Niotillfem skriver ett inlägg om vad hon saknar med Stockholm, och jag blir oförklarligt nedstämd av att läsa det. Jag kommer på mig själv med att önska att jag också hade den relationen till Stockholm, eller vilken stad som helst egentligen. Kanske har jag varit i USA för länge, men jag har verkligen inget minne av hur det luktar i Stockholm, och jag har under de senaste tre åren över huvud taget inte behövt tampas med hemlängtan.

Icke desto mindre. Jag åker till Sverige om lite mindre än en månad, och det här är min lista över vad som ska bli fint:

– Svensk yoghurt. Även om jag är lite orolig över att mina smaklökar ska ha blivit så degenererade av amerikansk mat att jag inte kommer uppskatta svenska delikatesser längre.
– Lagrad prästost på knäckebröd
– Långa ljusa nätter
– Parkhäng med systembolagetkassar, bandare och fina vänner
– Att få gå igenom alla mina kläder, skor och böcker och fylla minst två resväskor att ta med mig hem till Kalifornien igen. Bättre än all shopping i världen.
– Äta vegetariskt buffé i Ulriksdals slottsträdgård med mamma
– Åka till landet med pappa och äta frukost på verandan, till havsutsikt, ljudet av vågskalp och doften av nyklippt gräs
– Läsa DN Kultur om morgnarna
– Klappa Zorro, världens finaste labrador
– Åka tunnelbana
– Hälsa på mina gamla kollegor (till exempel Sofia) i världens bästa bokhandel, och försöka övertala dem att låta mig köpa en jättehög med svenska böcker på personalrabatt
– Äta smultron, kantareller och färskpotatis

Vad mer? Ni som har Stockholm lite mer färskt i minnet, vad får jag inte missa som turist i min egen hemstad?