kvinnomarsch

Jag var hög på all den positiva energin från kvinnomarschen i lördags i ungefär ett och ett halvt dygn. Sen blev det måndag och verkligheten kickade in. Trump har varit president i 6 dagar, och jag har tappat räkningen på hur många hemskheter han har hunnit införa redan. Jag ger det ett par månader innan USA är en diktatur på riktigt.

Men samtidigt är det ganska fantastiskt att se hur många vi är som inte bara tänker sitta tysta medan vår yttrandefrihet och våra mänskliga rättigheter tas ifrån oss. Allt från inofficiella regerings-Twitterkonton, till hemliga Facebook-grupper som delar med sig av dagliga tips på konkreta saker man kan göra för att påverka, till Nederländernas kontring efter Trumps abortstopp i utvecklingsländer, till högt uppsatta utrikespolitiska chefer som säger upp sig i protest (även om det kanske är mer troligt att de inte hade något val). Vi är i alla fall inte ensamma.

(Och om det inte märks har jag svårt att fokusera på annat än det politiska läget just nu, så ni kan förhoppningsvis ha överseende med att det blir mycket amerikansk politik här ett tag framöver. Eller i alla fall tills Trump stänger ner internet.)