Vi har pratat lite löst på senaste tiden om att flytta. Ni vet ju hur mycket jag älskar vårt hus, men vi betalar ganska mycket i hyra och har minst tre rum som vi inte ens använder, så egentligen vore det logiskt att flytta till något lite mindre och därmed ha pengar över till annat. För att inte tala om hur mycket snabbare det skulle gå att städa om vi inte hade två våningar på 100 kvadratmeter vardera att dammsuga.

Men när jag kollar lediga bostäder på Craigslist slår det mig vilken tur vi hade med det här huset. Det var den första – och enda – bostaden vi tittade på efter att jag och Isaiah hade bestämt oss för att flytta ihop, och trots att huset var mitt i en renovering och såg ut som en byggarbetsplats under visningen blev vi genast förälskade i det.

Ingen av annonserna för hus i samma eller lägre prisklass kommer ens i närheten av vad vi har nu, med tre sovrum med stora garderober, tre badrum med badkar, balkong och uteplats, havsutsikt, pool och jacuzzi, garage med plats för två bilar och en motorcykel och ett mindre gym, walk-in-closet, ett master bedroom som är lika stort som min gamla lägenhet i Stockholm, gigantiskt master bathroom med två handfat och extra stort badkar, samt en nedervåning med öppen planlösning mellan vardagsrum, kök och två matplatser. Dessutom bor vi i ett av de rikaste områdena i San Diego, vilket innebär att det är lugnt, rent och säkert. Allt detta betalar vi motsvarande 13 000 svenska kronor i månaden för. (Vad får man för det i Stockholm? En trea i Hammarby Sjöstad?) Ju mer vi tänker på det, desto mer övertygade blir vi: inte en chans att vi flyttar.