americanahDet senaste halvåret eller så har jag kommit in i en läsrytm som innebär att jag fullkomligt plöjer böcker, i en sån fart dessutom att jag inte hinner blogga om dem även fast jag skulle vilja. Förra veckan läste jag dock ut en bok som jag tyckte så mycket om att jag nog ändå måste få rekommendera den.

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie är dels en kärlekshistoria, och en väldigt fin sådan, och dels en roman om att som Nigerian flytta till USA och upptäcka kulturskillnader och rasfrågor. Huvudpersonen Imefelu startar en blogg om sitt nya land med fokus på just ras, och reflekterar kring exempelvis hur olika man blir behandlad som afroamerikan och som afrikan, om det vita privilegiet, och om amerikanska företeelser i allmänhet.

Som inflyttad icke-amerikan känner jag igen mig i mycket – trots att min bleka hy per automatik gör att jag aldrig har varit föremålet för den rasism som präglar stora delar av boken och det amerikanska samhället. Jag har bott här så pass länge nu (snart 6 år, helt knäppt ju) att jag sällan lägger märke till vad som är ”typiskt amerikanskt” längre, jag har väl blivit så pass amerikaniserad att jag numera är precis likadan själv. Därför är det intressant att läsa en bok som påminner om så mycket som jag också tänkte på när jag precis hade flyttat hit.

Det är också intressant att läsa en roman skriven ur ett annat perspektiv än det vita västerländska. Det borde jag verkligen göra betydligt oftare.