Motorcykeläventyr och flygplan och sånt

Har på gott och ont haft en mycket händelserik vecka, så dagens lilla äventyr kändes som ett passande avslut. Det började med att jag och Nina åkte på en lång motorcykeltur nästan ända ner till Mexikanska gränsen för att hoppa fallskärm. Vi stannade vid en bensinmack för att tanka på vägen, och när vi var på väg därifrån började min motorcykel att läcka kylarvätska samt vägrade starta igen.

Eftersom det var en helt perfekt dag för en motorcykeltur råkade hela macken vara full av andra motorcyklar, och ett helt gäng hjälpsamma personer samlades runt min hoj för att försöka lista ut problemet och få henne att starta igen. Efter ganska många fruktlösa försök gav vi upp. De andra mc-åkarna hoppade på sin hojar och körde vidare, och jag och Nina tog en taxi den sista milen till Skydive San Diego. Bara två timmar sena till vår bokade tid, jippie.

Sen hoppade vi alltså fallskärm. Det var min tredje gång, och nu börjar jag känna att om jag gör det här igen får jag nog göra som Mirijam och skaffa en riktig licens, så jag kan hoppa själv istället för med en instruktör på ryggen.

Efter allt detta insåg vi att vi alltså befann oss en mil från civilisationen utan tillgång till fordon och dessutom utan mobiltäckning, så vi liftade tillbaka till bensinmacken där våra hojar stod parkerade med en karl vars dotter just hade hoppat ut ur samma flygplan som vi. Att promenera är liksom inte ett alternativ när det är 35 grader varmt ute.

Väl tillbaka på macken startade motorcykeln utan problem (misstänker att hon bara var en smula överhettad innan) och vi körde hemåt igen. Man kan eventuellt säga att den här dagen innehöll lite väl mycket action till och med för min smak, speciellt med tanke på att klockan bara var 14 eller så när vi kom hem. Men i alla fall. Slutet gott, allting gott, osv.