mammaperuOrelaterad bild på mig och mamma i Peru för några år sen.

Vet ni, en så himla konstig/rolig/spännande grej här hänt, även om det kanske inte är så spännande för någon annan än mig. Jag har nämligen fått reda på att jag har livs levande släktingar i San Diego!

Min mamma har väldigt många kusiner, flera som hon inte har träffat många år. Men häromveckan hade de en kusinåterträff i Stockholm, och mamma fick veta att en av hennes kusiner, som var med via Skype, bor i här i San Diego. Han heter Matts och har bott här i nästan 40 år. Han har tre vuxna barn, varav en är en dotter i min ålder, som alla bor här så jag har alltså tre sysslingar precis runt hörnet.

Det här är så knäppt. Jag har alltså bott i San Diego i nästan nio år och har hela tiden trott att exakt hela min släkt bor i Sverige. Men så bor det ett gäng personer här, inte bara i USA eller i Kalifornien, utan i San Diego AV ALLA STÄLLEN.

Häromdagen pratade jag och Matts i telefon för första gången. Paul satt bredvid mig i soffan och gav mig konstiga blickar, vilket jag insåg var för att vi växlade mellan svenska och engelska genom hela samtalet, sådär som man gör som utlandssvensk när man pratar med andra utlandssvenskar. Det var fint i alla fall. Nu ska vi försöka träffas och äta middag någon dag. Släktträff på den här sidan Atlanten. Det händer liksom inte varje dag!