I onsdags blev jag amerikansk medborgare! Har haft så himla delade känslor kring detta, speciellt just nu. Det känns helt bakvänt att svära trohet till ett land som aktivt motarbetar kvinnors rätt till sina egna kroppar, transpersoners rätt till sjukvård, och flyktingars rätt att betraktas som människor. Bland mycket annat. Men nu får jag i alla fall rösta.

Och för de som har frågat behåller jag såklart mitt svenska medborgarskap, så nu har jag dubbelt. Skulle inte ge upp det svenska för något i världen. 

Det var sammanlagt 799 personer från 75 länder som blev medborgare under samma ceremoni som jag. De läste upp alla länder i bokstavsordning och folk från det landet fick ställa sig upp och vinka till alla. Jag såg i alla fall två andra svenskar när de läste upp Sverige. 

Paul, Katie, Jordan och Ace hade alla tagit ledigt från jobbet (!) för att komma och vara med på min ceremoni. Fick en röd-vit-blå blombukett och kände mig rörd över att ha de här människorna i mitt liv.

Pauls mamma såg på Facebook att jag hade blivit medborgare och ringde och var upprörd över att hon inte var bjuden på ceremonin. Jag fick akut dåligt samvete, men det hade liksom inte ens fallit mig in att hon skulle vilja komma hela vägen ner till San Diego från LA mitt i veckan för att vara med på detta? Fint ändå att jag har en familj på den här sidan Atlanten som faktiskt bryr sig om sånt här. 

Efter ceremonin gick vi till en bar i närheten och jag drack min första öl i egenskap av äkta amerikan. Igen: delade känslor, men fokuserade på att fira just den här dagen.

Vi avslutade kvällen med middag (grilled cheese och mer öl, väldigt amerikanskt!) tillsammans med ännu fler kompisar som kom ut för att fira. 

Idag ansökte jag om ett amerikanskt pass. Det var en väldigt komplicerad process, skriver eventuellt ett eget inlägg om detta.

Och om någon timme sticker vi iväg på en 10-dagars roadtrip. Ses på vägarna!