Nu ska jag bekänna något som nog kan verka en smula… konstigt. Speciellt i dessa tider. Jag klarar inte av att lyssna på pratradio. Har därför aldrig aldrig lyssnat på en podcast, eller hört ett enda avsnitt av Sommar i P1. Har även mkt svårt för att se intervjuer på TV, och höra andra människors samtal på typ tunnelbanan. Jag vet inte vad det är, men jag får såna sjuka obehagskänslor av att lyssna på andra människor som pratar offentligt att det liksom kryper i hela kroppen.

Nu har jag dock läst så himla många blogginlägg om Liv Strömquists sommarprat och hur bra det var, så jag tänkte att jag faktiskt skulle försöka mig på att lyssna. Fick stänga av efter två minuter. Fast mest för att det var så himla konstigt att höra hennes dialekt. Jag är så sjukt ovan vid att höra svenska i tal nuförtiden att jag tydligen inte klarar av dialekter längre. Eller pratradio. Så det var ju dömt att misslyckas.

Och det här får jag väl äta upp när jag själv börjar prata svenska med amerikansk bytning à la Victoria Silvstedt. Kan hända vilken dag som helst nu.