• Vardagsfilosoferande

    Hemma från Vegas

    gosattack

    Det bästa med att komma hem efter att ha varit borta ett par dagar är helt klart detta, att bli gosattackerad av de små mjuka djuren. Punk Rock Bowling var fantastiskt i vanlig ordning, och foton kommer så fort jag hinner.

    Den här veckan är lite stressig eftersom vi åker på motorcykeläventyr i Mexico i fyra dagar med start i övermorgon. Och fram tills dess ska jag hinna göra en veckas jobb på två dagar, gå på en födelsedagsmiddag och en BBQ, träffa en kompis som flyttar till Kentucky den här veckan en sista gång, samt packa allt jag behöver för resan och se till att det får plats på hojen.

    Dessutom behöver jag hämta upp ett gäng flyttkartonger eftersom jag flyttar om en månad. Har jag sagt det? Jag och Paul flyttar ihop officiellt i slutet av juni. Är så glad över detta! Men lite stressigt blir det.

  • Äventyr,  Livet är en fest

    Punksemester + motorcykelsemester = PEPP

    Är så peppad på den kommande veckan, då det är tänkt att jag ska hinna med inte mindre än två minisemestrar. Först bär det alltså av till Vegas och Punk Rock Bowling tidigt imorgon bitti. Vi kommer hem på måndag, sen jobbar jag tisdag-onsdag, och på torsdag bär det av igen.

    Då ska vi nämligen till Mexico och köra hoj, dricka öl, äta tacos och campa på stranden i fyra dagar tillsammans med ett par hundra andra personer på motorcykel. El Diablo Run heter själva eventet, och jag har velat åka på det ganska länge, men eftersom det brukar vara samma helg som Punk Rock Bowling har det inte blivit av tidigare. SÅ glad att jag hinner med båda i år!

    Det blir kanske med andra ord lite glest med bloggandet här den närmsta veckan eller så. Här kommer i alla fall en bonusbild som Genevieve tog på mig i Joshua Tree för två helger sen.

    photo-by-genevieve-davis

     

     

  • Djur,  Vardagsfilosoferande

    Where the magic happens

    where-the-magic-happens

    Min kollega har den här bilden utskriven och upptejpad på sin kontorsdörr, och jag tänker på den ganska ofta. Jag är en sån person som nog egentligen borde leva ett tråkigt liv utan att ta några risker, eftersom jag egentligen är rätt feg, och dessutom en smula lat. Så jag får tvinga mig själv att göra saker utanför min bekvämlighetszon ganska ofta. Att flytta till USA var en sån sak. Att ta ridlektioner är en annan.

    För hur mycket jag än älskar att rida när jag väl sitter på hästen så har min hjärna fått för sig att det är läskigt och jobbigt och att alla som jobbar med hästar är dumma. Jag tror att det är en ganska djupt rotad känsla som sitter kvar från när jag red som yngre, och så gott som alla tjejer i stallet var dryga och elitistiska.

    Alltså, jag fattar att man måste vara väldigt bestämd när man jobbar med stora och potentiellt farliga djur, speciellt runt en massa ungar, men jag var ett väldigt känsligt barn och hade svårt att inte ta vuxnas tillsägelser personligt.

    Och trots att jag nu har världens bästa tränare, känner mig hyfsat säker på vad jag gör, samt tar privatlektioner på ett stall där det aldrig är några andra människor samtidigt som mig, så får jag ända tvinga mig själv att gå dit. Varje vecka överväger jag att ringa och sjukanmäla mig, för det hade varit så mycket lättare. Men istället tar jag mig i kragen och åker till stallet efter jobbet.

    Och varje vecka när jag kör hem igen är jag helt lycklig. Min tränare är verkligen helt grym, och hon driver mig till att göra sånt jag inte trodde att jag var redo för. (Igår fick jag till exempel hoppa. Hoppa! Riktiga hinder! Det var det roligaste jag gjort på länge.)

    Sen efter att ha tillbringat knappt två timmar i stallet får jag ta hojen hem, på en helt tom motorväg som går parallellt med Stilla Havet, medan solen har börjat gå ner och det är helt magiskt ljus ute. Det är det bästa jag gör på hela veckan. Where the magic happens.

    Om min hjärna bara kunde fatta detta, och den där envisa ångestklumpen jag har i magen hela dagen varje onsdag kunde försvinna, så skulle allt vara så mycket trevligare.

    reiki

  • Äventyr,  Livet är en fest

    Punk Rock Bowling-peppen!

    Ni som har hängt med här ett tag vet hur mycket jag älskar festivalen Punk Rock Bowling i Las Vegas och hur mycket jag längtar efter den varje år. Det här året har jag dock knappt hunnit bli peppad för att det har varit så mycket annat, och jag insåg just att Punk Rock Bowling är den här helgen! [insert glad emoji med armarna uppsträckta]

    Det blir mitt sjunde år i rad (!) på PRB, men det här blir första gången jag 1) bara åker två nätter istället för fyra eller fem, och 2) tar med mig en kille istället för att åka med mitt standard-tjejgäng. Det är så man vet att man har träffat THE ONE, va? Man vill ta med honom på Punk Rock Bowling?

    Att vi bara åker två nätter är för övrigt för att vi sticker till Mexico och åker motorcykel nästan direkt efter att vi har kommit hem från Vegas. Det blir lite stressigt detta, men så värt!

    Tänkte i alla fall bjussa på en liten bildspecial, om inte annat för att dra upp peppen en smula för mig själv. Så här kommer ett foto från varje år av Punk Rock Bowling, 2009-2014:

    2009:

    2009

    2010:2010

    2011:2011-3

    2012:2012

    2013:2013-2

    2014:2014

    2015:

    Stay tuned!

     

  • Äventyr,  Mexico,  Musik

    Spontan punkutflykt till Tijuana

    Igår fick jag via Facebook reda på att ett av mina absoluta favoritband, Leftöver Crack, skulle spela samma kväll i Tijuana, Mexico, och att några av mina gamla punkkompisar hade tänkt dra dit. Så jag bestämde mig lite i sista sekunden för att haka på. Lite spontana äventyr på en torsdagkväll kan man ju inte tacka nej till.

    tj1

    Så vi packade in oss ett helt gäng peppade personer i en minivan och körde ner till gränsen. Där parkerade vi på den amerikanska sidan och promenerade över till Tijuana, för att slippa sitta i timlånga bilköer. Det regnade i San Diego, men i Tijuana tittade solen fram, märkligt nog.

    tj2

    Vi stannade för tacos y cervezas sådär som man gör när man är i Mexiko. Restaurangen hade en katt som ville smaka. Sen gick vi och tog en öl på ett annat ställe och där satt Leftöver Crack som tydligen hade samma idé. Min kompis Freddie känner dem så han och jag fick komma in på gästlistan, score!

    Sen började spelningen och det var sjukt bra i vanlig ordning. Nu har jag sett Leftöver Crack spela i 4 olika länder (USA, Mexico, Tyskland och Storbritannien) i 6 olika städer (San Diego, Las Vegas, Santa Ana, Tijuana, Berlin och London), inte så himla illa ändå!

    tj3

    Sen ville jag åka hem eftersom jag skulle upp och jobba nästa morgon, men det ville ingen annan. Så vi gick till en helt tom dansklubb på Avenida Revolución och hade efterfest och kom inte hem förrän klockan 2 på natten. Det var lite jobbigt att kliva upp i morse, kan man kanske säga. Tur att det är fredag.

  • Vardagsfilosoferande

    Vuxna män(niskor) som beter sig som barn

    Läser Marias inlägg (här och här) om hennes man som inte städar/plockar upp efter sig samt allt medhåll i kommentarerna och blir chockad. Är det så att typ alla kvinnor som lever i ett förhållande med en man får agera hushållerskor/projektledare för att någonting över huvud taget ska bli gjort? Jag undrar vad det är för fel på alla dessa vuxna män som inte kan ta lite jävla ansvar för att hushållet inte faller ihop och att deras sambos inte får psykbryt.

    Och så tänker jag på min kille som har det renaste hemmet jag någonsin sett, som aldrig lämnar disk odiskad över natten, som tvättar sängkläderna varje vecka, och som dammsuger så fort det ligger lite damm i hörnen.

    Och så inser jag att jag är mannen i det här förhållandet.

    Jag har inga problem med att det är lite skitigt hemma. För mig är städning en sån sisyfos-syssla; det känns som slöseri med tid och energi eftersom det bara kommer bli skitigt igen. Och jag undviker helst att diska innan diskhon är så full att jag inte har något annat val.

    Men jag bor än så länge själv. Det drabbar ingen oskyldig om jag inte diskar på en vecka eller väntar en dag med att torka upp suspekta fläckar från golvet.

    Men vi kommer att bo tillsammans snart, och jag tänker att då får jag väl liksom bara skärpa mig. Inte en chans att jag skulle låta min kille må dåligt över att min lathet. Det borde väl inte vara så svårt? Vi är ju trots allt vuxna människor.

    ninjadirt
    Huvudanledningen till att mitt hem är skitigt ^^

  • Vardagsfilosoferande

    Imperfektioner

    joshuatree

    Genevieve tog det här fotot på mig i helgen, och jag gillar det så himla mycket. Trots fräknar och skrattrynkor och det där födelsemärket mellan ögonbrynen som jag länge har funderat på att ta bort, men som jag nu känner att jag vill ha kvar för att det är en del av mig. En av alla kroppsliga imperfektioner som var jobbiga när jag var yngre, men som jag gillar nu. Vad skönt det är att vara vuxen ändå.

  • Äventyr

    Photoshoot i öknen

    Den här helgen fick jag leka modell för ett känt klädmärke tillsammans med några andra tjejer. Det var ett tvådagarsprojekt och kanske den roligaste plåtningen någonsin. Vi åkte ut till Joshua Trees nationalpark och körde motorcyklar, skejtade, låtsascampade, drack öl och hade allmänt roligt. Allt medan min kompis Genevieve, som jobbar som fotograf för klädmärket i fråga, tog en massa foton.

    Kollektionen släpps inte förrän efter sommaren så jag får inte riktigt prata om det ännu, därav sekretessen. Men förhoppningsvis kan jag lägga upp ett par bilder snart. Under tiden, här är några behind the scenes-foton:

    joshuatree2

    joshuatree

  • Bra saker,  Vardagsanekdoter

    Tandborste och tandtråd kommer man långt med

    Idag gick jag till tandläkaren……. för första gången på nästan sju år. (Jag skrev om detta för ett halvår sen, men tydligen tog det mig ett tag att faktiskt komma mig för att boka en tid.)

    Jag var ganska nervös, och inte blev det bättre av att tonårstjejen som var före mig skrek och grät under större delen av sitt besök. Hennes mamma som satt i väntrummet försäkrade mig dock om att hennes dotter bara var mesig, och att det här var den bästa tandläkaren någonsin. De hade åkt 10 mil (!) bara för att få träffa just honom. Själv hade jag promenerat ett och ett halvt kvarter, men ja. Alla är vi olika.

    Själva undersökningen gick dock helt okej. Till exempel detta sjuka: jag hade inte ett enda hål! Har fortfarande, vid 28 års ålder, aldrig haft hål i tänderna. Och tandläkaren var helt chockad över hur rena mina tänder var, han upprepade säkert fem gånger hur imponerad han var. Exceptional mouth hygiene utan att gå till tandläkaren på sju år, BOOM.

    …. Sen att mina tänder är sjukt sneda och inte får plats i min mun och att jag antagligen kommer behöva operera ut minst ett par visdomständer någon gång i framtiden är en annan sak. Min plan of action är att fortsätta ignorera detta så länge det går.

    sannaicecream

  • Bra saker,  Metabloggande

    Vi San Diego-svenskar måste ju hålla ihop

    Igår fick jag göra något så roligt som att träffa en bloggläsare IRL. Det händer inte så ofta när man bor på andra sidan jorden från de flesta som läser ens blogg, så det gäller att passa på.

    Hon som jag träffade igår heter Jenny och har bott i San Diego nästan lika länge som jag. Hon har kommenterat ganska flitigt här under ett par år nu, och jag vet faktiskt inte riktigt varför vi inte har träffats tidigare!? Vi kommer båda från Sverige, är lika gamla, bor typ fem minuter från varandra, lyssnar på samma sorts musik, hänger på samma barer, är vegetarianer, har tatueringar, gillar samma sorts öl, och verkar ha ungefär samma sorts politiska åsikter.

    Igår kväll träffades vi för en öl och kunde liksom inte sluta prata, så det fick bli middag och en till öl på det. Ingen av oss är speciellt vana vid att prata svenska längre, så vi blandade språk hejvilt. Jag har inte haft en svensk kompis i San Diego på många år, så det här känns så himla roligt. När vi gick fick vi dörrvakten att ta ett kort på oss. Sämst ljus, men fint ändå:

    sannajenny

    Älskar den här bloggen för att den har gett mig så många nya, bra människor!