Ni vet ju att jag och kommersiella högtider inte kommer så himla bra överens, och Alla hjärtans dag är förstås inget undantag. I sann anti-högtidsanda tillbringade jag därför morgonen i San Diego Family Court med att lämna in min skilsmässoansökan. Bara att ansöka om skilsmässa i Kalifornien kostar 400 dollar, och det tar 6 månader innan det går igenom och man är officiellt frånskild, så det är inte ett helt okomplicerat förlopp.

Det kan ju invändas att lämna in ansökan på Alla hjärtans dag är att bagatellisera något som ofta är en både smärtfylld och kostsam process, men jag tycker att det är viktigt att inte ta allting på så himla stort allvar. Dessutom är det min personliga protest mot den bild av tvåsamhet-som-definitionen-av-lycka som media fullkomligt svämmar över av så här års. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur mycket jag ogillar (heterosexuella) parförhållanden och dess ohotade position som den ultimata levnadsformen, samt hur oändligt mycket mer självförverkligad jag känner mig som singel, men det får bli ett annat inlägg. Jag skaffade nämligen ett gymkort idag, så jag är lite upptagen med att vara utmattad.

Läs Nina Åkestams inlägg om kärlek från i höstas istället, hon sätter fingret på ganska mycket av det jag också tänker ganska ofta.