Helgen som gick: Women’s March och motorcyklar mitt i vintern

Förra helgen, alltså för en dryg vecka sen, var en av de sämsta på länge. Av flera anledningar, men det kanske allra sämsta var söndag kväll när jag var på väg hem från Orange County på hojen. Jag skulle stanna och tanka i San Clemente men upptäckte när jag svängde av motorvägen att växelpedalen på min hoj var borta. Den hade trillat av. Det gick alltså inte att växla ner, så jag fick dra in kopplingen och bara glida in på första bästa parkeringsplats. Sen fick jag bärga hojen hela vägen hem, nästan 10 mil. 

Sen hade jag en jobbig vecka med konstant ont i munnen. Så jag hade verkligen en del att ta igen den här helgen. Och det gick faktiskt över förväntan.

I lördags var det dags för Women’s March. Bara några timmar tidigare hade senaten misslyckats med att kompromissa om en budget så det här var dag 1 av government shutdown. Det var även exakt på dagen ett år sen Donald Trump svors in som president. I San Diego var vi runt 40,000 personer som dök upp för att protestera, ungefär lika många som förra året. 

Älskar detta. Stämningen, solidariteten, systerskapet. Hundarna!

Efter demonstrationen gick Paul, Katie, Jordan och jag och åt lunch. Jag kan i princip bara äta soppa just nu, så jag föreslog ramen på Tajima. Fick skära allt i små, små bitar, men det gick hyfsat bra ändå. 

Nästa dag gjorde Katie, Edy och jag något så välbehövligt som att åka på långtur till öknen på hojarna. Det var runt 10 grader varmt uppe i bergen och 15 i öknen, så inte direkt varmt och skönt. Men fint ändå. Och jag hade ett nytt batteri och en ny växelpedal dagen till ära. 

Vi stannade för att äta lunch i Borrego Springs. Jag har ett stående skämt just nu så fort vi går någonstans där jag säger “I hope they have vegan soup” eftersom det är en så absurd grej som nästan inga ställen har, men det är samtidigt typ det enda jag kan äta. Men när vi klev in på restaurangen i Borrego Springs var det första som stod på menyn en vegansk kaktussoppa! Det lät så gott att alla tre beställde varsin skål. 

Efter maten tankade vi innan vi körde vidare. Borrego Springs är så fint. Jag älskar den här vyn, men de lilatonade bergen i bakgrunden.

Vi stannade mitt ute i ingenstans för att fota lite. Älskar öknen. 

På hemvägen skulle det bli ännu kallare (runt 5 plusgrader) och vi hade 15 mil att köra, så vi stannade på en mack och drog på oss alla lager kläder vi hade med oss. Jag har kört hoj i alla möjliga klimat (från snö till 50-gradig ökenhetta) så jag är ganska väl förberedd på olika sorters väder. Det svåraste när det är så här kallt är att hålla fingrarna och tårna varma. Det gick inte så bra den här gången heller, trots dubbla handskar och tredubbla sockor. Egentligen borde jag investera i elektroniska värmehandskar som man kopplar till batteriet på hojen, men det känns nästan fånigt när man bor i San Diego. Men ska det vara så här kallt har jag kanske inget val! Det var i alla fall en himla trevligt dag, trots frusna händer och fötter.