Idag är en sorglig dag. Gråa regnmoln hänger tunga över stan, och imorse blev vår lilla klick av tjejer som kör motorcykel i San Diego en själ färre. Shay var gift med en av mina bästa killkompisar för några år sen, och vi körde till Babes Ride Out tillsammans förra året. Idag krockade hon med en lastbil på sin hoj och skadades så svårt att hon avled. Jag kände henne inte speciellt väl, men för bara några dagar sen stod vi på en strand i Mexico och pratade om allt möjligt. Det är så svårt att ta in.

Jag skriver inte så mycket om baksidorna med att köra hoj, trots att det sker allvarliga olyckor bland folk jag känner till hela tiden. Men det är en farlig livsstil, allra främst på grund av ouppmärksamma bilförare, och alla som funderar på att börja köra motorcykel bör vara medvetna om detta. Man måste köra som om man är osynlig, och utgå från att alla bilar försöker döda en.

För mig funkar det dock inte att bara sitta hjälplös och se på. Så när min kompis Mich för ett tag sen berättade att hon ville starta en välgörenhetsorganisation för att hjälpa motorcyklister som varit involverade i olyckor så hakade jag på direkt. Och nu har vi lanserat Moto F.A.M. (Fundraising & Awareness Movement). Det är en non-profit med syfte att samla in pengar för att kunna hjälpa skadade motorcyklister och deras familjer, samt att öka medvetenheten kring de här riskerna hos bilförare. Jag har gjort hemsidan samt sitter i styrelsen.

Om vi kan förhindra att bara en enda olycka sker, för att en bilförare kommer ihåg att titta sig för ordentligt, så är det värt det. Den 11 juli har vi vår första fundraiser, och stödet hittills har varit helt ofattbart. Vi behöver en organisation som Moto F.A.M. Vi kan inte förlora fler personer vi bryr oss om.

Ride in Paradise, Shay. Du är saknad.

shay-paradise