Min rafflande nyårsafton började i Hermosillo, Mexiko, där vi hade blivit strandade över natten. Vi åt världens sämsta hotellfrukost innan vi tog oss till flygplatsen för att flyga hem till San Diego igen. Eller ja, till Tijuana då. De har byggt en gångtunnel så man kan gå över gränsen från San Diego och hamna rakt på Tijuanas flygplats, och det är mycket billigare att flyga till Centralamerika från TJ än från San Diego. Jaja, nog om detta, vi kom hem i alla fall, om än ett dygn för sent. 

Väl hemma gick Paul och jag direkt till Kindred för att proppa i oss en massa mat som inte var bönor. Åt så hiiiiimla mycket bönor i Guatemala. Drack en mikrobryggd öl gjorde vi också, det smakade som himmelriket efter all blaskig lager vi hade druckit den senaste veckan. Alltså, vi hade flera bra matupplevelser i Guatemala. Men några mindre bra också. Servitrisen på Kindred gav oss i alla fall rabatt på maten eftersom vi är där så ofta, ha!

Sen hade vi biljetter för att gå på spelning och se Alkaline Trio och Rocket From the Crypt, men jag var helt utmattad av de senaste två dygnens resande att jag inte orkade. Paul gick ut medan jag gick och la mig klockan 20:30. Här får ni därför en bonusbild från den förmodligen sista nyårsaftonen jag var vaken till efter midnatt, på en fest i LA år 2012. Känns som ett helt annat liv.

Nästa morgon var det strålande väder ute, så Katie och Jordan och jag tog hojarna runt Otay Lake. Den enda grejen vi inte hann göra i Guatemala var att hyra dirtbikes, så vi hade saknat detta. 

Sol, värme och motorcyklar. Den bästa starten på 2018 jag hade kunnat tänka mig. Gott nytt år alla!