Läser om hur Jenny fick sitt nya jobb och blir både fascinerad och imponerad. Jag älskar att läsa om hur folk har fått sina jobb, på samma sätt som jag älskar att se hur folk bor. Är orimligt nyfiken på andra människors privatliv, med andra ord. Så jag tänkte att jag också kunde dela med mig av hur det gick till när jag fick mitt nya jobb.

Jag gillade mitt gamla jobb men hade börjat känna lite smått att jag var redo för något nytt. Framförallt var jag redo för mer semester och att jobba hemifrån, vilket jag ju har tjatat om i bloggen ett tag. Hade sökt en del jobb och intervjuat på flera ställen, men inte känt mig speciellt peppad på något. 

Tills en dag. Katie och jag höll på att planera vår roadtrip till Kanada med hjälp av Roadtrippers app när hon skickade en länk till mig och sa: Det här är det perfekta jobbet för dig. Roadtrippers letade efter en Managing Editor (verkställande redaktör?) till ett nytt digitalt magasin fokuserat på roadtrips, och jag insåg genast att THIS IS IT. Drömjobbet. 

Så jag skrev ihop en ansökan och skickade in tillsammans med mitt CV samma dag.

Sen hörde jag ingenting på kanske en månad.

Men så plötsligt en dag blev jag kallad på intervju. Det var ett videosamtal med chefredaktören, och jag tyckte att det gick bra. Så pass bra att jag kände att om jag inte gick vidare så var det inte mitt fel, jag hade gjort mitt allra bästa och ville de inte ha mig så var det väl helt enkelt inte meningen att jag skulle jobba där.

Men jag gick vidare! Jag blev kallad på en andra intervju, den här gången med en av de högsta cheferna, en man vars namn började på J.

Sen hade jag en tredje intervju med en annan man som började på J.

Och en fjärde, med ytterligare en J.

Den femte och sista intervjun var med Roadtrippers CEO, vars namn också börjar på J. Jag nämner detta dels för att det är lustigt, men också för att det var så sjukt förvirrande att hålla isär vem som var vem.

Någonstans mitt i detta ringde de även alla mina tre referenser, vilket jag aldrig har varit med om att någon har gjort innan hela intervjuprocessen är över.

Den femte intervjun hade jag medan vi var på vår roadtrip. Den dagen befann vi oss i Great Falls (aka Terrible Falls) i Montana och eftersom det var tidigt på morgonen och mitt resesällskap låg och sov i hotellrummet smög jag in till hotellets inomhuspool. Där var det tomt på folk men det ekade massor, så jag var lite orolig att det inte skulle gå att föra ett samtal därinne. Men det visade sig gå helt ok. Kanske inte minst för att jag intervjuade för ett jobb på Roadtrippers medan jag var mitt i en roadtrip som jag hade planerat med hjälp av Roadtrippers. Pluspoäng!

Sen mailade jag fram och tillbaka med CEO:n i ett par dagar, och han hintade ganska hårt om att de skulle erbjuda mig jobbet. Men utan att faktiskt erbjuda mig det.

Den sista veckan på vår roadtrip pendlade jag mellan att vara övertygad om att jag skulle få jobbet och att samtidigt försöka förbereda mig mentalt på att jag inte skulle få det, vilket jag vet skulle ha krossat mitt hjärta. Varje gång vi stannade hojarna plockade jag genast upp min mobil för att kolla mejlen. Och varje gång blev jag besviken över att inte ha hört något.

Inte förrän på måndagen efter att vi hade kommit hem, min första dag tillbaka på jobbet igen, hörde de av sig med ett formellt erbjudande. Efter att ha löneförhandlat lite fram och tillbaka så accepterade jag till slut jobbet på tisdagen. Samma dag sa jag upp mig från mitt dåvarande jobb.

Och två veckor senare började jag.

Nu har jag jobbat på Roadtrippers i tre veckor, och jag älskar det. Kan knappt fatta att det här är ett riktigt jobb, att jag får betalt för att göra grejer jag tycker är 100% kul. Hoppas att den känslan håller i sig!