Livet – Sanna: 1-0.

Jag tror inte att svenskar i allmänhet fattar vilket privilegium, och vilken möjlighet, det är att inte behöva betala för sin utbildning, och att istället få pengar från staten för att plugga. När jag nämner det för folk här brukar de mest skratta bort det, eftersom de tror att jag skämtar.

Det här är mitt absoluta favoritmathak i San Diego. Jag bodde precis runt hörnet på 30th Street förut, då var jag här flera gånger i veckan. Mest burgare, men även en massa smaskiga smörgåsar och sallader. Allt är vegetariskt och går att få veganskt. Stammisarna har i regel dreads och tatueringar.  

Pokez
Downtown, 10th & E Street.
Vegetarisk och vegansk mexikansk mat. Jag är själv inget stort fan av mexikanskt, men eftersom San Diego är ungefär så nära Mexico man kan komma utan att korsa gränsen så har den mexikanska maten här ett väldigt gott rykte och bör testas.

Sully’s Sandwich Shop
Pacific Beach, Garnet Ave & Cass Street.
Bästa smörgåsarna i stan. Jag äter här varje gång jag är i Pacific Beach. Det är billigt och det är aldrig någon kö, förmodligen för att en större sandwich-kedja ligger precis över gatan.

Corvette Diner
Point Loma, Historic Decatur Road.

Till Corvette Diner går man inte för maten, om man inte är jätteförtjust i flottiga amerikanska hamburgare, utan för stämningen. Och kanske för en Elvis-shake.

The Greenery
Encinitas, Highway 101 & Daphne Street.
Ett litet kafé som enbart serverar raw food. Det är lite dyrt, och man får (paradoxalt nog) vänta ganska länge på maten. Men gott är det, och galet nyttigt.

Naked Café
Carlsbad, Carlsbad Village Faire.
Naked ligger runt hörnet från mitt jobb, och här äter jag lunch när jag känner att jag vill skämma bort mig lite. Det mesta på menyn är vegetariskt, och allt är gjort på färska råvaror och grymt hälsosamt. Inte helt billigt, men sjukt gott.

Lanna Thai Cuisine
Pacific Beach, Mission Bay Drive.
Ligger lite konstigt beläget precis vid motorvägen, men deras Pad Thai med tofu är to die for. Gå hit på lunchen, då får man mer mat än vid middagstid.

Krakatoa
South Park, 25th & C Street. 
Mysigt kafé i ett av de trevligaste områdena i San Diego. Goda mackor, fin uteservering och bra people watching (mycket hipsters på konstiga cyklar). 

Paon
Carlsbad, Roosevelt Street & Carlsbad Village Drive.
Ganska nyöppnad lyxrestaurang, med både sniglar och 75-dollars-kaviar på menyn. De har dock ett gäng vegetariska rätter som är mycket prisvärda och så goda att man dör lite. Grymt vinutbud.

Island Pasta
Coronado, Orange Ave & Loma Ave.
Islands pasta är det inget fel på, men åk hit om inte annat för att få ta Coronado Bay Bridge över från San Diego till överklasshalvön Coronado.

Karl Strauss Brewing Company
Carlsbad, Armada Drive.
Jag älskar öl, och Karl Strauss brygger finfin sådan. Deras mat är inte så tokig heller, men gå hit framför allt för öllistan. 

Hon Sushi
Oceanside, Highway 101 & Cassidy Street.
Jag gillar egentligen inte sushi, men eftersom min man är sushi-fantast så har jag börjat lära mig att äta det. Veggorulle, alltså. På Hon sitter man vid låga bort på golvet och de har en prisvärd all you can eat-meny.

Swami’s
Encinitas, Highway 101 & Swami Beach.

Swami ligger mitt emot ett gigantiskt kritvitt tempel med guldkupoler, och bara det gör ju att man vill äta där. Deras acai bowl är dessutom kanske världens bästa bakisfrukost.

Loving Hut
North Park, El Cajon Blvd & Florida Street.
En vegansk snabbmatskedja som finns lite här och där i världen, men detta är den enda i San Diego. Hälsosam och miljövänlig asiatisk mat. Kan det bli bättre?

Evolution
Downtown, 5th & Quince.
Ytterligare en vegansk snabbmatskedja, de har till och med en drive through. Enligt ryktet har de grymma milkshakes.

Bali Hai
Shelter Island, Shelter Island Drive.

En hawaiiansk restaurang med tikitema, som ligger alldeles ensam längst ute på en liten halvö med obehindrad utsikt över Downtown San Diegos skyline. Maten ligger i den övre prisklassen och är helt ok, men gå hit framför allt för utsikten.

Men det allra värsta är ändå att det ska regna nästa helg, när min mamma och hennes kompis kommer och hälsar på från Sverige. Jag kan leva med lite regn, det är så sällsynt här ändå. Men när folk flyger över halva jorden för att komma bort från februarivädret i Stockholm så känns det som att jag sviker dem om det regnar – även om jag inser att det är bortom min kontroll. It never rains in Southern California, liksom.

Och on an unrelated note så undrar jag lite var ni har tagit vägen. Jag ser ju att ni läser, och att det till och med är fler av er än vanligt här på sistone. Kan ni inte säga hej så jag inte känner mig så ensam här på bloggen?

Jag är tacksam över att ha ett kreativt jobb. Men ibland kan jag sakna intellektuella utmaningar på en annan nivå. Då tänker jag att en dag ska jag doktorera i litteraturvetenskap. Doktor innan 30 känns kanske lite väl optimistiskt. Men runt 40 eller så. Vänta ni bara.

Förra året firade vi V-Day genom att hoppa fallskärm. Det här året ska vi flyga luftballong – nu på söndag, i soluppgången, över vingårdarna i Temecula. Det ingår champagne och souvenirfoto, och jag är sjukt peppad. Ni minns kanske att jag nämnde detta som den bästa presenten nånsin? Nu råkar det vara så att jag och min man är så totalt på samma våglängd i allt vi gör att hans present till mig var… en luftballongsfärd! Detta utan att vi egentligen alls har diskuterat att flyga luftballong tillsammans. Men eftersom jag redan hade bokat och betalt, och hans var mer ett nån-gång-i-framtiden-löfte, så bestämde vi att han får stå för ett bungyjump istället. 

Nu tänkte jag säga något om en match made in heaven, bokstavligen talat. Men det hade blivit så cheesy, så vi skippar det. Vi kör några bilder från helgens Valentine-event istället, och sen får det fasen vara sluttjatat om Alla Hjärtans Dag för det här året.

Mitt intryck är att i Sverige bryr sig de allra flesta arbetsgivare lite om universitetsbetyg. Där är en examen det viktiga, inte hur man presterade på vägen dit. I USA bör man däremot inte underskatta vikten av bra betyg, även på collegenivå. Att ha en Bachelor’s Degree eller högre är ganska viktigt för att få ett välbetalt jobb, men för att stå ut i konkurrensen bör man även ha ett GPA att skryta med. GPA står for Grade Point Average, och ett 4.0 betyder högsta betyg i allt.  

Jag flög in på ett studentvisum och pluggade på University of California mitt första år i San Diego. Jag hade redan en kandidatexamen från Sverige, så jag läste mest kurser jag var genuint intresserad av – vilket lönade sig, eftersom mitt samlade betygsdokument från UCSD visar ett GPA på 3.75. I praktiken innebär det ett B och resten A:n.  

När jag var klar med studierna ansökte jag om ett tillfälligt arbetstillstånd via universitetet. Jag fick mitt arbetstillstånd under våren 2009. Som ni kanske minns var detta en av de värsta perioderna för amerikansk ekonomi sedan depressionen, och med växande arbetslöshet speciellt i Kalifornien var konkurrensen för de få jobb som faktiskt fanns att söka skyhög. Det var inte den roligaste tiden att vara arbetssökande, kan jag meddela. Speciellt som nyexaminerad utlänning, utan flera års jobberfarenhet och utan ett lokalt kontaktnät. Men om ni känner mig kanske ni vet att jag inte är typen som ger upp i första taget.

En ovärderlig källa för nästan allt man behöver, inklusive jobb, är Craigslist, som är som ett Blocket på crack. Bara som en referens så har jag hittat mitt jobb, min bil, mitt hus och min make (ja, han sålde mig bilen alltså) på Craigslist. Jag spenderade flera timmar om dagen med att söka jobb jag antingen var underkvalificerad (universitetsprofessor!) eller överkvalificerad (butiksbiträde!) för, i väntan på att det rätta skulle dyka upp. Under tiden jobbade jag gratis som grafisk designer för en välgörenhetsorganisation, vilket såg fint ut på CV:t. 

En dag dök det upp en annons för en position som webbdesignassistent. Det var en liten prisbelönt kreativ byrå i Carlsbad i norra San Diego, med kontor precis vid stranden, och där det bara jobbade kvinnor. Till saken hör att jag aldrig hade planerat att jobba med webbdesign, det har liksom bara varit en hobby jag sysslat med i några år, och jag har pluggat alldeles för mycket journalistik och litteratur för att inte vilja bli skribent på heltid. Men beggars can’t be choosers, och vid det här laget var jag verkligen trött på att leta jobb. Så jag slängde ihop en online-portfolio, och skickade in en ansökan. Några dagar senare blev jag kallad på intervju. 

Jag var en smula tidig till intervjun, och kom dit ungefär samtidigt som tjejen de skulle intervjua innan mig – så det råkade bli enklast att köra en gruppintervju. Vilket jag verkligen tror var till min fördel, eftersom jag är en extremt dålig förlorare och blir väldigt tävlingsinriktad när det står mycket på spel. Jag körde hem från intervjun med lite fjärilar i magen – dels hade intervjun gått himla bra, och dels kände jag att det här kanske faktiskt var mitt drömjobb. Så när jag fick jobbet packade jag ihop mina tillhörigheter och flyttade till Carlsbad. Flytten var en fin övergångsrit till vuxenlivet, kan jag känna såhär i efterhand. 

För mig var det här med tatueringar aldrig ett problem, men jag tror absolut att det hjälper att jobba i en kreativ industri. Jag bemödar mig aldrig med att täcka över mina tatueringar, och klär mig i mina vanliga kläder på jobbet. Jag har haft tur nog att hitta en arbetsgivare som bryr sig mer om meriter, kunskap, ambition, arbetsmoral och personlighet än ytliga saker som tatueringar och färgat hår. Jag har dessutom inget som helst intresse av att någonsin jobba på typ bank eller advokatbyrå, där det nog hade varit mer av ett problem.

Idag är jag ensam heltidsanställd i företaget, och dessutom delägare. Jag tror faktiskt att det finns ett universellt svar på hur man lyckas ta sig uppåt i arbetslivet, och det är att jobba hårt och gilla det man gör. Jag är sämst i världen på att göra saker jag inte tycker om, så något annat än ett kreativt yrke hade förmodligen inte funkat speciellt bra för min del.

Så gjorde jag, alltså. Frågor på det?