desert

Jag har sagt det förut, men det här året har hittills varit en smula stressigt, rent politiskt alltså. Och gårdagens (inte så otippade) nyheter, att USA drar sig ur Parisavtalet, trots att en stor majoritet av befolkningen vill stanna kvar i det, gjorde inte direkt saken bättre.

Det är extremt frustrerande att bo i ett land där regeringen är så här världsfrånvänd, och jag önskar verkligen att jag personligen hade någon sorts makt att påverka. Men jag har liksom inte ens rösträtt i det här landet. Det enda jag känner att jag faktiskt kan göra är stödja de som försöker och kan göra skillnad, och min lista på organisationer jag numera är månadsgivare hos växer i takt med att orkanen Trump dundrar fram och förstör allt i sin väg. Igår la jag till Natural Resources Defense Council på den listan.

Och alltså, det är ju fantastiskt att se hur donationer strömmar in till organisationer som Planned Parenthood, ACLU och NRDC varje gång Trump gör något dumt som påverkar mänskliga rättigheter och miljön. Men samtidigt – hur sjukt är det inte på en skala att vi som privata medborgare ska behöva gå in och kompensera för all skada regeringen gör, pga vad som verkar vara en kombination av extrem girighet och okunskap?

Det borde om något vara tvärtom.