Nämen man kanske skulle bli lite bättre på att blogga igen? Vi kan börja med detta…

Vår närmaste granne är en gammal tant som vi kan kalla för Ada. Ada är omkring 85 och ganska rejält senil. Hon bor helt ensam i huset bredvid vårt och är fysiskt pigg och väldigt pratsam. Därför kommer hon väldigt ofta över till oss för att prata av sig. Paul som är världens snällaste låter henne hållas, trots att hon är ganska elak, men bara så länge hon låter bli att säga rasistiska saker eller skvallra om våra andra grannar. Gör hon något av detta får hon gå hem till sig igen.

Alla som bor i vårt område vet att Ada ofta beskyller sina grannar för allt möjligt otrevligt. Till exempel har hon påstått att en av våra kvinnliga grannar har antastat hennes katt sexuellt (katten dog för övrigt förra året efter att någon hade “förgiftat” honom, i alla fall enligt Ada), vilket är helt absurt. Vidare har hon anklagat en manlig granne för att ha stulit pengar från henne och sen stuckit till Mexico med sin flickvän. Mannen ifråga är gift sedan länge med en annan man, och skulle dessutom aldrig stjäla pengar från en gammal tant. Men så här håller det på. Den enda som Ada verkligen gillar är Paul. Han ger henne alla våra pantburkar, och hon kommer förbi och lämnar påsar med gammal mat på vår veranda när vi inte är hemma. (Vi slänger allt eftersom hon med största sannolikhet har grävt fram det ut någon sopcontainer.) En gång hade hon ställt en ölburk på vårt staket, och när vi kollade datumet hade den gått ut för typ 10 år sen.

Ada är alltså i vanliga fall en ganska jobbig granne, men nu har hon eventuellt överträffat sig själv. Hon har nämligen skaffat katt igen. Två små kattungar. Och det här gör mig så himla förbannad, främst av två anledningar.

Ett, de här katterna kommer antagligen att leva i närmare 20 år. Och det finns liksom inte en chans att den här tanten kommer att leva i 20 år till, så jag vet inte riktigt vad hon har tänkt ska hända med katterna när hon dör eller blir för gammal för att ta hand om dem.

Och två, kattungarna är bara några månader gamla och redan utekatter. Jag ser dem hela tiden eftersom de klättrar in på vår tomt. Vilket jag dock inte har något emot, jag älskar kattungar och vill helst bara ta in dem och låta dem få bo hos oss istället. Men de är alldeles för små för att gå ute redan.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vill inte ringa animal services eftersom det finns så många hemlösa katter att det redan är omöjligt att hitta nya hem till alla, och jag tror liksom inte att hon aktivt missbehandlar dem. Jag tror inte heller att det skulle hjälpa att prata med Ada eftersom hon inte lyssnar eller kommer ihåg något man säger. Så än så länge ställer jag bara ut vatten åt kattungarna och håller tummarna för att de är kastrerade och vaccinerade, samt hoppas att detta inte händer.

neighbor-kitten