörd natt rakt igenom på säkert två månader. Tidigt varje morgon, ofta runt 5- eller 6-tiden, hoppar hon upp i sängen, promenerar rakt över mig och spinner så högt att det låter som ett flygplan håller på att landa på min kudde. Sen lägger hon sig på mitt ansikte, placerar tassarna på min näsa, och slickar mig på ögonlocken. Allt detta medan hon fortfarande spinner skithögt. Försöker jag knuffa bort henne kommer hon genast tillbaka, alternativt nafsar mig på fingrarna, och det hela börjar om igen. Allra gladast blir hon om jag lyfter på täcket så hon kan krypa in och gosa ihop sig på min mage, men för det mesta ligger hon bara och sover på eller så nära mitt ansikte det bara går.

Alltså, små morrhår som kittlar en på hakan och en varm kattandedräkt mot kinden är kanske det bästa sättet att vakna på. Problemet är bara att klockan 5 på morgonen är vakna det sista jag vill. Jag fattar inte, är det här normalt kattbeteende?

Publicerat den 15/1-2011 13:10 av i Från gamla bloggen
5 Kommentarer »

Death for no reason is murder

Ibland när folk frågar mig varför jag är vegetarian vet jag inte riktigt vad jag ska svara. “Av gammal vana” säger jag oftast, för även om jag för det mesta tycker bättre om djur än människor är jag på intet sätt en passionerad djurrättsaktivist längre, eller ens speciellt engagerad i ämnet.

Idag åt vi middag på gourmethamburgerstället Fuddruckers i San Diego – jag åt en vegoburgare och Isaiah en älgburgare – och jag kom att tänka på mitt mest traumatiska barndomsminne alla kategorier. Det var ute på min familjs dåvarande landställe och jag var kanske 9 eller 10 år. Jag gick ner i källaren för att hämta något ut skafferiet och möttes precis innanför dörren av ett dött rådjur hängande från taket, skinnflått. Min styvfar är jägare, och det var säkert ingen ovanlighet med döda viltdjur i källaren, men det är mig än idag helt obegripligt hur ingen varnade mig för att gå ner i källaren och synen av det flådda rådjuret. Det är fortfarande, utan tvekan, det mest makabra jag någonsin sett i verkliga livet, och det är säkerligen en av de underliggande anledningarna till att jag blev vegetarian som 12-åring.

Isaiah lyckades dock toppa min skräckhistoria med en om möjlig ännu mer traumatiserande berättelse från sin egen barndom. Som 6-åring hade han en kalkon som husdjur, och när Thanksgiving närmade sig tyckte familjen att det var dags att slakta och göra middag av kalkonen, så de högg huvudet av den. Problemet var bara att de inte riktigt lyckades, och den stackars kalkonen sprang omkring i trädgården med det halvt avhuggna huvudet släpande i marken tills de äntligen lyckades få död på den. När Isaiah berättade detta för mig började jag grina, som ett litet barn, fast vi satt på en restaurang mitt ute bland folk.

Det är så mycket med djurplågeri, vare sig det är satt i system av köttfabriker eller bara ett resultat av lata djurägare, som gör mig så otroligt illa berörd. Jag kan se människor torteras och mördas på TV dagarna i ända utan att bry mig, men så fort det är djur inblandade vill jag bara lägga mig på golvet och gråta. Jag antar att det är svar nog på frågan om varför jag har varit vegetarian i snart halva mitt liv. 

Publicerat den 13/1-2011 22:37 av i Från gamla bloggen
15 Kommentarer »

(Hår)cirkeln är sluten. Igen.

När jag var yngre hade jag hår ända ner till midjan, och jag svor på att aldrig klippa av det. Sen började jag högstadiet och blev punkare och det var inte så kul med långt hår längre. Jag klippte av det och rakade tuppkam. Detta är över 10 år sen, och ända sen dess har jag försökt spara ut till långt hår igen. Det går sådär. Jag har inget tålamod, så alltid när mitt hår når ungefär axellängd (“ponytail length”, som min frisör kallar det) blir jag galen på det och klipper en kort page. Varje gång. Detta händer med andra ord ungefär två gånger om året. Förra veckan var det dags igen. Chop chop. 

Publicerat den 13/1-2011 10:05 av i Från gamla bloggen
Inga kommentarer »

Kampen mot det intellektuella tomrummet

På tal om att prenumerera på The New Yorker så känns det som något jag borde gjort för länge sen. Jag bor visserligen på den amerikanska västkusten och är inte speciellt imponerad av New York som stad – jag förstår inte hypen. Men det går liksom inte att förneka att det är landets kulturella och intellektuella huvudkvarter. Till skillnad från Los Angeles, som är en stad som älskas av sina invånare men föraktas av typ alla som inte bor där för sin ytlighet och sina förvrängda ideal.

I alla fall, vad jag försöker komma fram till är att kulturlivet i både New York och Los Angeles är fascinerande att följa i skrift, men att den förstnämnda producerar så himla mycket smartare text. Det enda jag läser i magasinväg just nu, eftersom jag fick en hel hög gamla nummer av min svärmor, är Horse & Rider, som visserligen tangerar ett stort intresseområde, men eftersom den handlar om västernridning och jag rider engelskt är informationen i grund och botten ganska värdelös.

När jag bodde i Stockholm prenumererade jag, förutom DN, på Ordfront, Språktidningen och ETC. Det innebar en ständig politisk och intellektuell uppdatering, utan stressen och angelägenheten hos en dagstidning, och det är det jag saknar. Om 4-6 veckor får vi se om The New Yorker förmår fylla mitt magasinära (sic) tomrum.

Vilka tidningar läser ni?

Publicerat den 12/1-2011 22:56 av i Från gamla bloggen
3 Kommentarer »

Vardagslyx

Jag är hemskt dålig på att spendera pengar, vilket har resulterat i att jag just nu har mer pengar än jag någonsin haft förut. Det ska på inget sätt tolkas som att jag är rik, bara att det är skönt att inte vara pank som omväxling. Att jag är dålig på att spendera pengar tror jag är en överlevnadsinstinkt snarare än snålhet – eftersom jag har varit fattig student alldeles för länge har jag aldrig lagt mig till med några dyra vanor, och jag sparar hellre ett sällsynt överflöd än slösar bort det. Men nu har jag som sagt så pass gott med stålar att jag tänker mig att jag borde lätta på plånboken och skämma bort mig själv en smula. Problemet är bara att jag har svårt att komma på saker jag saknar, åtminstone i materiell väg. Jag har redan alldeles för mycket grejer som det är.

Så jag börjar småskaligt och mer praktiskt. Ikväll bjöd jag min man på smarrig trerättersmiddag på en av våra favoritrestauranger. Sen gick jag hem och beställde en helårsprenumeration av The New Yorker. Nästa steg blir att lyckas få minst två veckor ledigt från jobbet, så att jag och Isaiah äntligen kan åka på den bröllopsresa som aldrig blev av när vi gifte oss. Sen får det nog fasen vara nog på slöseri för ett tag.

Publicerat den 11/1-2011 22:52 av i Från gamla bloggen
3 Kommentarer »

En dekadensens afton

Det känns som att alla inlägg en tid framöver kommer att inledas med “häromdagen”, eftersom det händer mycket men jag hamnar efter i rapporteringen. Så, häromdagen var vi i downtown San Diego, på den mycket exklusiva klubben Prohibition. För att över huvud taget komma in måste man vara propert klädd och komma i ett sällskap på färre än 6 personer. Vi var närmare 20, men kom i små grupper i taget, så vi blev insläppta i alla fall. Själva klubblokalen är avsiktligt svår att hitta; en pytteliten dörr inklämd mellan två stora pubar, och så står det “Law Office” på skylten. Man får ringa på en klocka och så kommer det någon och, förhoppningsvis, släpper in en. Efter att ha tagit sig ner för en brant trappa till en källarvåning befinner man sig plötsligt i 20-talets prohibition-era, där alkohol är förbjudet och man får gå på svartklubb för att dricka sig full. Ett jazzband spelar live i ena halvan av lokalen; den andra halvan är en bar omgiven av rött ljus, män och kvinnor uppklädda till tänderna, samt en välkonstruerad drinklista. Priserna är därefter. Är man full eller högljudd blir man ombedd att avlägsna sig. Kommer man iklädd jeans, t-shirt eller tennisskor blir man inte insläppt.

Efter ett par timmar på Prohibition gick vi rakt över gatan till Marble Room, en före detta bordell som nu huserar en bar där servitriserna ser ut att vara lånade direkt från ett horhus i Vilda Västern. Och det var den dekadensens afton. 

Den röda baren på Prohibition

Födelsedagspuss (och min nya frisyr) på Marble Room

Publicerat den 10/1-2011 23:56 av i Nattliga bravader, San Diego
2 Kommentarer »

Sånt man gör på vintern

Jag och Isaiah har äntligen varit tillsammans tillräckligt länge för att börja skapa traditioner tillsammans. Vi träffades precis runt årsskiftet förra året, och den nionde januari firade vi hans födelsedag genom att åka upp till bergen och åka snowboard. Imorgon fyller han år, igen, och vi skapar tradition genom att köra till Bear Mountain och åka bräda tidigt imorgon bitti.

Jag har åkt skidor och snowboard i hela mitt liv, ända sen jag lärde mig att gå själv. Det har ganska länge varit något av en överlevnadsteknik – att hitta en sak som faktiskt är positiv med snö och vinter när man bor i ett land där vintern är så lång och kall att det inte funkar att bara gå och vänta på en sommar som ändå aldrig kommer. Nu bor jag ju inte i det kalla landet längre, men en av alla saker jag älskar med Kalifornien är det faktum att man kan ligga och steka på stranden och åka skidor i bergen på samma dag och i samma delstat. Det tar bort lite av dumheten i att åka till snön frivilligt – när jag börjar frysa kan jag ju bara åka hem till San Diego igen.

Så här såg det ut förra året:

Publicerat den 8/1-2011 17:13 av i Från gamla bloggen
1 Kommentar »

Jaha

Ja, det har ju blivit lite dåligt med uppdateringar här på sistone. Jag har haft semester. Det vill säga mest legat på soffan och kollat på South Park på laptopen. Och nu är jag tillbaka på jobbet igen, så då har jag ju inte heller riktigt tid att blogga. Men det kommer hända grejer här ganska snart, törs jag nog lova.

Publicerat den 3/1-2011 21:54 av i Från gamla bloggen
2 Kommentarer »