Jag tänkte egentligen skriva något relaterat till internationella kvinnodagen, men jag är på bra humör idag och orkar inte förstöra det genom att fruktlöst gräva ner mig i orättvisor. Så istället kan vi kanske prata om troll?

Igår kväll letade jag och M efter något att kolla på på Netflix, och hittade Trollhunter – en norsk fejkdokumentär (tänk Blair Witch Project) om troll i de norska skogarna. Eftersom troll inte direkt är närvarande i den mytologi amerikanska barn växer upp med (här är väl typ aliens och kommunister det läskigaste som finns), och eftersom jag ärligt talat inte minns speciellt mycket från de trollsagor jag läste som barn, googlade vi troll och hittade en massa spännande information. Älska internetz alltså.

Men vad jag egentligen tänkte säga är att filmen fick mig att minnas något som hände för väldigt länge sen, när jag var kanske 4 år eller så. Jag och min mamma var ute och gick i skogen utanför Ullared där vi firade midsommar när jag var barn, och vi såg ett troll. Det satt inne i skogen, grått och mossbeklätt, som taget ur en John Bauer-målning, och det blinkade åt oss.

Rent logiskt så fattar jag ju att det här nog aldrig hände. Jag tror liksom inte på troll. Men jag minns det ändå så himla tydligt. Trollet som blinkade.

troll