Vardagsanekdoter

Morgonkatt

Jag vaknade klockan 3 i natt av att Paul snarkade så högt att det kändes som att hela sovrummet skakade. Han snarkar nästan aldrig, men när han väl gör det så tar han i ordentligt. Det gick inte att väcka honom eller få honom att sluta snarka, så jag gick helt enkelt och la mig på soffan i vardagsrummet för att få lite sömn.

Vid 7-tiden i morse vaknade jag av att jag kände mig iakttagen och öppnade ögonen till detta:

turtle1

turtle2

Låg här i min leopardmönstrade pyjamas på en leopardkudde under en leopardfilt och kliade Turtle bakom öronen en liten stund. Kan tänka mig värre sätt att bli väckt på ändå (snarkningar, till exempel).

Nu ska vi snart ta med oss hunden och köra upp till Palmdale norr om LA för att hälsa på Pauls föräldrar över helgen. Inget lugn, ingen ro!

2 Comments

  • Kristina

    Hej!
    Har lite frågor till dig som bott utomlands så länge. Jag har bott i Australien i 1,5 år och kan få sån extrem hemlängtan. Framför allt nu när alla kompisar instagrammar rosevinsdrinkande i parker och sena sommarkvällar och allt det där. Doften när morsan klippt gräsmattan och ja du fattar.
    Som svensk utomlands jämför jag ju allt också (politik, kvinnosyn etc) och blir helt knäpp! Vill typ ruska om alla och bara förklara hur det funkar på andra ställen och att deras livsstil inte är norm överallt. Folk här är rätt inskränkta och gammaldags, ganska lika Amerikaner kan jag ändå tänka mig.

    Men jag har världens finaste partner här och ibland trivs jag hur bra som helst. Hur gör du för att inte längta efter onödiga saker? För alltså antalet gånger jag druckit rosé i en park är ju nästan lika med noll. Men romantiserar allt nåt så otroligt.
    Jag vill ju kunna slappna av och våga satsa med min partner (han vill köpa hus tex), men jag är lite för rädd.

    Tack, hoppas du känner igen nåt av det här och har tips på hur du hanterat liknande känslor.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *