Det är få av livens måsten som ger mig så mycket ångest som att städa. Jag HATAR det verkligen, vilket medför att jag städar kanske två gånger om året. På riktigt alltså. Jag kanske slentriandammsuger eller håller någorlunda rent på köksbänken och toaletten lite oftare än så, men storstädning av hela huset sker i princip aldrig. A clean house is a sign of a wasted life brukar jag hävda är mitt livsmotto, och jag har verkligen hellre lite damm i hörnen än slösar min värdefulla tid och energi på att städa.

Men samtidigt är jag en vuxen människa med i övrigt fungerande personlig hygien och socialt liv, och jag inser att det egentligen inte är helt okej att inte städa hemma. De senaste nio månaderna har jag haft en ursäkt i och med att min stukade handled gör det om möjligt ännu mer smärtsamt att skura, skrubba och torka, men eftersom handleden inte verkar bli bättre anytime soon så har jag fått lov att hitta på en plan B.

Så nu har jag anlitat en städfirma. De kommer för första gången på söndag, och beroende på hur pass bra jobb de gör kan jag mycket väl tänka mig att göra det till ett återkommande inslag i vardagen. Jag har råd, men även om jag inte hade det så skulle jag hellre skaffa ett extrajobb för att kunna finansiera städhjälp än att att städa själv. Såatteh, på den nivån är det.