Vi var alltså i Big Bear i helgen och åkte snowboard. Det var kallt och blåsigt och dimmigt och kanske inte världens bästa förhållanden för att vara utomhus och sporta sig. Men snön var fin i alla fall, perfekt mjuk och nästan ingen is i backarna. Så man ska väl inte klaga egentligen.

Jag förstår att ni sitter som på nålar och väntar på att få veta vem som vann. Lite svårt att mäta kanske, men Paul och jag var ganska exakt lika snabba nerför backarna och vi är för gamla att hålla på och hoppa och sånt, så jag tror det blev oavgjort? Vi är lika bra på att åka bräda! Antiklimax, jag vet. Paul fick i alla fall låna en jacka och handskar av Ryan och han hyrde bräda, boots och byxor, så han höll sig till och med någorlunda varm och torr. 

Vi släpade med oss Sarah ut i backarna också, men hon hade inte åkt skidor på 15 år så hon höll sig nere i de gröna backarna medan Paul och jag åkte de svarta på toppen.

Vi försökte lite tappert sitta ute och äta lunch, men det var så himla kallt och blåsigt så vi fick gå in och sätta oss istället. 

Älskar min nya mobilkamera, den tar så skarpa bilder!?

När vi kände oss färdigåkta tog vi en shuttle tillbaka till stugan, som låg ca 3 minuter från backen, och joinade resten av gänget. Sarah lagade mat åt alla medan vi andra försökte lägga ett 1000-bitarspussel och drack öl. 

Det blev soppa och potatis och sallad och bröd och herregud vad gott det var. Alla åt alldeles för mycket och hamnade i kollektiv matkoma. 

Sent på kvällen började det snöa, vilket var väldigt fascinerande för de i gruppen som har bott i Kalifornien i hela sina liv och bara sett snö max fyra gånger tidigare. Alltså, kan ni tänka er? Att växa upp helt utan vinter. Vilken grej. Nästa morgon var det i alla fall snö överallt, lagom i tid till att vi skulle åka hem.

Hej då Big Bear! Nu ser jag helst inte snö igen förrän nästa snowboardsäsong.