Sjuksköterskan som på dagens rutinundersökning mätte mitt blodtryck konstaterade att det var något högre än normalt. Men hon påpekade också att förhöjda värden inte är ovanligt om man har stressat mycket på sistone, vilket fick mig att börja fundera på hur mycket stress jag faktiskt har behövt handskas med på relativt kort tid.

Bara under det senaste halvåret har jag gått igenom en separation och skilsmässa med allt vad det innebär, jag har flyttat tre gånger, gått från att jobba på kontor till att jobba hemifrån, mitt hus har brunnit ner och jag har varit hemlös betydligt längre än vad som känns acceptabelt, jag har varit med och begravt en vän som tog livet av sig, min bil har krånglat så mycket att jag under en dryg månad inte kunnat köra den alls, jag har varit med om en mindre bilolycka med påföljande utredning av försäkringsbolag, en nära vän har hamnat i fängelse och en annan flyttat till andra sidan landet, jag har blivit stoppad av polisen mitt i natten på en mörk bakgata, jag gick nyligen från att ha en fullt fungerande motorcykel till en som plötsligt inte startar alls, jag har jobbat alldeles för många 15-timmarsdagar, och tydligen samtidigt tjänat så pass mycket pengar att jag inom två veckor måste betala runt fyra tusen dollar i restskatt. Dessutom vann jag inte en spänn på megalotteriet.

Obs att detta inte är ett tyck-synd-om-mig-inlägg. Jag konstaterar bara att det kanske inte är så konstigt att blodtrycket är en smula högre än vanligt.