Katter och catcalling

Skulle ta en bild på mig och mina djur för en grej på jobbet, men det gick sådär. Med två katter och en hund som hatar varandra, plus en katt som är rädd för kameran, blev det till slut bara Ninja och jag kvar. Den sista bilden ovan blev det till slut, även om jag nog gillar den ilskna/förvånade i mitten bäst. 

En annan grej jag har tänkt på på sistone förresten: Under de knappt två åren jag hade brunt/ofärgat hår kan jag inte minnas att jag blev raggad på eller att någon snubbe skrek något efter mig på stan en enda gång. Det var extremt skönt, och jag tänkte väl mest att det nog berodde på att jag är 30+ nu och för gammal för alla pervon.

Men sen klippte jag håret och färgade det svart igen, och de senaste veckorna har det varit som en jäkla orgie i catcalling. Från random snubbar på stan till två olika män som jobbar i mataffären jag går till som igår kommenterade min nya frisyr och sen följde efter mig och ville prata medan jag handlade, till en kille som sprang efter mig in i en hiss och provade sin lycka med följande raggningsreplik: “You’re in the wrong place, the motorcycle model agency is across the street”. (Jag hade alltså min motorcykelhjälm i handen.) 

Alltså, vad ÄR det med män? Och hur blir jag av med all denna oönskade uppmärksamhet igen utan att behöva byta hårfärg? Ggghhhh.