Jag gjorde något så himla vuxet den här helgen, nämligen detta: jag gick till banken och ansökte om ett lån för att kunna köpa en ny bil. Eller ja, inte sprillans ny alltså, men bättre begagnad, till skillnad från alla de billiga skrothögar jag har ägt de senaste 8 åren.

Min senaste bil, en 17 år gammal automatväxlad Acura TL, kunde jag knappt förmå mig till att köra för att jag dog stora tristessdöden så fort jag satte mig i den. Det är en av mina sämre egenskaper, att jag har så himla svårt att göra saker jag tycker är tråkiga, men när man nu bor i en stad där det är närmast omöjligt att ta sig runt utan bil känner jag att bilkörandet behöver vara åtminstone lite roligt. Speciellt så här års när det är kallt och regnigt och jag inte kan ta hojen istället.

Det visade sig i alla fall att jag numera har ett helt strålande credit score (för bara 3 år sen hade jag inget credit score alls och kunde inte ens få ett litet motorcykellån på egen hand, så det är ju fint att det har gått framåt, även om det amerikanska credit-systemet fortfarande är helt åt helvete) och jag blev godkänd för ett lån med den lägsta räntesatsen. Vuxenpoäng på detta!

I alla fall. Sen i lördags är jag nu mycket stolt ägare till den här skönheten. En 6-växlad Infiniti G37 på 330 hästkrafter, som jag har döpt till Beyoncé. Hon är sjukt snabb och sjukt rolig att köra, och jag får en liten adrenalinkick typ varje gång jag lägger i treans växel. Kan knappt fatta att hon är min. Välkommen till familjen, Beyoncé. ♥

beyonce

beyonce2

beyonce3