Både Paul och jag känner oss väldigt gamla den här veckan. Min rygg är totalt paj (har haft ont sen förra lördagen då jag knappt kunde röra mig) och Pauls ena fot är så svullen att han knappt kan gå. Pauls fot är ett återkommande problem som han har haft sen han opererade sig som barn, men det verkar ha blivit värre på gamla dar. 

Min rygg däremot är något av ett mysterium. Eller, egentligen har det nog bara att göra med att jag har tagit i för mycket på gymmet. Idag gick jag i alla fall till en kiropraktor, trots att jag egentligen är hyfsat skeptisk mot all sorts “alternativ medicin”. Min kompis Katie har dock gått hos den här kiropraktorn i flera år och hävdar bestämt att han utövar magi. Så jag kände att det kunde vara värt ett försök.

Kiropraktorn konstaterade i alla fall att mitt bäcken är snett och att jag har en svullen led i ländryggen. Nu sitter jag här med tejp och någon sorts olja över halva ryggen och ska gå tillbaka och träffa honom igen imorgon. Han sa att detta är enkelt fixat och att det borde vara bättre innan söndag. VI FÅR SE, jag är fortfarande skeptisk.

Eftersom jag knappt kan sitta ner och Paul knappt kan stå så råder det ganska patetisk stämning här hemma just nu. Vi passar i alla fall in i gänget tillsammans med vår tandlösa, halvdöva hund och våra skraja katter som har gömt sig under sängen för att det åskar.

Men, ja. This too shall pass. Åskan och smärtan.