womens-march-washington

Vi är många som sörjer idag. Det är Barack Obamas sista kväll som USA:s president, den bästa presidenten det här landet har haft på mycket länge. Imorgon börjar allvaret och (minst) fyra år av vad som mycket väl kan vara början på slutet för USA som en demokratisk stormakt. Det låter kanske överdrivet, men jag tror egentligen att det snarare är tvärtom, i försiktigaste laget. Jag läste om den här artikeln av Masha Gessen idag och den är ännu läskigare nu än när den publicerades strax efter valet. Särskilt det här stycket:

It took Putin a year to take over the Russian media and four years to dismantle its electoral system; the judiciary collapsed unnoticed. The capture of institutions in Turkey has been carried out even faster, by a man once celebrated as the democrat to lead Turkey into the EU. Poland has in less than a year undone half of a quarter century’s accomplishments in building a constitutional democracy.”

På lördag är det i alla fall Women’s March on Washington (jag skrev en artikel om San Diego-demonstrationen här) och nästan alla kvinnor jag känner (och några män) ska gå. Även om det antagligen inte kommer åstadkomma något konkret så är det i alla fall en tröst att vara omgiven av många tusen likasinnade. Systerskap kommer man långt på.

Det är en Women’s March planerad i Stockhom också. Är det någon av er som ska gå?