Min lillebror är ute och reser jorden runt just nu, helt själv. Han stack från Stockholm för ett par dagar sen och ska vara borta i minst ett år. Kanske flera? Ingen vet. Just nu är han i Thailand, och jag lever vicariously genom hans Instagram-bilder.

Alltså, om det var någon som var av uppfattningen att jag var den äventyrliga i min familj så kan jag meddela att jag är en trygghetsknarkande soffpotatis i jämförelse. Men min bror och jag har nog båda ett ganska konstant behov av adrenalinkickar och nya upplevelser. Vi gillar knäppa saker som att köra jättefort och att slänga oss ut från fullt fungerande flygplan.

Jag har undrat lite vad det beror på. Men så kom jag att tänka på att vi faktiskt har en pappa som, vid snart 60 års ålder, packar en extra resväska med slalompjäxor när han ska iväg på konferens i Chile, så att han kan ta en omväg upp i Anderna och slänga sig utför några svarta backar på vägen hem. Så himla typiskt min familj.

Jag och pappa vid Mississippi-floden i New Orleans, 2010