Vår hund Lola dog i måndags kväll. Vår fina lilla tjej med världens största attityd, som följde med oss överallt och alltid skulle sitta i någons knä. Som inte gillade andra hundar men älskade människor. Som låg i sin lilla säng bredvid mitt skrivbord hela dagarna medan jag jobbade. Som hatade dammsugare och skateboards. Som krävde full uppmärksamhet precis hela tiden. Som var älskad av så himla många och gav oss så mycket glädje och kärlek. 

I söndags fick hon åka motorcykel med oss och gå på en grillfest där alla ville hålla henne. 

Nästa dag var hon hos veterinären och sövdes för att dra ut en tand. Hon fick en hjärtattack medan hon var sövd.

Lola var bara 9 år gammal. Full av liv. 

Vi satt hemma i soffan i måndags när Pauls telefon ringde och han blev helt tyst och sen tittade på mig och sa “Lola is dead”. Den meningen kommer att spelas på repeat i mitt huvud för evigt. Utan det samtalet hade vi kunnat fortsätta leva utan tanken på att Lola inte finns mer.

Nu går det inte. Jag vet inte hur vi ska gå vidare från detta. 

Älskade lilla hund. Du är så saknad.