Det åskar och blixtrar ute och jag sitter här och läser en bok (eller ja, tog en paus för att skriva detta) och lyssnar på Lars Demian. Det är något med alkoholromantiska folkvisor på svenska som känns lämpligt för regniga dagar. Men det här skulle egentligen bli ett inlägg om Babes Ride Out, den motorcykelfestival för tjejer som jag tillbringade de senaste 4 dagarna på. Så här kommer ett megalångt inlägg med bilder från helgen.

På torsdag morgon möttes vi upp hemma hos Tasha för att köra ut till Joshua Tree tillsammans. Vår lilla grupp på 6 pers hade råkat växa till 15, men the more the merrier!

Det var perfekt motorcykelväder ute, strålande solsken och oktober-ökenhetta.

Väl framme på campingplatsen satte vi upp våra tält och stolar och öppnade varsin välförtjänt öl.

Och bytte om till shorts eftersom det var ca 30 grader ute.

Stacey och jag hade inte tröttnat på varandra ännu trots att vi var i Costa Rica tillsammans hela förra veckan (bilder därifrån kommer snart, lovar!).

Sen gick solen ner och vi tände en lägereld och gick och la oss hyfsat tidigt för att ha ork för nästa dag.

Nästa morgon stod frukost först på schemat!

Sen satte vi oss på hojarna igen och körde ett varv genom Joshua Tree National Park, som är ett av mina favoritställen i hela världen. Jag blir liksom helt lugn och lycklig inombords av att vara här.

Vi stannade såklart och fotade lite här och var. På det här stället var det en dam som kom fram och erbjöd sig att ta en gruppbild på oss eftersom hon tyckte att vi såg ut att ha så kul, och hon sa att det vore synd och skam om ingen dokumenterade det. Fint ju!

Sen besteg vi ett berg!

Stacey, jag, Tasha, Stayc, Rachil, Katie och Aubrey. Älskar de här tjejerna SÅ mycket. Vi hade för övrigt 3 Staceys (med olika stavningar) i vår grupp den här helgen. Det var lite förvirrande, mest för alla Staceys.

Tillbaka på festivalområdet igen sprang vi in i massa folk vi kände, till exempel Tyra.

När det blev mörkt var det dags för BROdeo (BRO = Babes Ride Out). Rachil släppte ut sitt sjukt långa hår och tog hem någon sorts pris.

Och ännu senare spelade Iron Maidens, ett Iron Maiden-coverband med bara tjejer. Så himla bra, och jag är inte ens ett Maiden-fan.

Dag 3 vaknade jag till den här utsikten från mitt lilla tält. Ökensoluppgångar är nästan lika fint som ökensolnedgångar.

Innan vi kunde åka någonstans var det hårflätning som gällde för Stayc och Stacey.

Sen tog vi en snabb sväng till Pioneertown för att äta lunch. En man som presenterade sig som professionell fotograf tog det här fotot på oss och lyckades få med sin tumme i bilden också, haha!

Eftersom det var sjukt varmt ute åkte vi till ett hotell vi hittade förra året där man kan betala för att använda poolen. Bästa idén på hela helgen!

Undervattensselfies är min nya favoritgrej!

Hepp!

Senare på kvällen var det dags för raffle. Jag fick vara med på scenen eftersom jag är med i Moto FAM, den välgörenhetsorganisation som pengarna för sålda lotter gick till. Spännande ändå att stå framför 2000 pers, så jag passade på att ta ett foto med mobilen.

Dagens middag bestod av Pineapple fried rice serverat i en ananas, samt en burk Babe-rosé. Plus röda ögon från poolen men eh, jag orkade inte redigera de här bilderna. Sorry!

Dag 4 var det dags att åka hem igen. Men först ett klassiskt tältfoto med min hoj i bakgrunden.

Rachil hade kört sin pickis från Indiana med hojen bakpå, så vi hjälpte till att lasta upp den igen. Eller ja, de andra hjälpte till medan jag fotade.

Och så var det dags att köra hemåt igen. Det regnade lite på vägen, men det var rätt skönt eftersom vi var helt täckta i ökendamm. Och det var den helgen! Så perfekt. Nu ser jag dock fram emot att få tillbringa lite kvalitetstid med min kille eftersom vi knappt har sett varandra på två veckor.

Några grejer jag har hunnit med de senaste tre veckorna:

1. Jag har tillbringat en knapp vecka med att hänga med M i Milwaukee.
2. Jag har hämtat upp en lånehoj på Harley-Davidsons högkvarter i Milwaukee och kört den hela vägen till Kalifornien, via Route 66.
3. Jag har hängt i öknen och kört motorcykel med en massa bra kvinnor på Babes Ride Out.
4. Jag har jobbat en massa.
5. Och slutligen körde jag igår eftermiddag till Los Angeles för att lämna tillbaka den lånade hojen, samt tog tåget hem till San Diego igen.

Nu är det lördag och den första dagen jag bara sitter hemma och tar det lugnt på hur länge som helst. Sov 10 timmar i natt, så min kropp behöver tydligen detta. Jag har i och för sig storstädat huset och ska iväg och träffa en kompis snart, men det är ändå lugnt i jämförelse med de senaste helgerna.

Jag har så många foton och historier jag vill dela med mig av från Route 66, så vi kan kanske börja där?

Route 66 börjar officiellt i Chicago, så den första dagen på resan körde jag direkt dit från Milwaukee. Ni kanske minns att jag redaktörade/medförfattade en guidebok till Route 66 som gavs ut i somras, och jag använde boken (plus Roadtrippers-appen) för att planera hela min rutt. Det funkade verkligen helt perfekt!

Mitt första “riktiga” stopp var i Wilmington, Illinois, på en diner som heter Launching Pad. De har en sån här muffler man utanför som är så klassiskt Route 66 att den fick vara med på framsidan av vår bok. Den ville jag såklart se IRL.

Rolig sidenote är att jag blev kvar här i nästan 90 minuter pga att så himla många personer ville prata med mig om den här hojen, alltså H-Ds Pan America äventyrshoj. Den är fortfarande ny och ganska sällsynt att se ute i verkliga livet såhär och alla som är det minsta intresserade av motorcyklar vill veta ALLT om den. Det här var alltså dag 1 på resan, så det var bara en försmak av hur många personer jag skulle komma att prata om Pan America med under veckan…

En av de roligaste turistfällorna längs Route 66 är Uranus, Missouri. Här kan man stanna och köpa fudge (eftersom “fudge tastes better in Uranus”) och fnissa åt andra toalettrelaterade skämt.

Jag stannade också vid så himla många gamla vintage-bensinstationer. Garys Gay Parita i Missouri låg högst på min lista, och jag blev inte besviken. Jag hängde här ett tag och pratade med ägaren, en man som heter George och har en gås som heter Lady Bird som husdjur. Han berättade om en massa andra grejer jag borde kolla upp medan jag var i Missouri, samtidigt som Lady Bird stod vid mina fötter och gnagde på mina kängor.

Route 66 går genom 8 delstater (Illinois, Missouri, Kansas, Oklahoma, Texas, New Mexico, Arizona och Kalifornien) men den delen som går genom Kansas är bara omkring 2 mil lång. Det finns dock en massa att se på de här 2 milen, bland annat Cars on the Route, ytterligare en vintage-bensinstation.

Eftersom jag bodde på ett nytt hotell varje natt under den här resan hade jag lite svårt att sova och vaknade tidigt, så de flesta dagar satt jag på hojen redan vid soluppgången. Så när jag körde in i Kansas från Missouri var klockan bara omkring 8 på morgonen. Någon timme senare var jag i Oklahoma, vilket innebär att jag hade varit i tre delstater redan innan klockan 10.

I Oklahoma stannade jag och åt lunch på ett gulligt vegankafé i Tulsa. Där träffade jag en kille som såg att jag körde en Pan America och ville veta allt om den. Vi pratade ett tag och det visade sig att vi hade en massa gemensamma vänner. Han tipsade mig om en massa grejer att se i Tulsa som jag egentligen hade tänkt skippa, men är glad att jag lyssnade och hamnade här, på Buck Atoms Cosmic Curios. Deras muffler man var redan utklädd för Halloween.

Dag två i Oklahoma var jag uppe med solen igen. Stannade för att kolla in Sandhills Curiosity Shoppe i Erick, men det var såklart stängt eftersom klockan inte ens var 8 på morgonen en måndag. Jag utnyttjade dock det perfekta morgonljuset för några selfies.

Sen körde jag genom Texas. Tog en liten omväg till Palo Duro Canyon som är den näst största kanjonen i USA efter Grand Canyon. Stannade även vid Cadillac Ranch, eftersom man inte kan köra genom the Texas Panhandle utan att stanna här.

Strax innan jag körde in i New Mexico stannade jag vid Midpoint Cafe, den officiella mittpunkten på Route 66. Så här glad var jag över att vara halvvägs!

Lyckades få det sista rummet på Blue Swallow Motel i Tucumcari, New Mexico. Det här är kanske den mest klassiska Route 66-staden av alla. Och det här motellet, som är en sk motor court från 50-talet där alla rum har ett eget garage, har nog den bästa neonskylten längs hela 66.

Jag satt utanför mitt rum och drack en öl innan jag gick och la mig och ett par fulla medelålders män från Ohio som bodde två rum bort kom fram och pratade med mig ett tag. De hade bokat sitt rum flera månader i förväg och var helt chockade över att jag bara hade glidit in och fått ett rum här typ två timmar tidigare. Jag hade inte bokat någonting i förväg på hela den här resan, och det gick ändå hur bra som helst. Tror dock att det kan ha att göra med att det knappt är några européer här just nu pga covid, annars brukar Route 66 vara helt fullt av tyskar.

Efter Tucumcari körde jag genom resten av New Mexico utan att stanna så mycket. Förutom för att stretcha mitt knä som gjorde extremt ont hela resan. Men sen var jag i alla fall plötsligt i Arizona. Jag körde Route 66 genom Arizona med Katie och Stacey i oktober förra året, så hade redan sett mycket av detta. Men det var fint ändå. AZ är en sån himla R66-guldgruva, det finns SÅ MYCKET spännande grejer att se här. Till exempel Jack Rabbit Trading Post, en liten souvenirshop vid sidan av motorvägen med en spännande skylt. Och Petrified Forest National Park.

Åt lunch i Winslow, Arizona, som har helt kapitaliserat på Eagles-låten Take It Easy. Inte i bild: en lång kö med baby boomers som väntade på sin tur att fotas här.

Så här går alltså en vers i låten för den som inte är bekant:

“Well, I’m standing on a corner
In Winslow, Arizona
And such a fine sight to see
It’s a girl, my Lord, in a flatbed Ford
Slowin’ down to take a look at me”

Sen gav jag mig ut på skattjakt i en pytteliten övergiven by som heter Two Guns och ligger helt i ruiner. Det skulle finnas en grotta här vid namnet Apache Death Cave, och det kändes som en strålande idé att knalla runt helt själv mitt ute i ingenstans och leta efter en övergiven dödsgrotta, så det gjorde jag. Hittade den! Men klättrade inte ner i själva grottan.

Fler viktiga stopp längs Route 66 i Arizona: Seligman, Oatman och Kingman.

Ja och sen var jag plötsligt i Kalifornien igen, i Needles närmare bestämt. Började den här morgonen i Flagstaff där det var 7 grader varmt. I Needles var det 35, så lite av en temperaturskillnad där. (Mätt i Fahrenheit gick det från 45 grader till 95, så en 50-gradig skillnad!)

Och det var det äventyret. Jag körde helt solo knappt 500 mil genom 9 delstater (varav 3 jag aldrig hade varit i innan) på 8 dagar. Pan American var den perfekta hojen för detta och jag var helt klart lite ledsen över att behöva lämna tillbaka den till Harley. Dock väldigt tacksam över att de lät mig låna den för att köra cross-country, bara sådär.

Sen körde jag direkt söderut till öknen för att festa med alla mina bästisar på Babes Ride Out i ett par dagar, men det får bli ett annat inlägg.