-
June gloom
För det allra mesta är det ett sant nöje att bo i San Diego, i alla fall rent vädermässigt. Det är i princip molnfritt och strålande solsken året om. Förutom i juni. I juni är himlen helt grå nästan varje dag, det ligger ett konstant molntäcke över kusten och man ser knappt en skymt av solen. June gloom kallas det, och är ett erkänt väderfenomen. Så här fyra dagar in i juni är jag redan less och saknar solen. Och tänkte dela med mig av detta som en varning, om det var någon som hade planerat att åka till södra Kalifornien i juni. I så fall rekommenderar jag att vänta till september, som är den trevligaste månaden. Eller ja, egentligen när som helst utom juni.
-
En roadtrip på Highway 1
Jag fick en kommentar från Elin:
Jag saknar dina inlägg! Vill veta vad för spännande saker du har för dig, hur smittskyddsläget ser ut osv. Hoppas du får lust att skriva igen snart.
Tack Elin, det här var nog precis vad jag behövde höra! Ska försöka bli lite bättre på att blogga framöver. Vi kan börja med att ta en titt på något spännande jag gjorde förra veckan. Då tog jag nämligen en roadtrip norrut på Pacific Coast Highway.
Kaliforniens centrala kust är så otroligt vacker. Det är fint i San Diego också förstås, men här är det så bebyggt och fullt med folk. Varje gång jag åker norrut till the Central Coast och ser såna här orörda delar av kusten blir jag nyförälskad i den här delstaten.
Jag var här på jobb, för att skriva en reseguide till en del av kusten som kallas för Highway 1 Discovery Route, dvs de 16 milen som går mellan Nipomo och Ragged Point precis söder om Big Sur. Publicisten som bokade hela resan tyckte att vi skulle kolla in The Luffa Farm, ett märkligt ställe där de odlar duschsvampar. Fick en guidad tur som var förvånansvärt intressant.
Jag hade sällskap av M, som jag träffade på presseventet för den nya äventyrshojen från Harley för några veckor sen. Han bor i Wisconsin och körde hela vägen till Kalifornien, 370 mil, på tre dagar för att hänga med mig på den här roadtrippen. Galning!
De första dagarna var det lite mulet på kusten. Det brukar vara det i juni, speciellt på förmiddagarna. June Gloom kallas det, i princip den enda tiden på året det inte är soligt jämt.
En dag var vi inbokade på finmiddag på en restaurang i Avila Beach. Jag ville dricka vin och inte behöva köra, så jag hoppade bakpå M:s hoj. Så konstig känsla att sitta bakpå någon annans motorcykel, det gör jag aldrig annars.
Åt en otrolig middag med otrolig utsikt och drack gott lokalodlat vin till. Centrala Kalifornien är känt för sina vingårdar, så det fanns mycket att välja mellan.
Andra grejer vi gjorde:
Besökte Julia Pfeiffer Burns State Park, ett ställe jag har velat se i verkligheten hur länge som helst. Ser ni vattenfallet där nere på stranden? Så osannolikt vackert alltihop.
Kollade in Bixby Bridge. Jag har sett den förut, men när man har en person från Milwaukee på besök måste man göra alla de mest Kaliforniska sakerna.
Behind the scenes på bilden ovan.
Åt en massa god mat. Publicisten skickade oss till Cambria där vi fick prova paj gjord på olallieberries, ett bär som ska vara en korsning mellan hallon och björnbär. Ni kan kanske föreställa er att det var väldigt gott.
Tog omvägar förbi pyttesmå kuststäder. Här Harmony, som har hela 18 invånare.
Bodde på en massa fina hotell. Här Ragged Point Inn, där vi hade en otrolig havsutsikt från rummet. Men kolla! Så här ser det ut åt andra hållet. Som i Jurassic Park (aka Hawaii).
Fick en guidad tur av Nitt Witt Ridge, ett jättemärkligt hus byggt av en märklig man. Den nuvarande ägaren, som ledde turen, var också väldigt märklig.
På grund av June Gloom lyckades vi bara se en ordentlig solnedgång. Men den var å andra sidan så fantastisk att det inte gjorde så mycket att det var mulet de andra kvällarna.
Har ungefär 400 bilder till från den här resan, men det här får räcka för tillfället. Om en dryg vecka sticker jag till Alaska på nästa äventyr, men ska försöka anstränga mig för att blogga igen innan dess.
Ni då, vad har ni för er?
-
Helgen som gick, med en massa babes i öknen
Det verkar som att ni har sommar i Sverige just nu, låter skönt! Här i San Diego är vi mitt inne i den sämsta tiden på året, nämligen May Gray/June Gloom. Vi som bor nära kusten har knappt sett till solen på två veckor. Så himla deppigt. Har sagt detta tidigare, men säger det igen: om ni funderar på att besöka södra Kalifornien, gör det inte i maj eller juni! Vilken annan månad som helst är betydligt trevligare.
I lördags var jag så less på den gråa himlen att jag satte mig på hojen och åkte österut. Bara några mil inåt landet var det blå himmel och strålande solsken. Jag tog den slingrigaste vägen jag kunde hitta…
Hit! Till Borrego Springs, där det var 33 grader varmt. Jag checkade in på ett westernhotell och beundrade utsikten från rummet. Palmer, berg och öken. Alla mina favoriter.
Sen bytte jag om till badkläder och gick ner till poolen. Där hittade jag Jaime, Brittany, Rachil, Ashmore, Leila och Tamara, som alla var där för att fira Brittanys födelsedag. Eller, det var ju jag också såklart.
Den här mannen fick låna en av våra poolleksaker och flöt runt på den ett ganska bra tag. Hans barnbarn var tydligen besatt av sjöjungfrur, så jag tog ett kort han kunde skicka till henne. Fint <3
Vi beställde pizza och åt utan att lämna poolområdet. Det här är kanske det ultimata livsnjutet? Att ligga i solen bredvid en varm pool och äta pizza, liksom.
Steppade upp mitt livsnjuteri med dubbel-BLL.
Gruppbild i poolen innan det var dags att göra sig i ordning och ge sig ut på stan.
Vi hamnade på Carlee’s, den enda baren i Borrego Springs. Där var det liveband och massa folk i våra föräldrars ålder som var ute och festade loss. Vårt bord med 7 “unga” tjejer behövde inte betala för en enda drink, alla karlar i lokalen köpte rundor åt oss. Fast utan att vara creepy eller försöka ragga. Så det var ju ändå rätt trevligt. Jag beställde för övrigt en vegansk Beyond burger, som jag inte kunde äta upp eftersom den smakade alldeles för mycket som kött. Ugh.
Det var Brittanys födelsedag och livebandet spelade happy birthday och hon fick tårta. Vid 23-tiden var alla trötta och ville åka tillbaka till hotellet, så det gjorde vi. Medan alla 50-åringar fortsatte att dansa loss på Carlee’s.
Nästa morgon tog vi hojarna för att äta frukost. Sen åkte resten av tjejerna norrut (eftersom de flesta bor i LA-området) medan jag stannade kvar i Borrego Springs.
Några timmar senare dök Katie och Jordan upp! De hade tillbringat helgen i Joshua Tree och tog den långa vägen hem genom Borrego så att vi kunde åka hem tillsammans.
Så det gjorde vi! Åkte hem alltså. Till gråa, deppiga San Diego. Men det känns ändå ok, för på lördag sticker vi till Vegas, och där är det ökenhetta och solsken så här års.
-
Några bilder från helgen som gick
Ok, först och främst, TACK för alla boktips! Om någon annan behöver något nytt att läsa kan jag varmt rekommendera kommentarerna under det här inlägget.
Den här helgen var ganska lugn och inte så händelserik, vilket var himla skönt som omväxling. Jag har inte haft en helg hemma i San Diego utan några planer på jag vet inte hur länge, och kommer inte ha det igen förrän tidigast i slutet av juli. Jag är dock ganska dålig på att bara sitta hemma utan något att göra, så vi styrde upp följande helggrejer:
I lördags gick Paul och jag och fem kompisar och såg Wonder Woman. Den var bra! Jag störde mig på vissa saker, men försöker aktivt att inte låta mina *extremvänsterfeminazi*-åsikter förstöra ALL populärkultur för mig. Kvinnliga superhjältar är trots allt något som världen verkligen behöver.
Annan bra grej? Vi gick till en biograf som jag aldrig har varit på tidigare och inte ens visste fanns, där man fick sitta i stora, bekväma fåtöljer som man kunde fälla ner ryggstödet på. Och så fanns det en bar. Jag kan nog aldrig gå till en vanlig biograf igen efter detta.
När filmen var slut var klockan typ 17 på en lördag och ingen visste riktigt vad vi skulle göra då. Så vi gjorde det enda rätta och åkte till Kindred för att äta världens godaste veganmat till middag.
Söndag morgon tog det här glada gänget hojarna österut, till Campos tågmuseum och SOLSKEN. Så här års är det alldeles grått och trist vid kusten i San Diego (ett väderfenomen som kallas May gray i maj och June gloom i juni), men åker man bara några kilometer inåt landet är det plötsligt strålande sommarväder. Här ute var det till exempel 35 grader.
Eftersom ingen av oss hade några andra planer för dagen tog vi en lång omväg på hemvägen och stannade till exempel vid den här fina utsikten på Laguna Mountain. Man kunde se ända till Palm Springs!
Bra helg med bra människor ♥
-
Moto weekend
Helgen som gick handlade för min del helt och hållet om motorcyklar. Mer än vanligt alltså. Detta hände:
På lördagen klev jag upp klockan fem på morgonen, eftersom jag och några kompisar hade ett photoshoot klockan sju med en fotograf som ville plåta tjejer som kör hoj. Både fotografen och hans assistent visade sig vara svenskar (!) så jag fick öva på mitt modersmål en smula. Trevligt! De tog i runda slängar en miljon bilder, så det ska bli kul att se hur de blev.
Vid 9:30 körde jag hemåt igen eftersom Paul hade ett photoshoot klockan 10. Vi kände oss väldigt VIP den här morgonen. Chop Cult hade i alla fall sänt ut en fotograf för att plåta båda Pauls hojar i en park vid vårt hus, och eftersom han inte kunde köra båda samtidigt fick jag köra den ena. Tur att jag hade övat förra helgen.
Maj och juni är de överlägset sämsta månaderna om året i södra Kalifornien eftersom det oftast är mulet då. May Gray / June Gloom brukar fenomenet kallas. Den här morgonen var det dock strålande solsken så jag la mig på marken och insöp hela härligheten, som en äkta svensk.
Sen åkte vi hem igen och mekade med min Ironhead som var väldigt, väldigt nära att vara körbar. Vår kompis Dennis tog den här bilden på oss som jag tycker sammanfattar Pauls och mitt liv tillsammans ganska väl. Motorcyklar, bilar, öl, och en liten hund som alltid ska vara med och hjälpa till. Fint!
Efter en vääääldigt lång lördag vaknade vi på söndagen och gick och åt brunch med några kompisar. Sen var det bara att åka hem igen och göra klart det sista på den här hojen. Jag hade nämligen bestämt att det var dags att köra den, för första gången någonsin. Det blev några varv runt kvarteret i tvåans växel – jag måste ordna en ny växelspak eftersom jag över huvud taget inte lyckades växla med den jag hade. Men jag är så himla glad att den här hojen äntligen är så gott som klar, i alla fall rent mekaniskt. Det tog bara ett år!
-
Helgen som gick och juniväder
Hade en SÅ himla fin helg, kanske mest för att det trista June gloom-vädret vi har haft de senaste veckorna verkar ha gett med sig nu. Juni är ju annars som bekant den sämsta månaden på hela året i Kalifornien, men nu var det klarblå himmel utan tillstymmelse till molntäcke hela helgen. Tur, eftersom mitt humör är till kanske 85% beroende på vädret.
Igår var det i alla fall Fars dag i USA, och jag och M och ongen firade med strandutflykter och fina restaurangmåltider. Lite så här såg det ut…
-
Sommarlistan 2019
Jag hostar fortfarande så mycket att jag knappt kan vistas bland folk, och det är juni vilket innebär grå himmel i en månad, så jag känner mig inte så himla somrig just nu. MEN! Om knappt två veckor åker jag till STOCKHOLM! Och där verkar det ju vara full sommar just nu, så jag håller tummarna för att det fina vädret håller i sig.
Här kommer en sommarlista för att få sommarkänslan att infinna sig.
Vad har du för planer för sommaren?
Kommer att hänga i Sverige hela juli. Mest i Stockholm, men även på Gotland och i skärgården. Det fina är att sommaren precis har börjat. Min bästa tid på året. Här i Kalifornien brukar sommaren vara ända tills slutet på oktober eller så, och jag tänkte hinna med så mycket roligt som möjligt medan det fortfarande är varmt och soligt ute.
Var badar du helst?
Hemma hos kompisar med pool i San Diego. I Stockholm brukar det mest bli innerstadsbad för min del, till exempel i Kristineberg.
Hur länge ska du vara ledig?
Jag vet inte? Har inte planerat att vara ledig så himla mycket. Jag kommer att jobba medan jag är i Stockholm och bara ta ledigt några dagar här och där. Men det känns ändå som semester att få vara i Sverige i en hel månad. Sen tar jag nog ledigt i en vecka i oktober för att åka på en roadtrip. Men mer om detta senare.
Vad ser du mest fram emot?
Att få hänga med min familj och vänner som jag inte träffar så ofta. Att få äta färskpotatis och svenskt bröd och allt annat som är gott och som jag saknar. Att bo hos min syster på Söder i ett par veckor och få lite ordentlig kvalitetstid med henne. Att hänga på vårt landställe i skärgården och kanske åka ut en sväng med båten. Alla dofter och smaker jag förknippar med sommar i Sverige.
Vad kommer du köpa inför semestern?
Ingenting? Har nog allt jag behöver redan.
Vad kommer du äta?
Så himla mycket bröd. Och ost, yoghurt, färskpotatis, jordgubbar, kanelbullar, lösgodis och ja, allt gott jag inte kan få tag på i USA.
Vad kommer du dricka?
SVENSKT KRANVATTEN. Den godaste drycken som finns. (Ursäkta om jag romantiserar hejvilt här, men jag blir sån här varje gång jag får åka till Sverige.)
Vad kommer du ha på dig?
Shorts och linne hela sommaren, om vädret samarbetar.
Vad oroar du dig för?
1. Att bli väldigt myggbiten. 2. Att jag inte får mitt amerikanska pass innan jag sticker till Sverige, eftersom jag inte kan boka hemresebiljett eller resa tillbaka till USA utan det. 3. Att jag kommer att sakna Paul och djuren något så oerhört.
Den ultimata sommardagen:
Egentligen innehåller min ultimata sommardag motorcyklar och slingriga bergsvägar, men det finns inte riktigt i planerna för min sverigeresa, så vi kör den här varianten istället: Att vakna på landet och äta frukost på altanen precis bredvid havet, sen promenera in till stan och köpa mjukglass. Bada från klipporna, spela kubb med familjen, och avsluta med en öl på altanen i solnedgången.
Hur kommer du minnas din semester sen i september?
I september har min semester inte ens börjat, så förhoppningsvis har jag då ganska mycket att se fram emot fortfarande.
-
Svensk Valborg i San Diego
Igår hade Paul och jag inget speciellt för oss, så vi tog med oss Lola och åkte ner till Mission Beach.
Swedish American Chamber of Commerce i San Diego ställde nämligen till med svenskt Valborgsfirande på stranden. Det var kanske 50 personer där, varav jag kände exakt noll. Inte så oväntat eftersom jag inte känner några svenskar här (med undantag för Jenny), men det blev väldigt påtagligt i en så här liten grupp.
Jag vet inte om det framgår från den här bloggen, men jag är ganska asocial och får ofta ångest i sociala sammanhang. Så när vi närmade oss gruppen på stranden ville jag helst vända om och åka hem igen. Men Paul övertygade mig om att det var värt att stanna ändå. Så det gjorde vi.
Det fanns en liten eld, men ingenting i stil med de stora majbrasorna i Sverige. Men svenska kören i San Diego var i alla fall där och sjöng några visor – körledaren började varje låt med att berätta för icke-svenskarna i publiken vad den handlade om. “This is a song about spring… and drinking!” sa hon om exakt varje låt. Ha! Ganska typiskt svenskt ändå.
Det var molnigt och lite kyligt ute (May Gray började tidigt i år), men vi befann oss ändå på stranden. Så den perfekta mixen av Sverige och San Diego. Lola hade en tröja med en älg på sig, men det syns inte här.
När jag tröttnade på att bara stå helt awkward och inte prata med någon så åkte vi hem igen. Jag kan inte minnas sist jag firade Valborg, men det är minst 10 år sen sist. Vet inte om jag är så sugen på att fira det igen, men är nog ändå glad att vi åkte hit. Nu vet jag i alla fall vad jag missar.
