Jag försöker ta ett lån för att köpa en ny motorcykel. Min egen har inte varit körbar sen i april, och eftersom motorcykelåkande är min terapi och det enda som håller mig någorlunda vid mina sinnens fulla bruk så börjar det bli ganska (läs: mycket) jobbigt att inte ha en fungerande hoj. I vanliga fall hade jag bara köpt något billigt begagnat, men jag orkar inte med mer mekaniska problem, så att köpa något nytt känns som en bättre investering.

I alla fall, efter ungefär en veckas ansökningar, blanketter, telefonsamtal och email med olika finansieringsinstanser börjar jag nu känna mig som K. i Kafkas Processen – fångad i en byråkratisk labyrint som hade varit skrattretande om jag inte vore den ytterst drabbade.

I USA bygger hela låneprocessen på ens kreditvärdighet. För att vara kreditvärdig måste man tidigare ha varit skyldig pengar – genom kreditkort, lån, etc. – och ha bevisat att man har möjlighet att göra avbetalningar på dessa lån. Har man aldrig varit skyldig pengar, till exempel eftersom man inte vill skuldsätta sig för livet genom att köpa saker man egentligen inte har råd med, så har man alltså ingen kreditvärdighet, och däri ligger mitt problem. Trots att jag har en stabil inkomst och kan bevisa att jag alltid betalar hyra och räkningar i tid vill ingen låna ut pengar till mig, eftersom jag inte har någon dokumenterad avbetalningshistorik och därmed framstår som en risk. Moment 22, någon?

Inte heller svenska banker vill låna ut pengar till mig, eftersom jag inte är folkbokförd i Sverige och inte kan lämna någon säkerhet.

Kvar återstår egentligen bara ett alternativ, och det är att hitta en amerikansk borgensman med hyfsad kreditvärdighet som kan tänka sig att skriva under lånet tillsammans med mig. Men det är inte helt lätt när man inte har familj i samma land. Såatteh, jag får väl hitta en annan hobby för att undvika vansinnets brant. Enda kraven är att det är något som går fort och har två hjul.