Om ni inte redan följer mig på Instagram tycker jag att det är dags att börja nu. Cylinderella heter jag där. Vi ses i Vegas!
Archive for the ‘Metabloggande’ Category
Hej hej nya bloggen
Ibland kan det här med att vara dödligt uttråkad tydligen ta sig uttryck i oväntad kreativitet. Just nu råkade jag till exempel göra en helt ny bloggdesign.
Nu var det ett tag sen sist, men i vanlig ordning får ni hemskt gärna säga vad ni tycker och om det är något som saknas, osv.
Före:
Efter:
Vad ska jag blogga om?
Jag fick den himla fina kommentaren ovan nyss, och eftersom jag kände mig träffad så får svaret ett eget inlägg. Av olika anledningar behåller jag helst min Facebooksida så privat som möjligt, men däremot vill jag verkligen blogga mer!
Jag tror att jag håller på att genomgå någon sorts identitetskris när det gäller den här bloggen, och vet inte riktigt i vilken riktning jag ska ta den. Jag skulle gärna vilja skriva lite varje dag istället för någon gång i veckan, men på senaste tiden har jag mest suttit och stirrat på en tom skärm utan något att säga.
Så om det är någon mer än Karin som skulle vilja ha fler uppdateringar här får ni hemskt gärna säga till vad ni vill att jag ska skriva om. Ämnen, teman, rubriker, frågor, bilder, önskeinlägg – precis allt är välkommet!
Äsch, kommentar som kommentar
Precis som många andra bloggare har jag under ett tag märkt ett ganska ordentligt nedsving i antalet kommentarer jag får nu jämfört med för kanske ett år sen, trots stadiga eller ökande besökssiffror. Det förklaras väl rätt logiskt av att många numera läser bloggar på mobiler eller surfplattor som inte gör det speciellt smidigt att kommentera. (Brasklapp för att jag uteslutande läser bloggar på datorn, men ändå är sämst på att lämna kommentarer, go figure.)
Resultatet av detta blir i alla fall för min del tydligt när jag rensar ur min spamfolder, och för en kort sekund överväger att godkänna kommentarer som väldigt uppenbart är spam, bara för att de är positiva och jag saknar riktiga utlåtanden i samma stil. Typ dessa. Tycker ju helt klart att läsarna “nude girls”, “www.youtube.com” och “nude teens” framför viktiga poänger här.
I-landsproblem är också problem
Så himla störig grej: för någon vecka sen bytte jag användarnamn på Instagram, från Cinderalley till Cylinderella. Det var tänkt som ett temporärt byte, för att slippa undan en person som postade skitsnack om mig från sin profil (som jag var blockad från att se). Enligt Instagram.com är ett byte av användarnamn det enda sättet att hindra en person man har blockat från att tagga en i sina bilder, så jag hade inte så mycket till val – och jag valde med avsikt ett namn som var så nära det ursprungliga som möjligt.
Och så idag kände jag lite att enough is enough och öppnade Instagram för att byta tillbaka – endast för att upptäcka att någon hade stulit mitt ursprungliga användarnamn. Nu finns det alltså någon annan som heter Cinderalley på IG, och med tanke på att det är och har varit mitt användarnamn precis överallt under ganska många år nu är det svårt att inte ta det personligt. Att någon under de ynka dagar jag gått under ett annat nick skulle ha skapat det här kontot utan att känna till att det under en lång tid varit upptaget känns mycket långsökt, så jag är övertygad om att vi har att göra med en användarnamnstjuv.
Okej att detta kanske är en löjlig sak att bli upprörd över, men seriöst? Någon är uppenbarligen ute efter att jävlas. Jag har skickat ett långt email till Instagrams support och förklarat detta, även om jag inser att det nog både är lönlöst och en smula patetiskt. Men liksom, bara en sån sak som att jag äger Cinderalley.com borde för evigt diskvalificera alla andra från att använda det nicket över huvud taget. Jag är dessutom helt övertygad om att den nya Cinderalley, till skillnad från undertecknad, inte har detta som registreringsplåtar på bilen:
Så kan inte alla som läser detta vara så himla rara och gå in på Instagram och rapportera den här användarnamnstjuven så vi kan få slut på de här dumheterna en gång för alla?
Tack och puss.
Shameless self-promotion
Ni glömmer väl inte bort att följa mig på Instagram? Om jag är lite dålig på att uppdatera här ibland så är det möjligen för att jag redan har postat allt som händer där. Har man ingen smartphone kan man följa med här. Och jag heter i vanlig ordning Cinderalley där också, inga konstigheter.
Behöver blogginspiration
På grund av akut fint väder har den här bloggen varit upptagen på annat håll den senaste tiden. När jag inte jobbar hänger jag mest på stranden eller någon uteservering eller grillar med vänner, och har exakt noll blogginspiration. Om det är något speciellt ni vill läsa om här får ni alltså hemskt gärna säga till i kommentarsfältet, så kanske jag lyckas uppdatera här lite oftare än en gång i veckan även fortsättningsvis.
Plötsligt händer det
Titta, jag har blivit avritad! Det är sjukt duktiga Anna Grundberg som ligger bakom, och jag är så smickrad av det fina porträttet att jag rodnar ända ner i tårna. Det är alltså så här det känns att vara storbloggare?
Tjejer som gör saker
Igår hängde jag med Mirijam och hennes trevliga svenska vänner Helena och Carolina. Och jag håller med om det Mirijam säger i det här inlägget om bloggkompisar – så himla bra grej!
Sen insåg jag också hur skönt det var att för en gångs skull hänga med ett gäng tjejer som kör motorcykel, hoppar fallskärm, åker snowboard, och reser till andra sidan jorden. Alltså, jag älskar mina tjejkompisar i USA, men det är knappt en enda av dem som gör något. Jag vet inte om den här passiviteten nödvändigtvis är en amerikansk grej, men jag har haft extremt svårt att hitta en enda tjej här att dela ovanstående intressen med. Killar däremot, såna kryllar det av. Det är lite tröttsamt.
Nä nu blev det nog lite fel
Hej, du som sökte på “mirijam geyerhofer fötter” och hamnade på min blogg. Jag har en känsla av att du enklare hittar vad du söker hos Mirijam. Kloppetiklopp.
Tipsa bloggen!
Av en händelse loggade jag just in på mitt Twitterkonto, och insåg att det kan liknas vid det där vindsförrådet som man egentligen har tänkt börja använda men som i brist på ingivelse istället bara står och samlar damm i sin bortglömdhet. En enda post (ett enda tweet?) har jag lyckats få till, i december 2009, men i övrigt ekar mitt Twitterkonto väldigt tomt.
Men hade jag inte haft ambitionen att en dag börja använda det hade jag nog raderat kontot, eller låtit bli att skaffa ett. Så nu tänkte jag att ni, kära läsare, gärna får hjälpa till. Kan ni inte: 1) berätta vad ni själva heter på Twitter, och 2) länka till andra användare som jag absolut måste börja följa? Vore himla fint.
Mvh/Hon som jobbar med sociala medier men är helt ointresserad av dem
Inte en dag för sent
Det är ju lite sorgligt det här, att se hur besöksstatistiken halveras framför ögonen på en när man inte uppdaterar på ett par dagar. Men precis som många andra i bloggvärlden just nu så lider jag av lite skrivkramp. Eller, egentligen handlar det mer om en känsla av meningslöshet kring bloggandet. Jag tänker mig att en blogg är som ett fönster in till någons liv, men det är av naturliga skäl en ytterst begränsad del av personens verklighet man som läsare får ta del av. Vissa saker kan eller vill jag inte skriva om i bloggen, och när de sakerna är det som tar upp det mesta av min tid och mina tankar så känns det falskt på gränsen till lögn att samtidigt skriva blogginlägg om något helt annat. Det är ju annars enkelt att bara fylla ut med lite bilder och rosa fluff i brist på något “riktigt” att skriva om.
Det som tagit upp hela min hjärnkapacitet den senaste tiden har varit att hitta en ny lägenhet. Även om vi fortfarande är vänner så tror jag rent generellt att det är bäst för alla inblandade i en separation att inte bo tillsammans. Och eftersom vi just hittade en ny person som kunde ta över mitt rum och min halva av hyran redan den första december blev det plötsligt lite bråttom för mig att hitta något nytt.
Jag har inte bott själv på drygt tre år. När jag flyttade till San Diego var det tryggt att bo tillsammans med någon för att slippa känna sig ensam när man fortfarande inte kände en enda själ i stan. Dessutom hade jag som student inte råd att bo själv, och sen gifte jag mig och flyttade av uppenbara skäl ihop med min man.
Nu när jag är ensamstående med en stadig inkomst känns drömmen om att ha en helt egen lägenhet igen plötsligt ganska realistisk. Så realistisk, in fact, att jag idag skriver på kontrakt och får nycklarna till en tvåa på 55 kvadrat i centrala San Diego. Jag var och tittade på den i söndags och blev genast lite smått förälskad.
Efter att jag skickade in en hyresansökan drömde jag hela natten igår att hyresvärden hörde av sig och sa att jag fick lägenheten. Sen vaknade jag i drömmen upp och insåg att jag bara hade drömt – och återigen dök hyresvärden upp och meddelade att lägenheten var min, och så vaknade jag igen – fast jag alltså fortfarande sov och drömde. Denna dröm nästlade sig in i så många nivåer att det var rena Inception-känslan på det, och när jag faktiskt vaknade på riktigt var lägenheten det enda jag kunde tänka på. Så jag ringde hyresvärden och fick till min stora glädje veta att de hade valt mig som hyresgäst, och att utmattningen från nattens invecklade drömscenario inte hade varit förgäves.
Så lagom i tid till den här veckans Thanksgivinghelg och fyra dagars ledighet flyttar jag alltså tillbaka till San Diego. Inte en dag för sent.
Länkkärlek och en liten ursäkt
Plötsligt trillade det in sjukt mycket besökare via en link från Amanda (vars blogg ni för övrigt verkligen borde läsa!), men eftersom jag har haft långhelg och sådär rent i allmänhet är sämst på att blogga på helgerna så fick jag just fet prestationsångest över att bloggen är ouppdaterad och trökig.
Dessutom kom jag just ihåg att jag hade frågestund i bloggen för ett tag sen och sen glömde bort att svara på era frågor. Ni vet ju att det har varit en lite turbulent period det här, så hoppas ni har överseende. Flera av er vill veta mer om området där jag bor, mina katter, mina tatueringar, mitt jobb och livet i San Diego. Det kommer det snart svar på, på riktigt den här gången!
(Omotiverad bild på mig från Vegas i somras.)
Jag heter Sanna och gillar motorcyklar, kattungar, öl, vegmat, tatueringar, äventyr, palmer och punkrock. Bosatt i San Diego, Kalifornien sen 2008.
