Förra veckan var det exakt ett år sedan lägenheten ovanför min brann ner. Ett år sedan mina närmsta grannar förlorade två husdjur och allt de ägde, och jag blev hemlös i två månader. Jag har svårt att fatta att det redan har gått ett år, samtidigt som det känns som en hel livstid sedan jag i panik sprang in för att rädda mina katter medan mitt hus stod i lågor.

Jag borde egentligen inte läsa igenom blogginläggen jag skrev under den där första veckan efter branden eftersom minnena gör mig så illa till mods, men kan inte låta bli. Det var verkligen det mest traumatiska jag någonsin varit med om, och jag känner på något sätt att jag borde uppmärksamma att det nu faktiskt har gått ett helt år. Och att vi väl på något sätt kom ut starkare på andra sidan.