We’re all gonna die (fast humor hjälper lite)

Jag flyttade till USA hösten 2008, bara ett par månader innan Obama valdes till president. Det jag minns mest från den valsäsongen är nog ändå hur bra Saturday Night Live var då. Tina Fey som Sarah Palin var komediguld, kanske mest för att hon bara gick ut på scenen och repeterade exakt Sarah Palins egna ord — SNLs manusförfattare behövde liksom inte göra så mycket, skämten skrev sig själva.

Lite så är det nu också — Trump-administrationen är ett sånt jäkla skämt att det är svårt att avgöra vilka rubriker som kommer från riktiga nyhetssajter och vilka som är påhittade av The Onion. Saturday Night Live, som har varit ganska trist de senaste åtta åren, är tillbaka på toppen igen med Melissa McCarthy som pressekreterare Sean Spicer, Kate McKinnon som Kellyanne Conway, och Alec Baldwin som Trump.

Men det finns en enorm skillnad nu från 2008: Trump blev vald till president, medan vi klarade oss undan Sarah Palin som VP.

Så även om humor hjälper (det känns en smula mer konstruktivt att kunna skratta åt situationen istället för att bara vilja krypa in i ett hål och dö) är det samtidigt ganska skräckinjagande när man inser att det här verkligen inte är ett skämt. USAs nationella säkerhet är numera en medelmåttig hackares våta dröm.

I lördags gick jag i second hand-affärer med några kompisar hela dagen och en av dem köpte en hög med gamla tidningar. Bland annat denna nedan från augusti 1974. Hoppas på liknande rubriker snart, helst innan Twitler startar ett nytt världskrig.