Categories
Uncategorized

Death for no reason is murder

Ibland när folk frågar mig varför jag är vegetarian vet jag inte riktigt vad jag ska svara. “Av gammal vana” säger jag oftast, för även om jag för det mesta tycker bättre om djur än människor är jag på intet sätt en passionerad djurrättsaktivist längre, eller ens speciellt engagerad i ämnet.

Idag åt vi middag på gourmethamburgerstället Fuddruckers i San Diego – jag åt en vegoburgare och Isaiah en älgburgare – och jag kom att tänka på mitt mest traumatiska barndomsminne alla kategorier. Det var ute på min familjs dåvarande landställe och jag var kanske 9 eller 10 år. Jag gick ner i källaren för att hämta något ut skafferiet och möttes precis innanför dörren av ett dött rådjur hängande från taket, skinnflått. Min styvfar är jägare, och det var säkert ingen ovanlighet med döda viltdjur i källaren, men det är mig än idag helt obegripligt hur ingen varnade mig för att gå ner i källaren och synen av det flådda rådjuret. Det är fortfarande, utan tvekan, det mest makabra jag någonsin sett i verkliga livet, och det är säkerligen en av de underliggande anledningarna till att jag blev vegetarian som 12-åring.

Isaiah lyckades dock toppa min skräckhistoria med en om möjlig ännu mer traumatiserande berättelse från sin egen barndom. Som 6-åring hade han en kalkon som husdjur, och när Thanksgiving närmade sig tyckte familjen att det var dags att slakta och göra middag av kalkonen, så de högg huvudet av den. Problemet var bara att de inte riktigt lyckades, och den stackars kalkonen sprang omkring i trädgården med det halvt avhuggna huvudet släpande i marken tills de äntligen lyckades få död på den. När Isaiah berättade detta för mig började jag grina, som ett litet barn, fast vi satt på en restaurang mitt ute bland folk.

Det är så mycket med djurplågeri, vare sig det är satt i system av köttfabriker eller bara ett resultat av lata djurägare, som gör mig så otroligt illa berörd. Jag kan se människor torteras och mördas på TV dagarna i ända utan att bry mig, men så fort det är djur inblandade vill jag bara lägga mig på golvet och gråta. Jag antar att det är svar nog på frågan om varför jag har varit vegetarian i snart halva mitt liv. 

0 replies on “Death for no reason is murder”

Fortsätt med det Sanna! Jag tycker det är asgrymt med folk som vegetarianer och veganer. Alla flickvänner jag någonsin haft har varit vego eller veganer, så jag har varit halvvego jättelänge. Typ tills jag flyttade till CA. Här träffar jag ingen. lol. Men jag gjorde ett halvtappert försök att bara äta kött om det var organiskt för ett halvår sen. Hade varit inne på PETAs hemsida och började gråta när jag såg hur djuren behandlades. Tyvärr så bleknade de bilderna med tiden och jag gick tillbaka till köttaätande av lathet. Låter hemskt 🙁

Har en likadan skräckscen från min barndom. Var hos min bästa kompis och lekte och hennes pappa kom hem med bilen, öppnade takboxen och slängde upp en skinnflått rådjur över axeln. Glömmer aldrig chocken!

Läser Jonathan Safran Foers "Eating animals". Sjukt bra, välskriven och intressant. Vet inte om den kommer göra mig till vegetarian men åtminstone mer medveten och någonstans måste man ju börja.

jag har svårt med proportionerna i den här diskussionen: folk svälter och lever i yttersta misär i rika länder som USA och i fattiga länder Philipinerna. Nu är det översvämningar där och i Sri Lanka med hundratals dödsoffer men tidningarna skriver om översvämningar i Australien med kanske 10 döda.
Och sedan tv o film med lemlästade människor som ett ideal.
Allt detta passerar obemärkt, men att en kalkon inte dör omedelbart vid slakt upplevs som upprörande – nej jag får inte ihop ekvationen.
Däremot finns det tusen andra goda skäl att vara vegetarian, men knappast någon slags missriktad humanism

PS
Sanna, din rubrik säger ju allt: död utan orsak är mord!
Det gäller även – främst – alla människor som dör helt i onödan

Fint inlägg och intressanta kommentarer. Jag tycker att det är lite spännande när man diskuterar skäl till vegetarianism då det alltid rör upp så mycket känslor (men här var det ganska sansat). Jag är vegetarian av ungefär samma skäl som du Sanna, däremot inga direkt traumatiska upplevelser, men en stark känsla av kärlek till och empati för djur, som får mig att känna att jag helst om jag kan välja inte äter mina vänner. Som tur är kan jag välja! Det är intressant att den orsaken är den enda anledningen som inte accepteras – man får inte bry sig om djur när människor lider. Jag föstår perspektiven du pratar om Ulf, och delvis kan jag hålla med om att det blir vridet. (och den västerländska vinkeln på all omvärldsrapportering i medier är irriterande). Men jag tänker såhär: Medkänsla för _både_ djur och människor är bra, det ena utesluter inte det andra. Tyvärr känner jag mig relativt maktlös i de sammanhang du pratar om, jag kan inte riktigt hejda några katastrofer eller svälter, men det betyder inte att det passerar obemärkt för det. Men för djuren kan jag göra ett aktivt personligt val, det kanske inte påverkar så många djur, men jag bidrar i alla fall inte till ytterligare död. Jag skulle inte äta människor heller om möjligheten fanns.

Jag tycker det märkligaste är att man måste sitta och förklara sina kostvanor för folk, oftast frömlingar. Jag frågar ju inte köttätare varför de äter kött, vad ger dem rätten att ifrågasätta mina matpreferenser? Det här faller in under samma stelbenta inställningar som många, ofta majoriteten, har till även homosexualitet och ateism, tyvärr; man avviker från normen och då måste man förklara sig! Inte tro på gud? Men varför? Inte äta kött? Men varför? Inte älska motsatta könet? Men varför? Som vegetarian och agnostiker är jag faktiskt glad att jag är hetero, en till pinne på det där fördomsträdet skulle jag inte orka med.

Och i övrigt tycker jag att alla skäl till en medveten kost, vad den än må vara (kanske undantaget kannibalism), är tillräckliga.

Usch, detta hade jag förträngt! Det är traumatiserande för föräldrar att inse att man bidragit till att traumatisera sina barn!
Men angående att äta kött eller inte, så känns det så mycket mer "humant" att äta kött direkt från skogen (eller för all del från gårdar med anständig djurhållning). Jag vill inte använda begreppet "lyckliga djur", men ändå…alternativet är svårt plågade djur från köttindustrin, vilket borde få vem som helst att tänka till, även köttätare!

Daniel: Jag haller med om att det ar tunnsatt mellan vegetarianerna i USA, aven inom "vansterkretsar" – det ar en smula forvanande for mig, eftersom nastan ingen jag kanner i punkscenen i Sverige ater kott. Har saknas ganska ofta det perspektivet.

Jag tycker dock att en medvetenhet om situationen ar att ha kommit en bra bit pa vagen!

Ulf: Precis som Anonym papekar sa behover det ena inte utesluta det andra. Som feminist och vegetarian far jag standigt forsvara mina hjartefragor for folk som tycker att det finns "viktigare" saker att bry sig om. Folk som inte ar engagerade i nagonting alls blir aldrig ifragasatta, men det tycks vara oerhort provocerade for manga nar man kampar for lika lon for man och kvinnor istallet for att aka till "Afrika" och radda "svaltande barn".

Att du tycker att en kalkon som lider ar upprorande far sta for dig. Sjalvklart ar manniskors lidande minst lika hemskt, men jag ser inte hur de oversvamningsdrabbade i Sri Lanka, eller nagon annan for den delen, skulle gynnas av att jag eller nagon annan slutade bry oss om djuren.

Anna: Ja, det ar himla markligt det dar. Jag ifragasatter inte manniskors ratt att ata kott eller tro pa en gud, men jag undrar alltid over anledningarna. For mig ar det sa sjalvklart att inte behova doda for att bli matt, och att inte tro pa nagot jag inte har sett minsta uns av bevis pa. Men det betyder ju inte att jag gar runt och tvingar kottatare och religiosa att forsvara sina val for mig, eftersom det helt enkelt ar none of my business. Forvantar mig samma respekt tillbaka.

Gunnie: Absolut, det finns ju flera nyanser av kottatande ocksa. Precis som att jag koper agg ibland, men bara ekologiska fran frigaende hons.

Hej Sanna!
Det var inte meningen att vara anonym! Efter min mastodont-kommentar så skulle jag kryssa i något och blev alldeles förvirrad av alla möjligheter och då blev det anonym bara för att det verkade enklast. Latheten! 🙂
Men kram på dig, hoppas du kommer förbi ditt gamla land någon dag! 😉

AE: Ah, jag visste väl att det var någon av mina vettiga vänner som låg bakom! 🙂 Ska försöka komma förbi moderlandet i sommar, lovar att säga till på FB! Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *