-
Swedish Birthday
Igår fyllde jag år. Ända sen jag var liten och min favoriträtt var pannkakor så har jag haft som tradition att äta just pannkakor på min födelsedag. Nu kände jag dock inte för att ställa mig och steka, så då är det tur att IKEA finns. Andra svenska delikatesser jag unnade mig dagen till ära: tunnbröd, Herrgårdsost, hallon- och blåbärssylt, svensk musli, samt en påse lösgodis och IKEAs version av Ballerinakex. (De sista var dock åt en kompis som ligger på sjukhus och behövde piggas upp.) Jag har nämnt hur mycket jag älskar IKEA, va?
Obs att jag åt pannkakorna till lunch och sen gick ut och åt födelsedagsmiddag på min favoritrestaurang med ett gäng vänner på kvällen. Satt alltså inte hemma själv och tryckte i mig svenska godsaker hela kvällen. Även om det för all del var lockande.
-
Babes Ride Out 3, del I
Helgen som gick var så fantastisk att jag inte ens vet var jag ska börja eller hur jag ska kunna ge den en rättvis beskrivning. Jag var alltså på Babes Ride Out, en motorcykelträff mitt ute i öknen i Joshua Tree bara för tjejer. Jag har varit med sen första året, då var vi 50 pers. Andra året hade det växt till omkring 500. Det här året såldes över 1200 biljetter, vilket gör Babes Ride Out till den överlägset största motorcykelsammankomsten för kvinnor i hela VÄRLDEN.
Medan jag redigerar alla hundratals bilder jag tog och filar på en lämplig beskrivning så kan jag i alla fall bjussa på den här lilla filmen som jag klippte ihop med hjälp av min GoPro. Älskar de här tjejerna, älskar Joshua Tree, älskar Babes Ride Out, och älskar min nya motorcykel helt omrimligt mycket.
(Musiken är No Looking Back med Mad Marge and the Stonecutters.)
-
#TeamJess
Det är lite fånigt att vara helt känslosam och insnöad på en tv-serie, va? Jag inser det, men har ändå svårt att uppbåda någon sorts distans till detta fantastiska: Gilmore Girls kommer tillbaka!
Eftersom flera personer redan har gjort mig personligen uppmärksam på detta så antar jag att folk vet vilken GG-nörd jag är. Till exempel för att: jag skrev min B-uppsats på JMK om populärkulturella intertextuella referenser i Gilmore Girls (och döpte uppsatsen till ”Welcome to the S.H., bitch”), det enda jag över huvud taget äger på DVD är alla 7 säsonger av serien, och jag döpte min förra motorcykel till Lorelai.
När folk frågar hur det kommer sig att jag pratar amerikanska utan svensk brytning brukar jag hävda att det är Gilmore Girls förtjänst. Och varje gång jag ser om hela serien (dvs minst en gång om året) blir jag helt osugen på att någonsin se en annan serie igen, eftersom ingenting ens kommer i närheten av att vara lika smart och roligt.
Så att den bästa tv-serien som någonsin gjorts (!) får en uppföljning, dessutom i Amy Sherman-Palladinos händer, är en så fantastisk nyhet att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag fyller år om en vecka, så jag tänker tolka detta som en tidig födelsedagspresent. Tack, Netflix!
-
Ett nytt lappmysterium
Kommer ni ihåg för typ två år sen när det var någon som lämnade lappar och presenter på min bil och utanför min ytterdörr, och jag till slut kände mig så förföljd att jag polisanmälde? Jag vet inte om jag skrev mer än så om det, men jag fick i alla fall reda på vem det var som lämnade lapparna, och det visade sig vara en av mina nära vänner som… tyckte att det var ett roligt skämt? Eller något, jag fick faktiskt aldrig någon anledning till varför hon gjorde det. Jag bröt däremot helt kontakten med henne och blockade henne överallt, och har inte pratat med henne sen dess. Good riddance.
I lördags var jag och Paul ute och firade en kompis födelsedag. Jag var trött och åkte hem ganska tidigt och gick och la mig runt midnatt medan Paul fortfarande var ute och svirade. Runt 2-tiden vaknade jag av att Pauls hund som låg och sov i sängen med mig hoppade upp och började skälla som en galning. Sen somnade vi om, och vaknade igen när Paul kom hem vid 4-tiden. Hörde att han sa något om en uggla innan jag somnade om igen.
Nästa morgon när jag öppnade ytterdörren för att släppa ut hunden och katterna fick jag syn på en ganska stor plåtuggla som stod vid vår grill precis utanför dörren. När jag undersökte den närmare upptäckte jag att huvudet var ett lock, och inuti ugglan låg en lapp (se bild nedan).
Till saken hör att framsidan av vårt hus är inhängnad av ett 150 cm högt trästaket utan insyn, med en grind som är ganska knepig att öppna om man inte vet hur man gör. En person som aldrig har haft stalkers eller någon som lämnat obehagliga anonyma meddelanden hos en skulle kanske vifta bort detta som ett harmlöst fylleskämt.
Men det faktum att någon har tagit sig till vårt hus, som ligger på en väl gömd bakgata i ett område som folk generellt har svårt att hitta till, mitt i natten, medan jag var ensam hemma, och tagit sig upp för garageuppfarten, öppnat vår krångliga grind och gått ända fram till ytterdörren trots en hysteriskt skällande hund på andra sidan, för att lämna en stor plåtuggla med ett kryptiskt meddelande i… Det är liksom ingen tillfällighet, och om det är ett skämt är det inte roligt. Jag är så trött på att behöva känna mig otrygg i mitt eget hem. Det är tredje gången gillt nu, i tre olika hem.
WHY MEEEEEE!?
(Och nej, jag är 99,9% säker på att det inte är samma person som tidigare. Om inte annat vet hon inte var jag bor.)
-
Bilingual and ready to mingle
Har i några år funderat på att joina NaNoWriMo, National Novel Writing Month, för att få tummen ur och faktiskt skriva något ordentligt. Men jag har ett problem som sätter käppar i hjulet – förutom då att jag inte har några idéer eller tid att skriva, ehrm – och det är att jag inte kan bestämma mig för vilket språk jag ska skriva på.
Svenska är mitt modersmål, jag har pratat svenska betydligt längre än engelska, och jag kan fler ord på svenska. Men jag pratar och skriver på engelska varje dag, på jobbet, hemma, med vänner. Jag tänker på engelska, och känner ganska ofta att jag har lättare att uttrycka mig på engelska, i alla fall i tal. Men jag skriver nog bättre på svenska.
Problemet med att ha två språk ständigt närvarande, i alla fall för mig, är att jag inte känner att jag är speciellt bra på något av dem. Min svenska har definitivt blivit sämre sen jag flyttade till USA, och min engelska bättre. Med resultatet att jag har två språk jag behärskar hyfsat bra, men inget som känns helt klockrent att välja framför det andra.
Det är lite av samma anledning som jag aldrig har lyckats börja använda Twitter ordentligt. Kan inte bestämma mig för vilket språk jag ska skriva på.
-
Kattungelängtan!
Med jämna mellanrum får jag en sån himla längtan efter att skaffa fler katter. Katter är så himla bra. Just nu är jag helt såld på att adoptera en liten kattunge och döpa den till Salad (detta efter att jag häromdagen fick veta att Lamb of Gods sångare har en katt som heter Salad).
Och så tittar jag på bilder från när Ninja och Turtle var bebisar och det gör min kattungelängtan ännu starkare. Så, rent hypotetiskt, vad finns det för nackdelar med att ha tre katter istället för två? Jag tänker att det inte borde vara så mycket skillnad. Mer än att mina katter är väldigt bondade och det kan ta lite tid för en nykomling att ta sig in i den innersta kretsen.
Nu ska jag bara försöka övertyga Paul om att fler katter är en bra idé. Men det borde faktiskt räcka med att visa honom bilderna ovan.
-
En lördag
I lördags var det så himla perfekt motorcykelväder ute så jag bestämde mig för att ta en liten solotur eftersom alla mina vänner jobbade. Jag hade med mig min GoPro, så här kommer en 18 sekunder lång filmsnutt på hur det ser ut på en av mina favoritvägar.
Musiken är introt till 16 Horsepowers låt Clogger.
-
Mitt liv just nu sammanfattat i en meme
Folk brukar tagga mig i den här bilden. Förstår då rakt inte varför.
-
En till skolskjutning
Minst 9 personer dödades i en skolskjutning i Oregon igår. Det är den 45:e skolskjutningen i USA bara i år, och den 294:e masskjutningen (där mer än 4 personer har dödats) hittills under 2015.
Det verkligt sjuka – förutom den kultur som fostrar dessa våldsmakare, som nästan alltid tycks vara unga, arga män – är de röster som höjs i försvar för rätten att få bära vapen när något sånt här händer. Kommentarsfält och sociala medier fylls genast av konservativa män(niskor) som tycker att lösningen är MER vapen, ALLA ska ha vapen, så att man kan försvara sig mot galningarna med vapen. De som törs föreslå att lösningen kanske istället innebär att man gör det svårare för vem som helst att få tag på ett skjutvapen – till exempel genom att införa vapenregistrering med fingeravtryck, eller “körkort” för att få bära pistol, eller noggrannare bakgrundskontroller, eller förbud mot automatvapen, osv – blir genast kallade antidemokratiska landsförrädare. Det är trots allt en MÄNSKLIG RÄTTIGHET att få bära vapen i USA. Second Amendment och allt det där.
Jag blir så arg på detta. Dessa gun nuts vägrar förstå att sånt här inte händer i andra länder i västvärlden, utom i extrema undantagsfall. I USA händer det så gott som varje vecka. Men vapenlobbyn här är så stark att det knappt går att yttra ett ord i försvar för ökad gun control utan att få en mobb av väldigt högljudda och väldigt arga kristna konservativa vapenägare efter sig.
The Onion satte fingret på problemet i den här artikeln från förra året: “‘No Way To Prevent This,’ Says Only Nation Where This Regularly Happens”.
Här är en annan smått sarkastisk men nyanserad artikel på ämnet:
“Contrary to the right-wing paranoia, the Second Amendment is in no danger of being repealed. It is nearly impossible to push even the mildest gun control measures through legislatures at either the federal or state level. The Senate took months to confirm our current surgeon general because he’d had the temerity to suggest research on the causes of gun violence might help us find solutions to reduce it. Gun nuts: You’ve won! It’s all over but the shooting shouting!”
