Archive for September, 2011

Dagens musiktips

Jag lyssnar på ungefär samma musik nu som jag gjorde för 10 år sen, såklart med vissa undantag. Vissa band och artister hänger fortfarande med, och då och då tillkommer det något nytt i spellistan. I tonåren var jag fanatisk skivsamlare och köpte förstapressar av obskyra vinyler så det stod härliga till. Men i kölvattnet av mp3-spelare och musikdigitalisering tappade samlandet sin charm, och jag kan i ärlighetens namn inte komma ihåg sist jag köpte en riktig skiva. Men nu svävar jag ut. Det jag egentligen skulle säga är att den senaste månaden eller så har jag i princip bara lyssnat på ett enda band, och deras enda fullängdare på repeat. Larry and his Flask heter bandet, och de spelar någon sorts svårdefinierbar men sjukt svängig hillbillypunk. I en intervju jag läste med sångaren beskrev han deras musik som “a barn party while the barn is burning down”. Det tyckte jag var fint.

En annan fin grej med det här bandet är att de inte bryr sig så mycket om spellokaler och ljudsystem – de ställer sig och spelar lite var de behagar, typ på gatan eller utanför festivalen. När jag var i Vegas på Punk Rock Bowling i våras gick jag förbi dem flera gånger när de stod och spelade lite här och var mitt i stan, och det var samma sak på Warped Tour. Jag har fortfarande aldrig lyckats se dem på en riktig scen.

I alla fall. Gillar man banjopunk och lustiga skägg finns de på Spotify. Eller på ett gatuhörn nära dig.

Publicerat den 28/9-2011 20:19 av i Musiken
10 Kommentarer »

Det turkosa köket

Efter en dryg vecka i nya bostaden börjar köket, som enda rum i huset, kännas en smula färdigt. Vad tycker ni? Lite fräsigt, va?

Publicerat den 27/9-2011 8:42 av i Drömhuset
32 Kommentarer »

Nu tänkte jag dela med mig av en liten anekdot

I ganska många år har jag haft en kamera med mig var jag än gått, och dokumenterat precis allt jag gjort. Alla dessa foton finns sparade i pedantiskt märkta mappar på min hårddisk, och ibland kollar jag igenom arkiven för att till exempel komma ihåg vad jag gjorde på dagens datum under de senaste åren. Idag satt jag och bläddrade igenom gamla bilder och blev påmind om 26 september 2009, alltså idag för exakt två år sen.

Det var en lördag och jag hade satt mig på en Greyhound-buss för att åka på födelsedagsfest i Hollywood. Det här var innan jag träffade Isaiah – vi träffades ju genom att jag köpte en bil av honom, och innan dess körde jag runt i en riktig skrothög. Alltså – fick ta bussen. Bredvid mig satte sig ganska snart en man i 40-årsåldern, helt täckt i tatueringar, och det råkade bli så att vi satt och samtalade under hela den drygt 2 timmar långa bussresan.

Det visade sig att mannen, som kallade sig Cyko (uttalas som “psycho”), hade suttit i fängelse i 6 år och just blivit utsläppt samma morgon. Han hade kommit direkt från fängelset till Greyhound-bussen, och jag var den första person av kvinnligt kön han pratat med på flera år.

Efter en stund plockade Cyko fram en liten tygpåse han hade hängande runt halsen, och ur den lyfte han upp tre små ödlor. Han kallade dem Mommy, Daddy och Baby Lizard, men det är osäkert om de verkligen var släkt. Ödlorna var i alla fall tama och hur sociala som helst, och hade varit hans bästa vänner i fängelsecellen. Två av dem kröp upp i min hand och somnade genast. Det var en så himla märklig grej, att sitta på en skabbig buss till LA och småprata med en äkta gangster med gängtatueringar och tre tama ödlor runt halsen.

När han skulle kliva av bussen insisterade han på att få ge mig en kyss. Normalt sett brukar jag inte kyssa främlingar på bussar, men i Cykos fall gjorde jag ett undantag. Han hade trots allt inte träffat en kvinna på 6 år.

Publicerat den 26/9-2011 20:31 av i Amerika, Vardagsanekdoter
18 Kommentarer »

Hellbilly Fest 2011

Något av det bästa med sommaren i södra Kalifornien är att det är bilträffar och dragraces och andra roliga fordonsrelaterade events så gott som varje helg. Så här framåt september börjar det bli lite glesare mellan träffarna, så när något väl äger rum har man inte så mycket val – det är bara att packa in sig i bilen och åka dit.

Igår var det dags för höstens största bilshow i San Diego, nämligen Hellbilly Fest där bland andra Wanda Jackson spelade. Ungefär så här såg det ut…


Massa fina gamla bilar var på plats på Del Mar Fairgrounds, där hela eventet ägde rum.


Michele i mitten höll i pinuptävlingen och hade därför lyckats fixa in oss på gästlistan. Fina tider!


Jag och Chelsea, och den märkliga uppfinningen plastölflaskor med skruvkork.


Inne i Belgium Lions fotobås kunde man bland annat köpa den här bilden på yours truly i storformat.


Hela festivalen var full av fagra kvinnor, och jag behövde trots skyhöga klackar för en gångs skull inte känna mig längst i stan.


Och så en hot rod med rosa motor.

Publicerat den 25/9-2011 10:36 av i Bilar och sånt, Livet är en fest
8 Kommentarer »

Zombiekitch och kostymbryderier

Har jag sagt hur mycket jag älskar Halloween? (Eh, ja det har jag, till exempel vid den här tiden förra året.) Men på riktigt, jag ÄLSKAR Halloween. Det finns knappt en enda annan högtid jag ens tycker är värd att fira. Och nog för att Halloween är ett kommersiellt jippo och allt det där, men jag blir som ett litet barn på julafton så fort oktober börjar närma sig. Och inte bara för att jag var beräknad att födas på Halloween (men råkade komma tre dagar för tidigt – mitt livs första misstag!).

Det är något i luften. Höst, skulle kanske vissa hävda. Jag tror dock att det är något annat. Veckorna runt allhelgonahelgen är förmodligen den enda tiden jag vacklar i min ateistiska övertygelse, för att jag så gärna vill tro att det är något osaligt som väcks till liv. Har man gått runt halva livet i svarta kläder och för mycket smink, och med en stark fascination för allt som har med skräckfilmer och zombies och monster i allmänhet att göra så är det utan tvekan något speciellt i att se hela kvarter förvandlas till en scen direkt ut valfri Tim Burton-rulle, om så bara för ett par veckor. Amerikaner firar som bekant inga högtider halvhjärtat.

Andra trevliga fördelar är allt kul man kan köpa, eftersom så gott som varenda butik och varuhus gör plats för Halloweenprylarna redan i början av september. Häromdagen gick jag ut för att köpa kattmat, och kom hem med detta:

Salt- och pepparkar i form av dödskallar, ett par skeletthänder till salladsskålen, samt nya handdukar till badrummet. Jag har tidigare gjort misstaget att flytta till en ny bostad i november, när all zombiekitch redan är bortplockad från hyllorna och man får inreda med vanliga tråkigheter istället. Den här gången flyttade vi precis i rätt tid.

Så här års uppkommer dock även den ständiga frågan: vad ska jag vara på Halloween? Jag har för en gångs skull inga kostymidéer över huvud taget, och behöver lite hjälp på traven. Om ni firar Halloween, vad ska ni klä ut er till?

Publicerat den 22/9-2011 21:35 av i Halloween, Konsumtionsglädjen, Vardagsfilosoferande
12 Kommentarer »

Med skrattet i halsgropen

USA är ett fascinerande land att bo i, på gott och ont. Jag förvånas ofta av den generella världsfrånvändheten hos många amerikaner – att folk på fullaste allvar ser USA som en föredömlig demokrati, och ett land i främsta utvecklingsledet både ekonomiskt, tekniskt och intellektuellt. Amerikaners obevekliga tro på sig själva som världens ledande stormakt – trots så uppenbara brister som ett sjukvårdssystem helt åt helvete, en rad krigstokiga presidenter i bagaget, och en ekonomi helt körd i botten – skulle kunna uppfattas som ett skämt. Men skrattet fastnar i halsgropen.

Igår avrättades dödsdömde Troy Davis, trots att majoriteten av vittnena har dragit tillbaka sina vittnesmål, och trots att den tekniska bevisföringen är minst sagt bristfällig.

Den här veckan upphävs dessutom den 18 år gamla “Don’t ask, don’t tell”-policyn, som förbjuder homosexuella militärer att vara öppna med sin läggning.

Ett steg framåt, och ett steg tillbaka. Det som gör mig mest illa till mods är hur enkelt det är i det här landet att frånta människor deras fundamentala rättigheter. Burgschki skriver vettigt om det förnuftsvidriga i att döma folk till döden. Och Linnéa i USA sätter fingret på hur absurd “Don’t ask, don’t tell”-policyn verkligen är. Läs!

Publicerat den 22/9-2011 9:18 av i Amerika, Länkkärlek
10 Kommentarer »

Going to San Francisco!

Jag går runt med ett ganska konstant ressug – det blir så när man bor långt från Europa och inte kan ta en spontan weekendresa till ett annat land för nästan inga pengar alls. Och när jag loggade in på Readern imorse och såg inlägg om kommande resor hos både Mirijam och Duktiga Tjejen blev ressuget nästan överväldigande. Som av en händelse fick jag samtidigt ett sms av min man, som beklagade sig över att han behövde semester.

Jag tog det som ett tecken, och eftersom jag inte är den som är den gjorde jag slag i saken och bokade en resa till San Francisco om lite drygt två veckor. Hittade en superdeal och betalade bara 300 dollar för två vuxna tur och retur, och eftersom vi känner en del folk som bor i SF har vi goda förhoppningar om att dessutom slippa betala för hotell. Jag fyller år i oktober, så jag ser det hela som en tidig födelsedagspresent till mig själv.

Och nu behöver jag er hjälp! Jag har bott i Kalifornien i tre år, men har trots detta aldrig varit i San Francisco (!). Jag har redan en lång lista på saker jag vill se och göra, men ni som har varit där får hemskt gärna tipsa om annat som kan vara av intresse. Det jag kommer på såhär på rak arm som man nog måste se när man är i SF är Haight-Ashbury (och Amoeba-butiken där!), Alcatraz, Golden Gate-bron, Lombard Street, och Anchor Brewing Company, som råkar vara ett av mina favoritbryggerier.

Men jag skulle verkligen uppskatta tips på saker som inte är så typiskt turistiga – caféer och restauranger med bra vegetariskt/veganskt utbud, barer med lokalbryggd öl, vintagebutiker, sevärdheter. Kom igen, hit me. Jag vill veta ALLT!

Publicerat den 21/9-2011 12:29 av i Resande
18 Kommentarer »

Det här med 50-talskök

Jag fick ju som bekant ett infall häromdagen och målade köket i vår nya bostad turkost. Och av era kommentarer att döma är det här med ett 50-talsinspirerat kök ganska populärt.

Vi behöver nog ett tag till för att komma tillräckligt i ordning här hemma innan jag kan visa bilder på hur det nya köket ser ut, men under tiden tänkte jag att ni kan få se ett par andra 50-talsinspirerade kök jag har haft som jag har varit ganska nöjd med.


Jag bodde ett tag i en pytteliten bostadsrätt i Aspudden med mitt ex. Det enda riktigt trevliga med den 30 kvadratmeter stora lägenheten var köket, som vi rev ut och byggde om från grunden. Komplett med rött kylskåp och schackrutiga väggar. När vi äntligen var klara med renoveringen fick vi dock ett erbjudande om förstahandskontrakt på en hyresrättstvåa på Hägerstensåsen, så vi sålde både lägenheten och det röda kylskåpet. Det var en kort förälskelse, jag och köket.


I tvåan på Hägerstensåsen var köket större men inte lika spännande. Vi gjorde det bästa av saken med dinerbord, röd vinylsoffa, schackrutiga gardiner, och diverse posters från vår Kalifornienresa ett år tidigare.

Då hade jag kanske inte gissat att jag 7 år senare skulle vara mitt uppe i att inreda ytterligare ett 50-talskök i mitt eget hem i Kalifornien. Livets oförutsägbarhet, osv.

Publicerat den 20/9-2011 21:13 av i Drömhuset, Sverige vs. USA, Vardagsfilosoferande
8 Kommentarer »

Dagens komsumtionsglädje

Andrea skrev häromdagen ett inlägg med titeln “The glory of barnavdelningar” och jag kan inte annat än instämma i hyllningskören. Något av det bästa med att vara ganska petite är att man alltså kan shoppa på klädbutikers barnavdelningar, och speciellt i Halloween-tider är kläderna ofta mycket roligare där än på vuxenavdelningen.

Eftersom vi numera bor ungefär 500 meter från ett stort köpcentrum var jag just och okynnesshoppade lite såhär på kvällskvisten, och gjorde världens fynd på Targets barnavdelning. En pytteliten mc-skinnväst med pälskrage – PRECIS en sån jag har letat efter hur länge som helst. Billig var den också. Nu ska jag bara hitta ett tillfälle där det lämpar sig att komma klädd i pytteliten skinnväst med pälskrage. Motorcykelträff, någon?

Publicerat den 19/9-2011 21:11 av i Konsumtionsglädjen
10 Kommentarer »

En kort uppdatering i väntan på att få internet hemma

Vi flyttade i helgen och nu bor vi plötsligt inte i det stora huset i den rika förorten längre. Det är skönt. Som en jämförelse hade ALLA våra grannar i La Costa en sprillans ny svart BMW i garaget. Närmaste grannen nu kör en ljusblå -67 Chevrolet Impala, och vi har redan pratat mer med honom än vi pratade med någon av de gamla grannarna under ett och ett halvt år.

En annan fin grej är att jag nu bor i runda slängar fem minuter från jobbet. Det kom lägligt för en liten stund sen när jag insåg att jag hade glömt min lunch hemma och helt sonika kunde svänga förbi huset och plocka upp den. Dessvärre kollade jag inte så noga vilken matlåda jag tog från kylskåpet och råkade få med mig Isaiahs Pad Thai med kyckling istället för min egen Pad Thai med tofu. Så dagens lunch fick bli en halväten sandwich jag hittade i kylen på jobbet. Fail på den. Men win på allt det andra.

Publicerat den 19/9-2011 12:55 av i Vardagsanekdoter
8 Kommentarer »

Ett meddelande till allmänheten

Ni minns kanske hur skeptisk jag har varit till att skaffa en smartphone, och en iPhone i synnerhet. Jag är som sagt inte helt förtjust i tanken på att skapa behov i onödan, och jag gillar det avkopplande i att ibland vara totalt nedkopplad.

Med detta sagt blev jag häromdagen tipsad om ett mobilabbonemang som för hälften av den månadskostnad jag har betalat de senaste två åren erbjuder betydligt bättre villkor och unlimited everything. Så för två dagar sen bytte jag operatör. Den enda baksidan är att det nya abbonnemanget endast gäller för smartphones, så jag fick krypa till korset och köpa en Android. MEN. Jag tröstar mig med att min mobilräkning numera är nästan gratis.

Nu känns det lite som den dagen jag gav upp min Walkman till förmån för en mp3-spelare. Det tog bort en del av charmen med musiklyssnandet – men det gjorde samtidigt saker så mycket smidigare.

Det här ändrar dock inte min syn på folk som inte kan föra en konversation eftersom de sitter försjunkna i sin mobiltelefon. Och den dagen jag börjar skriva blogginlägg och statusuppdateringar om Wordfeud kan ni skjuta mig. Okej? Okej.

Publicerat den 16/9-2011 9:28 av i Konsumtionsglädjen
13 Kommentarer »

Projekt: Ta ingen skit

Jag har börjat med en ny grej på sistone. Jag har länge stört mig något enormt på folk som till exempel tränger sig före i köer, kör bil som idioter, fäller spydiga kommentarer, ger dålig service i sin yrkesroll, är allmänt otrevliga, och som tror att de kommer undan med vad som helst. För oftast är det ju så, folk som beter sig illa kommer undan med det när ingen vågar säga ifrån. Så nu gör jag det. Säger ifrån, alltså. Vi kan kalla det för Projekt: Ta ingen skit.

Det går rätt bra än så länge, jag har inte tagit skit från en enda ouppfostrad idiot. Men så rätt vad det är händer något fullkomligt oväntat som gör att man blir så paff att man blir mållös, och liksom sitter där täckt i den metaforiska skiten utan att kunna göra något åt det. En sån grej hände idag, när jag körde hem från jobbet.

Jag kommer körandes på en tvåfilig gata med nedvevad ruta på förarsidan, när jag plötsligt träffas i ansiktet av något blött som kommer insprutandes genom fönstret. Min första reaktion är att snabbt veva upp rutan. Min andra reaktion är att vända på huvudet för att försöka fatta vad det var som hände. I filen bredvid mig ser jag en svart skrotbil som ser ut att kunna falla isär vilken sekund som helst. I förarsätet sitter en kille i 30-årsåldern och flinar. Flinar. Typ rycker på axlarna och ser ut som han har dragit ett otroligt lyckat skämt. Själv sitter jag och torkar bort oidentifierad vätska ur ansiktet och är så arg att jag kokar. Jag pressar långfingret mot rutan och ger honom den absolut ondaste blicken jag har, en sån blick som jag inbillar mig kan skära igenom stål. Inte en chans att jag vevar ner fönstret och tar en konfrontation – han sitter ju där med ett vattengevär eller nåt, och jag vägrar bli mer blöt.

Ni vet hur man ofta kommer på en klockren comeback när det redan är för sent, typ en timme efter att man skulle behövt ge svar på tal? Nu har det gått nästan tre timmar sen den där incidenten, och jag vet fortfarande inte hur jag ska bemöta det. Annat än med en harang av blandade svordomar och verbala attacker mot snubben ifråga. Och det känns ju lagom konstruktivt.

Publicerat den 15/9-2011 18:38 av i Irritationsmoment, Nära döden-upplevelser, Vardagsanekdoter
10 Kommentarer »

Färgchocken

Jag är sämst på det här med färger. Jag gillar exakt tre färger: svart, vitt och rött. (Och vitt endast om det är i kombination med svart och/eller rött) Alla lägenheter jag har bott i har gått i den färgskalan, och min garderob består till större delen av svarta och röda kläder med vita inslag. Som av en slump jobbar jag på ett kontor som är inrett i svart, vitt och rött – och för ett företag vars logo går i samma färger. Jag kör en röd bil med svart tak, och jag har planer på att måla min motorcykel i svart och rött med vita däckväggar. Ja, ni fattar.

När vi nu flyttar till en ny bostad (ja, det blir ett jäkla tjat om den här flytten nu, ni får ursäkta) så har jag bestämt mig för att måla ett par fondväggar. Jag brukar inte måla eftersom jag har en tendens att flytta runt lite för ofta för att det ska vara värt ansträngningen, men det här nya huset tänker jag mig att vi ska bo kvar i ett tag, och jag vill att det ska kännas som ett hem. Isaiah är helt ointresserad av inredning och har gett mig fria händer – så länge han får göra vad han vill med garaget är han nöjd.

Så igår var jag på Home Depot för att kolla på färgprover, och när jag stod där och valde bland 100 nyanser av rött slog det mig att jag kanske borde vidga mina vyer lite. Prova något nytt. Life on the edge och allt det där ni vet. Så jag köpte en burk röd färg och en burk turkos. Rött till vardagsrummet och turkost till köket.

Jag har egentligen ingen relation till färgen turkos, men det såg så fint ut i en broschyr i färgbutiken. Vad tror ni, blir det bra det här?

Publicerat den 15/9-2011 10:26 av i Drömhuset
23 Kommentarer »

Gränsen är hårfin mellan att vara cool och töntig

Jag är inte dummare än att jag fattar att det är rätt töntigt, på ett jag-tycker-att-jag-är-cool-sätt, att köra en röd cabriolet med turbo och 200 hästkrafter, som dessutom har ett stereosystem med en baslåda som tar upp exakt hela bagageutrymmet och högtalare som gör att hela bilen liksom pulserar när man vrider på volymen.

Det är ju töntigt.

Men till skillnad från alla 21-åriga snubbar som glider runt i en likadan Eclipse Spyder som min och pumpar hiphop och tycker att de är tuffast i världen så hyser jag en genuin kärlek till att köra riktigt snabbt med vinden i håret och solen i ansiktet och en riktigt bra playlist i högtalarna.

Därmed inte sagt att denna brist på självrespekt har nått någon sorts gräns. Snarare tvärtom. Igår hämtade jag hem mina nya registreringsplåtar. Så om ni någonsin ser en röd Eclipse susa fram längs Pacific Coast Highway och känner er osäkra på om det är jag eller någon av de där töntiga snubbarna så slipper ni tvivla längre. Vi arkiverar detta under kategorin “onödig vardagslyx”, va?

(Och innan ni frågar så var ALLA andra 7-bokstavsförkortningar av Cinderalley redan tagna.)

Publicerat den 14/9-2011 7:52 av i Bilar och sånt, Konsumtionsglädjen
24 Kommentarer »

Kommentarfail

Av en händelse gick jag just in i bloggens anti-spaminställningar för att kolla så att allt stod rätt till och inget av misstag hade markerats som spam – och hittade ett helt gäng kommentarer från folk som ofta kommenterar här och som absolut inte innehöll något som borde kunna spamklassas.

Alla genuina kommentarer bör vara godkända nu, men jag hoppas verkligen att ni som inte har kunnat kommentera alls på sistone inte tror att jag har suttit och modererat bort er som någon jäkla kommentarhitler. Alla kommentarer som inte är spam eller typ hets mot folkgrupp godkänns, och jag försöker svara på allt ni skriver. Bara så att ni vet.

Publicerat den 13/9-2011 21:40 av i Metabloggande
2 Kommentarer »

Plus och minus

Bra grejer idag:

+ Imorse var jag och skrev teoriprovet för motorcykel för andra gången. Precis som förra gången jag skrev det var det hur lätt som helst (trots att jag var tvungen att samtidigt skriva teoriprovet för personbil igen, och det var jag absolut inte förberedd på) och nu får jag köra hoj lagligt igen. Mitt gamla tillstånd hade nämligen gått ut, eftersom jag ibland är segast i världen och inte hade lyckats få till en uppkörning inom 12 månader efter att jag tog teorin första gången. Nu är det i alla fall jag som bokar intensivkurs och hoppas på det bästa.

+ Relaterat till ovan är att min fina Daisy (ja, motorcykeln alltså) kommer hem från verkstan idag och äntligen är i kördugligt skick igen. Hon har under de senaste månaderna slussats runt bland ett par olika mekaniker som inte lyckades lista ut vad felet var, men nu är det alltså äntligen fixat.

+ Ni vet den där damen som var här igår och värderade våra gamla smycken? Hon gav mig 700 dollar (!) för några guldkedjor jag ärvt av min farmor och ett par andra saker som jag aldrig använt och inte hade någon aning om vad de var värda. Får jag ett SCORE! på den?



Mindre bra grejer idag:

- Lilla kattungen opererades i lördags, och nu smyger hon runt i vårt sovrum med en sån där tratt runt huvudet och är ynklig. Katterna måste hållas åtskilda i en vecka till, och jag får skitdåligt samvete av att Blue inte kan tvätta sig själv och att vi inte får bada henne, och att hon har stygn på magen och hatar sin medicin och inte förstår vad som händer, och att Ninja är utestängd från vårt rum och säkert känner sig jätteensam på nätterna. (Sen blir jag arg på mig själv för att jag är en sån hönsmamma.)

- Vår hyresvärd ska ha visning av vårt nuvarande hus för en massa folk ikväll eftersom hon vill få det uthyrt så fort som möjligt (och det vill vi också, eftersom vi då kan få tillbaka en del av hyran för den här månaden) men eftersom vi är mitt i en flytt och dessutom sämst – SÄMST – på att städa ser huset ut som skit och ingen kommer vilja bo där. Dessutom måste jag vara hemma under visningen för att hålla koll på katterna (se föregående punkt) och jag kommer skämmas ihjäl över att sitta där mitt i min egen skit medan en massa främlingar kliver runt i mitt hus och DÖMER mig. Hatar att framstå som slarvig/lat/oorganiserad.

- På väg hem blev jag stoppad av en polis som berättade att han hade för avsikt att ge mig böter för att jag körde runt med “modified exhaust” på bilen. Jag slog på hundögonen och berättade att det var min mans bil och att jag var på väg till verkstan för att hämta upp min bil. Vilket för övrigt var sant, utom det där med verkstan. Det här kanske förresten borde ligga i pluslistan eftersom polisen körde därifrån utan att ge mig böter.

Publicerat den 13/9-2011 18:23 av i Drömhuset, Katterna
12 Kommentarer »

Win win win

Vi hade en mycket lyckad helg ur ett bli-av-med-skit-perspektiv. Eftersom vi om en vecka flyttar in i ett hus som är hälften så stort som vårt nuvarande behöver vi av naturliga skäl göra oss av med en del grejer. Och det absolut smidigaste sättet för att bli av med gammalt skräp utan att behöva frakta iväg något, och dessutom tjäna en liten slant på det, är att ha en garage sale.

När vi vaknade strax innan klockan 7 på lördagmorgonen stod det redan ett helt gäng människor utanför och väntade på att vi skulle öppna garaget, och inom bara ett par timmar hade vi tjänat flera hundra dollar genom att sälja en massa gamla tv-spel, möbler, kläder, skor, verktyg, elektronik, gymutrustning, tv-apparater, datorer och annan skit vi hade liggande.

Men det kanske bästa av allt var att vi bland garage sale-kunderna hittade en kvinna som erbjöd sig att flyttstäda hela vårt hus för en rimlig penning, två karlar som erbjöd sig att tvätta våra heltäckningsmattor för en rimlig penning, samt en äldre dam som har som hobby att köpa folks avlagda smycken. I skrivande stund står hon och hennes man i vårt kök och utför experiment med syra på alla gamla smycken vi kunde skrapa fram, för att lista ut vad som är riktigt guld. Förhoppningsvis tjänar vi en liten slant på detta också. Det fina med allt detta är att hela flytten liksom redan har finansierat sig själv.

Publicerat den 12/9-2011 21:06 av i Bra saker, Vardagsanekdoter
10 Kommentarer »

Jag ♥ er

Alltså, har jag sagt hur mycket jag gillar er? Och hur mycket jag uppskattar att ni orkar komma hit och läsa? Och att jag blir helt rörd av att så många av er orkar ta er tid att skriva kommentarer som ofta är kloka, roliga, insiktsfulla, peppande och diskussionsfrämjande? Ni är verkligen världens bästa läsare, och det vore inte alls lika givande att blogga utan er.

Mvh/Blödig_tjej_86

Publicerat den 10/9-2011 8:22 av i Vardagsfilosoferande
6 Kommentarer »

Vi har inte en chans i zombieapokalypsen

Igår var en minst sagt händelserik dag. Strax efter 15:30 gick strömmen på kontoret. Efter att vi hade varit utan ström i kanske 10 minuter, och dessutom kunnat konstatera att hela kontorsbyggnaden såväl som byggnaderna runt omkring också var utan, så började nyheten sprida sig på internet. Det omfattande strömavbrottet hade drabbat inte bara hela San Diego County (med över 3 miljoner invånare), utan även delar av Mexico, Baja California, Orange County och Arizona.

När jag åkte hem från jobbet en liten stund senare rådde det domedagsstämning ute. Det var mycket varmt, runt 35 grader i skuggan, och överallt körde polisbilar, brandbilar och ambulanser omkring med sirenerna igång. Och trots att det knappt var några människor ute i hettan slingrade sig bilköerna långa på precis alla vägar eftersom inga trafikljus fungerade. Det tog mig en knapp timme att komma hem – en biltur som i vanliga fall tar max 20 minuter.

Väl hemma gick det förstås inte att laga mat eller tända lampor eller använda någon form av kommunikationsmedel över huvud taget. Min mobil hade plötsligt ingen täckning. Alla butiker, restauranger och bensinstationer var stängda. Motorvägarna packade med bilar. Och all mat i kylen var redan på väg att bli dålig. Myndigheterna gick dessutom ut och uppmanade folk att stanna inomhus och att inte använda sina telefoner. Det hela kändes väldigt mycket som valfri scen ur The Walking Dead.

Inte förrän runt midnatt kom strömmen igång igen.

Den främsta lärdomen jag tar med mig från detta är inte en förnyad tankeställare kring hur beroende vi är av elektronik, utan snarare den ganska otrevliga insikten att när zombieapokalypsen kommer så står vi där helt oförberedda. Och vad gör vi då?

(Utsikt från balkongen igår klockan 19:33. Fem minuter senare blev allting becksvart.)

Publicerat den 9/9-2011 23:40 av i Nära döden-upplevelser, Vardagsanekdoter
10 Kommentarer »

Jag är hemsk?

Jag loggade just in på bloggen och möttes av följande kommentar på inlägget om min förlorade guldchampagne:

Dels är jag lite chockad eftersom jag verkligen aldrig får elaka kommentarer, mina läsare är ju vanligtvis världens mest peppa, stöttande, glada, intresserade och genuina. Egentligen hade jag tänkt att skriva om det stora strömavbrottet som drabbade södra Kalifornien igår, men jag tror jag tar och bemöter vad som faktiskt står i den här kommentaren först, för jag gillar inte att bli kallad “dålig fru” helt omotiverat.

1. Du säger “OM detta är din mans dotter eller son…” och baserar resten av kritiken på detta antagande. Okej, visst. OM det hade varit något av Isaiahs barn som hade “gjort såhär” så hade det kanske varit en annan fråga (framför allt eftersom hans barn är alldeles för unga för att dricka) men nu var det inte det. Istället var det en vuxen (20+) släkting som han över huvud taget inte har haft någon kontakt med fram tills för bara några år sen. Och det är inte mitt jobb att vara “pedagogisk” mot en vuxen människa som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar på fyllan.

2. Jag skriver inte speciellt mycket om min mans familj, det har du helt rätt i. Det här är min blogg, och jag har gjort ett medvetet val i att blotta mig inför en massa anonyma människor på internet – men det har inte de. Han har barn från ett tidigare äktenskap, men barnen bor med sin mamma i en delstat på andra sidan landet och vi träffar dem kanske en gång om året. Även om barnen hade bott här så hade jag förmodligen valt att inte skriva om dem, eftersom jag inte tror att varken de eller deras mor skulle vara speciellt förtjusta i att få sina liv utfläkta inför en massa främlingar.

3. “miss perfect sitter där och låtsas som att ni är den idylliska familjen?” Är detta en fråga? I så fall är svaret nej, jag sitter inte och låtsas någonting. Vi har ett väldigt harmoniskt äktenskap, som förstås inte är perfekt, lika lite som något förhållande över huvud taget är perfekt. Jag föredrar dock att fokusera på det positiva här i bloggen och det har återigen att göra med integriteten och privatlivet hos de jag älskar – hade detta varit en anonym blogg hade jag kanske valt att skriva på ett annat sätt ur ett annat perspektiv, men nu är det inte så.

4. Jag hade aldrig skrivit ett kritiskt inlägg om min mans familj om han inte hade tyckt exakt samma sak som jag, och jag skulle aldrig medvetet såra någon jag älskar. Det får stå för dig om du tycker att jag är en dålig fru, men eftersom det är uppenbart att du inte har en jävla aning om vilka jag och min man är så känner jag att det kanske snarare är du som ska, ja, hålla tyst.

Publicerat den 9/9-2011 9:22 av i Irritationsmoment
38 Kommentarer »

« Older Entries