Jag är i Kroatien och seglar tillsammans med fyra svenskar och en britt (min pappa, styvmamma, och lillebror, samt min pappas bästis och hans fru). Det tog knappt tre timmar för dem att flyga hit. För mig tog det ungefär 18, och jag fick vara vaken i över 30 timmar i sträck för att inte förstöra dygnsrytmen. Men känner mig inte så jetlaggad i alla fall, vilket är skönt.

Kroatien är SÅ. HIMLA. FINT. Nu har jag i och för sig bara sett skärgården, som består av något tusental öar där flera har såna här fina byar med stenhus med tegeltak. Det här är segelbåten vi hyr, Victoria of Sweden heter den passande nog.

Alltså!? Den här byn heter Pučišća och ligger på ön Brač. Vi tillbringade första natten här efter att jag hade landat i Split och sen tagit en färja från fastlandet till Brač för att möta de andra. Jag somnade på färjan eftersom jag var helt slut från allt resande och vaknade i panik när jag insåg att vi var framme. Men hann av i alla fall.

Vi tog en promenad runt den lilla staden, och pappa fotade mig när jag tog ca en miljon bilder på allt fint.

Dag två hade vi himla tur med vädret. Förutom att det först inte blåste så mycket, vilket gör det svårt att segla. Men jag har ingenting emot att åka på motor. Här är för övrigt min fina pappa och min fina lillebror.

Ju äldre jag blir, desto mer börjar jag uppskatta att åka båt. Min familj har haft båt i hela mitt liv, och min pappa kappseglar med både folkbåt och laserjolle, men jag har alltid varit en motvillig båtresenär. Men för något år sen så ändrades detta. Nu älskar jag det. Det är som ett lugn som infinner sig när man är ute på havet som är annorlunda från det lugn som infinner sig till exempel när jag åker hoj. Det är en intensiv form av lycka. Rekommenderas till den som har möjlighet.

Petter och jag låg på däck och läste, men inte för länge. Jag hade tre böcker med mig, men jag läste ut två och en halv på flygresan på vägen hit. Så nu får jag snåla med den sista halvan.

Eftersom det inte blåste var det lika bra att stanna båten och bada mitt i havet. Det är knappt 25 grader i vattnet, så till och med jag blir badsugen.

Jag försöker få Petter att läsa ut sin bok så jag kan läsa den sen. Det går ganska bra, han sitter bredvid mig och läser medan jag skriver detta.

Igår kväll la vi till vid Stari Grad på ön Hvar. Där var det så himla fint, det kändes som att vara i Italien. Eller, som jag tänker mig att Italien känns, jag har fortfarande aldrig varit där.

Här är hela gänget (utom pappa som tog fotot) på väg till en helt fantastisk middag på en liten restaurang i en gränd. Sen gick vi tillbaka till båten och somnade. Jag vaknade klockan 6 nästa morgon av ett våldsamt ösregn med tillhörande åska som gjorde så att det lät som att hela båten höll på att gå under. Det gjorde den inte. Men det får bli nästa inlägg!