Archive for November, 2011

En liten statusuppdatering

Jag flyttade in i min nya lägenhet i fredags och har inget internet hemma ännu, så det blir nog lite snålt med uppdateringar här inom den närmsta framtiden. Just nu sitter jag hemma hos min chef i Apple Valley ungefär två timmar nordost om San Diego, i hennes gigantiska lyxvilla. Alltså, vi snackar 600 kvadratmeter boyta, 6 badrum och fler sovrum än jag orkat räkna, gym, jättetomt med pool, jacuzzi och bar, ett stort spelrum med biljardbord, minst tre jättelika walk-in closets, meditationsrum, sjukt lyxigt master bathroom, gästhus, två garage med plats för fyra bilar, och ett kök lika stort som hela min lägenhet. Jag har redan gått vilse i det här huset typ tre gånger.

Min lilla lägenhet är något mer blygsam, men jag trivs i alla fall helt sjukt bra än så länge. Och att flytta tillbaka till North Park är nog det bästa jag gjort på mycket länge. Inte nog med att jag nu har en massa vänner som bor på gångavstånd hemifrån mig – mina grannar är dessutom världens vettigaste och mest sociala människor. Igår satt jag uppe hela kvällen och spelade kort och drack öl med halva lägenhetskomplexet. Nu har jag en känsla av att jag får styra upp en bättre jobbuniform än pyjamas när jag sitter hemma och jobbar på dagarna, eftersom det tydligen när som helst kan komma en granne och knacka på för att bjuda in en till något roligt häng. Killen i lägenheten ovanför mig nämnde dessutom något om att de tänker styra upp ett anti-julfirande, och hänga en upp-och nedvänd gran från taket och dekorera den med typ knivar och annat ojuligt. Och det låter ju faktiskt nästan bättre än att ignorera julen helt.

Publicerat den 28/11-2011 18:35 av i Drömhuset, Livet är en fest, Vardagsanekdoter
9 Kommentarer »

I år blir det ingen jul

Det är väl ingen hemlighet att jag inte är någon stor firare av högtider, och ungefär så här års brukar jag alltid skriva något om hur mycket jag ogillar julen. Men i år tänker jag att jag ska närma mig det hela med en lite mer zen attityd. Jag har inga planer på att fira jul alls i år. Kommer inte att köpa några julklappar eller äta julmat eller dricka glögg. Eller okej, möjligen att jag kommer dricka lite glögg då. Men utöver det tänker jag bara försöka låtsas som att julen inte existerar istället för att gå runt och irritera mig.

Det är för övrigt inte så himla svårt att undvika julstämningen bland palmer, solsken och stränder, oavsett hur många gånger på raken de lokala butikerna envisas med att spela “Santa Claus is coming to town” i högtalarna.

Publicerat den 24/11-2011 9:48 av i Irritationsmoment, Vardagsfilosoferande
6 Kommentarer »

Länkkärlek

Det här inlägget av Nina Åkestam kan vara något av det roligaste jag har läst. Mest för att det verkligen är EXAKT så saker fungerar i USA. Eller icke-fungerar snarare. Det finns så många brister i det amerikanska systemet att folk helt enkelt får lov att hitta på egna lösningar och genvägar, och har man tur resulterar det ibland i såna här hejdlöst roliga blogginlägg.

Publicerat den 23/11-2011 12:43 av i Amerika, Länkkärlek
Inga kommentarer »

Grannsämja

Jag fick nycklarna till nya lägenheten igår, och passade på att åka dit med lite grejer, mest för att det känns som slöseri att köra de dryga 4 milen ner till San Diego och tillbaka utan att ta med sig ett flyttlass. Och alltså, att kliva in i min alldeles egna lägenhet ensam för första gången var så himla fint. Den var liksom ännu bättre än jag kom ihåg den från visningen.

Dessutom sprang jag in i grannen ovanför, som visade sig vara en tjej i min ålder med en massa piercingar, färgat hår och världens sötaste hundvalp. Hon föreslog genast att jag skulle komma upp på en öl när jag flyttat in på riktigt, och jag är såklart inte den som tackar nej till varken öl eller nya vänner. Det är en grej jag verkligen har saknat med att bo i North Park, att alla ens grannar är typ unga miljöaktivister och tatuerade gamla punkare. Här i Oceanside får man ju leta med ljus och lykta efter vettigt folk att beblanda sig med.

Publicerat den 23/11-2011 7:48 av i Drömhuset, Vardagsanekdoter
8 Kommentarer »

Inte en dag för sent

Det är ju lite sorgligt det här, att se hur besöksstatistiken halveras framför ögonen på en när man inte uppdaterar på ett par dagar. Men precis som många andra i bloggvärlden just nu så lider jag av lite skrivkramp. Eller, egentligen handlar det mer om en känsla av meningslöshet kring bloggandet. Jag tänker mig att en blogg är som ett fönster in till någons liv, men det är av naturliga skäl en ytterst begränsad del av personens verklighet man som läsare får ta del av. Vissa saker kan eller vill jag inte skriva om i bloggen, och när de sakerna är det som tar upp det mesta av min tid och mina tankar så känns det falskt på gränsen till lögn att samtidigt skriva blogginlägg om något helt annat. Det är ju annars enkelt att bara fylla ut med lite bilder och rosa fluff i brist på något “riktigt” att skriva om.

Det som tagit upp hela min hjärnkapacitet den senaste tiden har varit att hitta en ny lägenhet. Även om vi fortfarande är vänner så tror jag rent generellt att det är bäst för alla inblandade i en separation att inte bo tillsammans. Och eftersom vi just hittade en ny person som kunde ta över mitt rum och min halva av hyran redan den första december blev det plötsligt lite bråttom för mig att hitta något nytt.

Jag har inte bott själv på drygt tre år. När jag flyttade till San Diego var det tryggt att bo tillsammans med någon för att slippa känna sig ensam när man fortfarande inte kände en enda själ i stan. Dessutom hade jag som student inte råd att bo själv, och sen gifte jag mig och flyttade av uppenbara skäl ihop med min man.

Nu när jag är ensamstående med en stadig inkomst känns drömmen om att ha en helt egen lägenhet igen plötsligt ganska realistisk. Så realistisk, in fact, att jag idag skriver på kontrakt och får nycklarna till en tvåa på 55 kvadrat i centrala San Diego. Jag var och tittade på den i söndags och blev genast lite smått förälskad.

Efter att jag skickade in en hyresansökan drömde jag hela natten igår att hyresvärden hörde av sig och sa att jag fick lägenheten. Sen vaknade jag i drömmen upp och insåg att jag bara hade drömt – och återigen dök hyresvärden upp och meddelade att lägenheten var min, och så vaknade jag igen – fast jag alltså fortfarande sov och drömde. Denna dröm nästlade sig in i så många nivåer att det var rena Inception-känslan på det, och när jag faktiskt vaknade på riktigt var lägenheten det enda jag kunde tänka på. Så jag ringde hyresvärden och fick till min stora glädje veta att de hade valt mig som hyresgäst, och att utmattningen från nattens invecklade drömscenario inte hade varit förgäves.

Så lagom i tid till den här veckans Thanksgivinghelg och fyra dagars ledighet flyttar jag alltså tillbaka till San Diego. Inte en dag för sent.

Publicerat den 22/11-2011 16:41 av i Drömhuset, Metabloggande
21 Kommentarer »

Var jag bor och varför

Eftersom flera personer har frågat om området jag bor i tänkte jag berätta om det lite närmare. Men först måste jag nog ge lite bakgrund till hur det är att bo i San Diego, eftersom det skiljer sig rätt mycket från nästan alla andra städer jag har bott i eller besökt. Det här blir en illustrerad genomgång, som förhoppningsvis kan komma till nytta om ni någon gång bestämmer er för att flytta till San Diego.

San Diego består av fyra övergripande områden, eller countys – North, South, East och Central – som var och ett för sig innehåller flera mindre stadsdelar. Varje stadsdel har sin egen prägel och typ av invånare. När jag flyttade till San Diego visste jag ingenting om detta, bara att jag ville bo vid stranden, så jag hamnade i Ocean Beach. Jag upptäckte ganska snabbt att OB var fullt av hippies, crustare, stoners, surfkids och uteliggare. Ganska smutsigt, men invånarna var ändå så himla trevliga och sociala.

Ocean Beach sett från piren

Utsikten från min balkong i Ocean Beach

När jag fick lite mer koll på läget flyttade jag till North Park. Det påminner lite om Södermalm – mycket alternativt och möjligen lite hipsterfierat. I North Park bor nästan alla mina San Diego-vänner, och där ligger alla bra klubbar och spelställen, butiker, barer och restauranger – i alla fall om man som jag är vegetarian och lyssnar på punk.

I North Park är det alltid något som händer

Men lite så här är det alltså att bo i San Diego: man tar och placerar sig själv i ett fack, och sen flyttar man till den stadsdel som passar bäst överens med det facket. Sen brukar man i regel inte behöva röra sig utanför sina närmaste kvarter, utan varje stadsdel har sina egna nischade barer, klubbar och butiker. Är man till exempel homosexuell bor man troligtvis i Hillcrest, som är gaykvarteren (och för övrigt en av de trevligaste delarna av San Diego). Vill man bo i Pacific Beach så är det en fördel om man är en tribaltatuerad collegestudent som gillar att festa. Är man hipster och gillar att cykla i backar på en cykel utan växlar kan man bo i antingen South Park eller angränsande Golden Hill. Och så vidare. Jag överdriver såklart lite för att få fram en poäng. Men det är väldigt uppdelat.

Inte helt ovanlig syn i Hillcrest

Alla de ovan nämnda stadsdelarna ligger i centrala San Diego. De östra och södra områderna är ganska getto, så de kan vi skippa. Själv bor jag för tillfället i Oceanside, en av flera stadsdelar i North County – som alltså ligger ungefär 30 minuter norr om centrala San Diego. North County är ganska intetsägande, och väldigt utspritt. Vid kusten är det mycket surfare, och snubbar med rutiga skjortor, avklippta Dickies och knähöga strumpor. Och mycket höginkomsttagare, eftersom det ligger en hel del fancy villaområden här. Åker man inåt landet finns det en massa fina naturupplevelser, fullt av vin- och apelsinodlingar, små byar i bergen, strutsfarmer och annat exotiskt.

Utsikt från Palomar Mountain (och jag som blondin)

Apelsiner pallade från en apelsinodling längs vägen

Jag flyttade norrut för två år sen när jag fick jobb i Carlsbad, som gränsar till Oceanside, och har alltså bott i North County dubbelt så länge som jag bodde i centrala San Diego. Trots det känner jag fortfarande att det är North Park som är hemma, och att Oceanside är en högst tillfällig vistelseort. Just nu bor jag i ett townhouse på Fire Mountain i södra Oceanside, och trivs förvisso ganska bra men saknar ändå atmosfären i North Park ganska ofta. Och jag flyttade faktiskt inte över hela Atlanten för att bo i ett område där jag halvtrivs. Så om allt går som det ska flyttar jag ner till San Diego igen inom en snar framtid. Men det är en annan historia, här har ni i alla fall San Diego i ett nötskal.

Publicerat den 16/11-2011 8:29 av i San Diego
10 Kommentarer »

Inredningsbloggen

Jag nämnde ju att jag spontanköpte en ny soffa häromdagen. Hittade den snorbilligt på second hand. Nu har jag släpat hem den och tvättat alla kuddöverdragen, och som av en händelse passade den perfekt i vardagsrummet. Inte så illa för 350 spänn, va?

Publicerat den 15/11-2011 17:23 av i Drömhuset, Konsumtionsglädjen
10 Kommentarer »

En liten söndag på stranden

Så fort det blir helg har jag en tendens att bara koppla bort allt som hör till vardagen fullständigt och helt gå upp i vad som händer för dagen. Det innebär att jag inte heller har tid att läsa bloggar och än mindre blogga själv, så följande måndagmorgon har jag alltid fullt upp med att läsa ikapp de 100+ inlägg som brukar ha landat i min Reader. Medan jag gör detta kan ni få se några bilder från min finfina söndag på stranden.

Förutom detta hann jag under dagen dessutom med att spontanköpa en ny soffa, fixa ny leopardmanikyr, samt gå ut och äta dyr men god risotto på en nyöppnad restaurang i närheten. Helt okej produktivitetsnivå för en söndag, kan jag känna.


Jag vet att jag har klagat på vädret en del på sistone, men det är som sagt mest på nätterna det suger. Efter en ganska regnig helg fick vi i alla fall en alldeles strålande söndag, och stranden var liksom ett givet tidsfördriv.


Min kompis Shawn bor ungefär ett halvt kvarter från stranden, så han och hans unge hängde på för lite härligt amerikansk far-och-son-baseball i solskenet.


Själv nöjde jag mig med att ligga på en filt i bikini och ladda solbatterierna. Det är ändå inte så illa för mitten av november, jag kanske inte behöver åka iväg på solsemester i alla fall.

Publicerat den 14/11-2011 0:20 av i Bra saker, Vardagsanekdoter
6 Kommentarer »

Länkkärlek och en liten ursäkt

Plötsligt trillade det in sjukt mycket besökare via en link från Amanda (vars blogg ni för övrigt verkligen borde läsa!), men eftersom jag har haft långhelg och sådär rent i allmänhet är sämst på att blogga på helgerna så fick jag just fet prestationsångest över att bloggen är ouppdaterad och trökig.

Dessutom kom jag just ihåg att jag hade frågestund i bloggen för ett tag sen och sen glömde bort att svara på era frågor. Ni vet ju att det har varit en lite turbulent period det här, så hoppas ni har överseende. Flera av er vill veta mer om området där jag bor, mina katter, mina tatueringar, mitt jobb och livet i San Diego. Det kommer det snart svar på, på riktigt den här gången!


(Omotiverad bild på mig från Vegas i somras.)

Publicerat den 13/11-2011 9:25 av i Länkkärlek, Metabloggande
4 Kommentarer »

Har jag nämnt att jag har världens snyggaste kompisar?


Och de är inte bara snygga, de är smarta, roliga och snälla också. Känner lite att jag drog vinstlotten i kompislotteriet.

Det var bara det jag ville säga.

Publicerat den 10/11-2011 15:09 av i Ytligheter
4 Kommentarer »

Jobbet vs. livet

Det här med att jobba hemifrån, igen. Nu har det gått lite drygt en vecka sen jag packade ihop mina saker från kontoret och flyttade hela verksamheten till det lilla utrymmet mellan vardagsrummet och köket här hemma. Och det är fint, på många sätt. Jag gillar att kunna sova en dryg timme längre på morgonen, att inte behöva klä på mig eller sminka mig för att gå till jobbet, utan bara dra på mig mysbyxor och gå en trappa ner. Och att, som sagt, kunna lyssna på musik i högtalare och ständigt ha en eller två sovande katter i knät medan jag jobbar. För att inte tala om bensinpengarna jag sparar på att inte köra någonstans, och att jag nu kan dra av stora delar av mina vanliga räkningar på skatten. Allt detta är helt strålande.

Men sen är det baksidorna med att jobba hemifrån. Som det faktum att jag knappt ser solen på veckodagarna eftersom jag inte har någon anledning att lämna huset innan det blir mörkt. Eller att jag inte längre har några kollegor att dricka öl med på fredagarna eller någon att småprata med på lunchen. Eller att min huvudsakliga klädsel fem dagar i veckan numera är pyjamas.

På ett sätt har allt detta, paradoxalt nog, inneburit att mitt sociala liv har fått ett uppsving. Förut kom jag ofta hem från jobbet ganska utmattad och kände mest för att sitta hemma och slappa resten av kvällen. Nu sitter jag hemma och slappar (nåja) hela dagen, så när klockan blir 17 behöver jag komma ut och träffa folk för att inte bli helt klaustrofobisk och börja kasta saker omkring mig i ren frustration. Så jag gör vad jag kan för att planera in roliga kvällsaktiviteter. Idag ska jag till exempel åka och kolla på en kompis som spelar softball i en barliga – en massa folk som jobbar som bartendrar och dörrvakter på lokala pubar har startat egna kroglag och spelar mot varandra, och idag är det tydligen final. Ser fram emot lite hederligt amerikanskt läktarbeteende och att kanske dricka en öl eller två. Däremot vet jag inte riktigt hur jag ska överleva att sitta utomhus i… ja, hur länge en softballmatch nu pågår, eftersom det som sagt är svinkallt på nätterna.

Men ni andra som jobbar hemifrån – för jag anar att ni i alla fall är ett par stycken – vad har ni för tips för att inte börja klättra på väggarna? Det här börjar gå så långt att jag till och med överväger att köpa ett gymkort bara för att komma ut ur huset. Och då är det illa.

Publicerat den 9/11-2011 10:02 av i Jobbrelaterat, Vardagsfilosoferande
10 Kommentarer »

Det där med solsemester känns plötsligt ännu mer lockande

Jag älskar att mina föräldrar känner mig och mina prioriteringar så väl, och att vi är överens om vad som är viktigt här i livet. Just när jag hade börjat tvivla på att de där födelsedagspresenterna de påstod sig ha skickat för flera veckor sen verkligen existerade så damp det häromdagen ner två stora paket i brevlådan, ett från mamma och ett från pappa. Och innehållet? En rejäl hög med kvalitetslitteratur.

Publicerat den 8/11-2011 11:35 av i Litteraturbloggen
2 Kommentarer »

Att prata om vädret

Jag vet att det här med att prata om vädret är allmänt ansett som ett oinspirerat småpratsämne för konversationer med folk man inte känner/gillar, och helst skulle slippa prata med över huvud taget. Men jag håller inte med. Mitt mentala och fysiska tillstånd är till ungefär 70% beroende på vädret och jag tycker alltså att det är ett högst relevant samtalsämne. Med det sagt skulle jag vilja prata lite om vädret.

Södra Kalifornien är känt för att ha kanske det bästa klimatet i världen, och det var en av huvudanledningarna till att jag flyttade hit. Och vädret här är verkligen för det allra mesta helt perfekt, i alla fall på dagarna. Men det ingen någonsin nämner är hur mörkt det blir, och hur pass tidigt. Igår ställde vi tillbaka klockan en timme, och nu går solen ner strax efter 17. Vid 17:30 är vi omgivna av ett kompakt beckmörker. Inte ens i den svenska midvintern har jag upplevt att det blir så kolsvart som det blir här, och svenska sommarkvällar är betydligt ljusare än de kaliforniska.

Så länge solen är uppe märks det inte alls att det är november – det är fortfarande t-shirtvärme så gott som varje dag. Men så fort solen går ner blir det så mörkt och så kallt att det där med “världens bästa klimat” känns som ett dåligt skämt. Jag inser att det kan uppfattas som rätt bortskämt att klaga på vädret här, när jag vet att det är betydligt värre i Sverige så här års. Men i Sverige finns i alla fall ordentliga uppvärmningsanordningar, så vill man slippa frysa är det bara att stanna inomhus. Det stora problemet med vintern i Kalifornien är att husen här inte är byggda för kyla. Det finns inga element, och väggarna är ofta papperstunna med dålig isolering. På nätterna är det så kallt i mitt sovrum att jag måste sova med ett tjockt täcke, fem filtar, pyjamas, sockor och två katter på fötterna för att inte vakna med lunginflammation.

Nä, om man skulle ta och åka på solsemester kanske. Vart är det sommarväder så här års? Jag tänker mig Hawaii. Eller Florida.

Publicerat den 7/11-2011 19:49 av i Vardagsfilosoferande
8 Kommentarer »

Motorcykellyckan

Hörrni, gissa vem som tog motorcykelkörkort igår?

Jag har haft min motorcykel i lite drygt ett år, och hunnit skriva – och klara – teoriprovet två gånger utan att känna mig redo for att köra upp. Så i födelsedagspresent till mig själv gjorde jag äntligen slag i saken och anmälde mig till en Basic Riders Course hos Motorcycle Safety Foundation. Det är en tredagars intensivkurs som – om man klarar slutprovet – gör att man får sitt motorcykelkörkort utan att behöva göra den traditionella uppkörningen. Hela helgen har jag alltså vaknat klockan 5:30 på morgonen, och sen levt och andats motorcyklar. Och det gav resultat. Jag fick alla rätt på lördagens teoriprov, och klarade körtestet utan några större problem, trots att typ halva Kaliforniens årsnederbörd bestämde sig för att komma den här helgen och jag alltså fick köra upp i ösregn.

Jag vet inte om det framgår vilken stor grej det här är för mig. Att köra motorcykel har varit en av mina stora drömmar ända sen jag var liten, och det har liksom inte riktigt sjunkit in ännu att jag nu faktiskt både kan och får köra. Nästa projekt blir att köpa en större hoj än min lilla 250-kubikare och åka på en cross-country motorcykelsemester. Men det får kanske vänta till sommaren.

Publicerat den 7/11-2011 8:28 av i Motorcykel
20 Kommentarer »

Halloween!

Idag är det första november, årets i särklass sämsta dag. Mest för att det idag är ETT HELT ÅR kvar till årets i särklass bästa dag, nämligen Halloween. Det har blivit många bildinlägg här på sistone, men hoppas ni orkar med en bildkavalkad till, från gårdagens Halloween-party – som blev sjukt lyckat trots att det var på en måndag.


Jag gick som skäggiga damen! Alternativt skäggiga tatuerade damen, vilket osökt får mig att tänka på den där gången för ett par år sen när jag blev erbjuden jobbet som “the tattooed lady” på en freakshow på Coney Island i New York. Trivdes himla bra som circus freak, så nu ångrar jag nästan lite att jag tackade nej.


Hittade en tjej med större huvudfjäder än mig! Och så fanns det keg och röda partymuggar, som sig bör på en amerikansk fest.


Huset som festen var i, som egentligen är två hus med delad tomt där det bor en massa bra människor, var helt dekorerat i spindelnät och rökmaskiner och annat passande, och som på alla deras fester fanns en klottervägg som vem som helst fick måla på.


Keith var maskerad till oigenkännlighet med äkta armévapen och annat läskigt i bältet.


Inne i ena huset fanns ett grishuvud. Alltså, ett riktigt huvud från en död gris. Det var det vidrigaste jag har sett, och jag blundade medan jag tog bilden. Sen höll jag och vegan-Sarah oss borta från köket resten av kvällen.


Död Marilyn, död zombie, och döden herself.


Och så en sista bild, på mig och Tony som rödsvarta gänget. För övrigt tycker jag att ni ska läsa Sofias vettiga inlägg om tjejer som klär sig sexigt på Halloween. Jag hade visserligen betydligt mindre kläder på mig det här året än vad jag brukar ha, någonsin. Men jag känner liksom litegrann att det där lurviga mansskägget jämnade ut det.

Publicerat den 1/11-2011 14:18 av i Halloween
8 Kommentarer »