En sista minuten-roadtrip till Death Valley

I lördags morse tog jag, Katie och Jordan hojarna norrut för en tredagars-roadtrip genom Death Valley National Park. Det var en ganska spontan grej för mig. Vi var ju i Norge för bara en dryg vecka sen och jag visste inte om jag skulle vara för jetlaggad eller sjuk eller trött eller bara ha för mycket jobb för att kunna ta ledigt en dag till. Sen bestämde jag mig i sista sekunden för att jag inte ville missa detta. I’ll sleep when I’m dead.  

Första natten skulle vi ta oss ända till Lone Pine, ca 50 mil norr om San Diego. Vi kollade upp fina grejer att stanna och se på vägen, och hittade detta: Fossil Falls. Helt svarta vulkaniska klippor som påminde om Helvetesgapet i Ronja Rövardotter. 

Man fick köra grusväg för att komma dit, till Jordans stora glädje. Han älskar att slira runt på icke-asfalterade vägar på sin Harley. Jag känner mig mer neutral inför detta.

Väl framme i Lone Pine tog vi en öl på det lokala sunkhaket som var täckt i dollarsedlar. Där råkade jag hitta några svenska tjugor mitt bland alla dollars. 

Vi vaknade tidigt nästa morgon för att börja ta oss mot Death Valley. Det var sju plusgrader ute och vi var omgivna av snötäckta berg. Det var fint men kallt!

Väl framme i nationalparken var det betydligt varmare. Vi stannade för att tanka och skala av några lager kläder. 

Plötsligt var det 30 grader varmt och vi befann oss bland en massa sanddyner. Så här glada var Katie och jag över att slippa frysa!

Vi körde runt precis hela dagen och utforskade Death Valley. Det här är verkligen en episk plats, den hetaste, torraste och lägst belägna nationalparken i USA. Stor och storslagen. Det heter liksom Death Valley av en anledning. 

Dagens sista stopp var på Badwater Basin, som är den lägst belägna punkten i Nordamerika, 86 meter under havet. Om man kollar riktigt noga ungefär halvvägs upp på klippan på den övre bilden så sitter den en liten skylt där med texten “Sea Level”, för att verkligen understryka hur lågt vi befann oss. 

Ingen av oss ville åka hem igen, så vi tog den långa vägen hem. Vi körde genom Mojaveöknen som stod i blom tack vare allt regn den här vintern. Vi hann även med en sväng längs med Route 66 på väg till Joshua Tree. 

Sen tog vi ytterligare en omväg genom Joshua Tree National Park där det också blommade något helt galet. Jag har aldrig sett så mycket färg i öknen, det var verkligen fantastiskt. Det var även fint att få köra hoj genom två nationalparker på två dagar. Har ju som mål att besöka minst 10 nya nationalparker i år, och efter den här helgen fick jag checka av en på listan (har varit i Joshua Tree ca 100 gånger tidigare, så den räknas inte).

Nu är jag oerhört peppad på fler roadtrips så snart som möjligt. Det här var en kortis, även om vi för all del hann köra 160 mil på tre dagar. Har ont i ryggen, men det får det vara värt. 10/10 skulle göra igen.