Archive for the ‘Resor’ Category

New York-helgen i bilder

Nu är vi hemma igen! New York i sammanfattning: god mat, kallt väder, höga byggnader, trevliga människor, högt tempo och trötta ben.

Vi hann till exempel med att second hand-shoppa i Williamsburg, bli medsläpade på barrunda i Soho, ta färjan från Manhattan till Brooklyn, gå vilse i världens största leksaksbutik, köpa en flaska vin med en död kobra i på Obscura, besöka Brooklyn-bryggeriet, dricka drinkar i Midtown, äta mexikanskt i East Village, italienskt i Midtown, franskt vid Times Square och pizza i Brooklyn, och att virra runt med en karta i alldeles för många kvarter för att få en titt på legendariska Indian Larrys motorcykelshop, bara för att upptäcka att det var påskstängt.

Vi promenerade överallt oavbrutet i tre dagars tid, och nu har jag sån träningsvärk i benen att jag knappt kan gå. Det är för övrigt möjligen en smula pinsamt att jag var den enda som klagade över ont i benen, trots att mitt sällskap bestod av till exempel min far som opererade foten förra året och skadade knät för två veckor sen, och min pojkvän som går med käpp eftersom hans högra ben fortfarande är brutet på flera ställen efter en allvarlig motorcykelolycka för ett halvår sen. Men så kan det vara ibland.

Så här såg delar av helgen ut i bilder:

013

019

003

024

023

046

065

CAM00389

CAM00396

073

076

035

NYC here we come

Imorgon sticker jag och M till New York i ett par dagar. Det är en så himla välbehövlig minisemester och jag är sjukt peppad. Eftersom min chef är bäst behövde jag bara jobba halvdag idag så jag skulle ha tid att fixa de sista grejerna inför resan – plus att hon gav mig lön två dagar i förtid, eftersom jag innan idag var så pank att jag inte ens hade pengar till en taxi till flygplatsen. Ha! Bra planering av mig.

Något jag inte är jättepepp på är dock vädret i New York just nu. Vi hade väl någon romatiserad idé om att möta våren i New York (känns ändå rätt realistiskt i slutet av mars) men tydligen är det bara runt 5-10 grader där nu. Jaja. Det blir nog bra ändå.

Vi hörs om några dagar!

newyork2 New York i maj 2009

NYC

TACK hörrni för all fin pepp på förra inlägget! Eftersom ni är världens bästa läsare tänkte jag att ni kanske skulle kunna hjälpa mig med en grej. Jag ska till New York i slutet av mars, och eftersom jag inte har varit där sen 2009 behöver jag lite tips på saker att göra.

Så här ser min lista ut hittills:
- Handla på Topshop, mest för att de inte finns i Kalifornien. Gjorde samma sak när jag var i Chicago förra året.
- Åka till Obscura Antiques och spana in alla konstigheter de säljer där.
- Nu har jag visserligen redan varit på både Guggenheim och MoMA, men skulle gärna gå tillbaka dit.
- Förhoppningsvis se en opera på The Met (man får liksom passa på att göra finkulturella grejer när man är på östkusten, kulturen är så himla dekadent på den här sidan landet).

Det är en rätt kort lista än så länge, så alla tips är välkomna! Det får gärna vara rekommendationer på god vegetarisk mat, lokalbryggd öl, spännande shopping och obskyr kultur.

nycPå Brooklyn Bridge i maj 2009

Vegas-helgen i detaljerad sammanfattning



Fredag:
Jag och min kompis Jay kom fram till Vegas vid 18-tiden, checkade in på hotellet, fräschade upp oss och drog till Double Down (den bästa punkbaren i stan, obs! tips!) och mötte upp ett gäng vänner. Drack lite för många specialshots med det lockande namnet “Ass juice” och gick sen vidare till Kiss Monster Mini Golf, som är precis vad det heter – minigolf med Kiss-tema. Vi var ett gäng på 11 personer, bara två orkade stanna och spela färdigt alla hålen. Slutligen hamnade vi på Hard Rock där vi blev kvar till cirka 4 på morgonen.
 



Lördag:
Sov till klockan 12, då var det bara att göra sig i ordning för Gary och Tommis bröllop. Vigselförrättare var ingen mindre än Clownvis och vigsellöftena bestod av ihopklippta citat från Elvis-låtar, precis som sig bör på ett riktigt Vegasbröllop. En öl, en tupplur och ett par taxiresor senare var det dags för bröllopsmiddag på Herbs & Rye. Efteråt var vi bara fyra tappra krigare som orkade festa vidare, så jag, Jay, Justin och Mike drog ut på upptåg hela natten. Vi började på Luxor och slutade på New York, New York efter att ha dragit ett ordentligt casinovarv längs The Strip. Kom tillbaka till Circus Circus och stupade i säng vid 5:30 eller så.
 

Söndag:
Efter två nätter av ganska seriöst festande bestämde vi oss för att få söndagen att gå genom att åka bergochdalbanor. Vi började på inomhusnöjesfältet på Circus Circus, sen vidare till Stratosphere, som har the world’s highest thrill rides på taket. Vi åkte Big Shot på 109:e våningen med utsikt över hela Nevada och adrenalinjunkien inom mig dog lite av lycka. Sist men inte minst tog vi oss tillbaka till New York, New York och åkte bergochdalbanan där också.

Efteråt second hand-shoppade vi lite utanför Vegas och gick in på första bästa bar för att “ta en öl”. Det visade sig dock att vi helt slumpmässigt hade vandrat in på världens bästa kvarterskrog, där bartendern råkade vara en tatuerad mc-snubbe med världens bästa musiksmak. Vi behövde inte betala för någonting, och ett par timmar senare hade vi druckit så många gratis shots och öl att jag inte ens minns hur vi kom tillbaka till hotellet. Jag dricker inte sprit i vanliga fall, och jag är verkligen inte van vid att festa så här hårt. Men kul var det, så att jag är inne på dag två av megabaksmällan nu gör liksom inte så mycket.

Semester – bokat och klart

Jag har som bekant en semestervecka att lösa in, och idag gjorde jag äntligen slag i saken och tog ledigt. En vecka i september blir det. Dessutom bokade jag ett rum i ökenparadiset Palm Springs (se bild ovan). En flaska champagne och en massage var inkluderade i priset, och i övrigt planerar jag bara att ligga vid poolen – eller i poolen, med tanke på att det är runt 40 grader varmt i Palm Springs så här års – och göra precis ingenting hela vistelsen.

Detta är möjligen lite pinsamt att erkänna, men jag blir helt tårögd vid tanken på att bara få slappna av i ett par dagar. Det om något antyder nog hur välbehövlig den här resan är.

Punk Rock Bowling 2012, dag 2


Andra dagen i Vegas vaknade jag klockan halv åtta på morgonen hemma hos mina nyfunna vänner från kvällen innan. Jag skojar inte när jag säger att de bodde i världens bästa hus, med ett gäng hästar, hundar, katter, höns, fåglar, reptiler och andra djur. Dessutom blev jag serverad mimosas vid poolkanten till frukost. Klagar INTE.




Sen tog jag mig tillbaka till downtown Vegas och hotellet, och bytte om för att gå på dagens andra poolparty, som var lite mer livat än det första. Det var kö runt kvarteret för att ens bli insläppta, men vi tog oss in i alla fall lagom till att Real McKenzies körde ett akustiskt set precis vid poolkanten. Poolmoshpit!


Efter att ha varit ute i den gassande ökensolen precis hela dagen gick jag och tog en tupplur på hotellet. Vaknade precis i tid för att hinna gå och se Beltones som var sååååå himla bra.


Det fina med Las Vegas så här års är att det aldrig blir kallt – kvällarna är alldeles varma långt efter att solen har gått ner. Så hela det här gänget stannade ute hela natten och såg till exempel Old Man Markley, Street Dogs, Cockney Rejects och Rancid innan det var dags att gå hem och däcka igen.

¡Viva Mexico!

I söndags åkte jag, Lisa, Ilse och Laura på en liten spontan dagstur till Mexico. Lisa och Ilse åkte ner för att äta billig hummer, medan jag och Laura mest hängde på för äventyrets skull. Enligt väderprognosen skulle det vara över 30 grader och strålande solsken i Rosarito, men när vi kom ner var det kanske 20 grader och alldeles grått. Men det gjorde inte så mycket, vi hade kul ändå.


Hummerätarna med sin hummer

Vi vegetarianer fick nöja oss med quesadillas och Corona

Efter maten ville Lisa, som är katolik, gå in i ett kapell. Jag blir alltid helt obekväm i religiösa sammanhang så jag distraherade mig själv med att fota en massa istället.


En liten marknad i Puerto Nuevo


Mexikanskt godis, och färska Piña Coladas


Sen satte vi oss på en uteservering precis ovanför Stilla Havet med öl och drinkar, och jag försökte vara lite konstnärlig med kameran och Ilses solglasögon.


Efter ganska mycket spring på marknader och olika restauranger hamnade vi på nattklubben Papas & Beer. Eftersom klockan var kanske 19 på en söndag var det nästan helt tomt, men ändå en rätt ball klubb. De hade flera våningar med dansgolv, och en beach volley-plan och en mekanisk tjur inne på stället.

Efter en sista Corona begav vi oss hem mot USA igen. Vi satt fast i kö till gränsen i över fyra timmar och kom inte hem förrän 1 på natten. Men ändå så himla värd liten resa.

En liten San Francisco-recap

Vad fina ni är som svarar på frågorna. Jag blir micket glad för alla förslag och fina kommentarer ♥

Sen var det ju det där med San Francisco-bilderna. Eftersom det regnade och var jävligt ute hela helgen höll vi oss mest inne på olika barer och drack öl, så alla kort är följaktligen partybilder. De är tagna med lite blandade kameror, nästan inga med min eftersom jag fortfarande inte har någon kamerasladd. Men ungefär så här såg det ut.

DAG 1:

På fredagkvällen gick vi och såg Rancid och Cock Sparrer, och den 14-åriga nitpunkaren inom mig jublade och gjorde volter hela spelningen, så bra var det. Sen drog vi vidare till baren Molotov’s där vi hängde med utvalda delar av The Dwarves. Det brukar bli så, när ens resesällskap tillika granne och temporära roommate spelar gitarr i nyss nämnda band. Och jag övade i vanlig ordning på min standardfyllepose – två fingrar i luften!

Dag 2:

På lördagen shoppade vi oss helt trötta i Haight-Ashbury, sen var det krogrunda som gällde. På baren Kozy Kar visade de gamla porrfilmer från 70-talet och så hade de en vattensäng och nakna tjejer på golvet. Där hittade vi även lite San Diego-folk så det var som upplagt för gruppbilder.

Och det var nog det för den här gången!

I väntan på att någon (till exempel jag) ska orka föra över alla bilder från kameran till datorn

San Francisco är en av mina favoritstäder. Det kan jag numera säga med full säkerhet eftersom det regnade något överjävligt hela helgen, och jag ändå kände att jag ville flytta dit. Alltså – det ska mycket till för att jag ska lämna San Diego, så det lär ju inte hända inom en överskådlig framtid. Om tre veckor åker jag dock tillbaka till SF en sväng, så det får duga för tillfället.

Om ni undrar varför det blir tyst här i ett par dagar

Ja, nämen då sticker väl jag till San Francisco över helgen. Vi ses nästa vecka igen!

Sånt som normalt folk tydligen gör i Vegas

Nämen förutom Dick’s så gjorde vi mest roliga saker i helgen. Till exempel:

- Dansade hela natten på klubben ROK, där vi också lyxade till det med bottle service och en personlig livvakt som hette Chad.

- Badade jacuzzi och åkte vattenrutschbanor i hotellets pyramidformade utomhuspool, trots att det var svinkallt ute.

- Blev upplockade och runtkörda i regnet i en limousine för 12 personer, komplett med tre flaskor champagne och en vrålsnygg chaufför som gav oss rosor.

- Gick och såg Thunder from Down Under, en manlig strippshow med ett gäng extremt vältränade australiensiska hunkar som dansade runt i stringkallingar och vickade på magmusklerna.

- Tog burlesque- och pole dancinglektioner hos Night School for Girls, vilket för min del resulterade i två feta brännsår och blåmärken på insidan av knäna – men det var kul så det får det vara värt.

- Åt fyrarätters fonduemiddag på The Melting Pot = matkoma deluxe.

- Shoppade, spelade bort en massa pengar, drack alldeles för mycket alkohol, samt tittade på när min chef skaffade sig en mitt-i-natten-födelsedagstatuering. Sånt där som man gör i Vegas.

(Jag har även lyckats tappa bort sladden till min kamera, så ni får dessvärre nöja er med dessa halvkassa mobilbilder tills jag hittar den igen.)

Vi tar det värsta först

Jag kom just hem från Las Vegas och har nu knappt fyra dagar att återhämta mig på innan jag sticker till San Francisco på fredag, så det här får bli ett snabbt inlägg. Vegasresan var helt fantastisk på många sätt – jag postar bilder senare, när jag hinner.

Men om vi börjar med det egentligen enda negativa kan jag rapportera att det där besöket på Dick’s Last Resort – restaurangen där serveringspersonalen är ohyfsade mot gästerna med flit – verkligen var så himla mycket värre än förväntat. Vår servitör sa knappt ett ord till oss, bara mumlade något otrevligt utan en endaste liten glimt i ögat och slängde menyer på bordet och försvann. Efter ett tag kom han tillbaka och tog vår beställning på en bit avriven servett och sen fick vi vänta i en hel evighet på maten. Som var dyr och inte speciellt god, och så fick vi inte allt vi hade beställt och drinkarna var vattniga – men det var liksom inte läge att klaga på servicen på ett sånt ställe.

Jag fick till slut en hatt med texten “I have taken more balls to the face than a circus seal”. Och det var ju bara halvkul.

Att göra Vegas

Har jag sagt att jag ska till Las Vegas om drygt två veckor? Det blev lite halvspontant inklämt mellan alla de andra små resorna, och trots att Vegas inte direkt är min favoritstad börjar jag bli ganska peppad. Jag har nämligen aldrig gjort Vegas. Jag har varit i stan ett helt gäng gånger – minst en gång om året under de senaste fyra åren – men det har alltid varit i samband med speciella evenemang, till exempel Punk Rock Bowling och Viva Las Vegas.

Den här gången åker jag dit med min chef och ett par av hennes bästa vänner, eftersom hon fyller 35 och vill fira Vegas style. Vi kommer att bo på ett fancy resort i närheten av The Strip och göra sånt som normala människor tydligen gör när de åker till Vegas. Det vill säga dricka drinkar vid poolen, gå på skönhetssalong där någon fixar hår och smink åt oss, ta på oss alldeles för korta klänningar och gå ut och dansa, äta fräsiga middagar, åka limousine, dricka hinkvis med champagne, spela bort en massa pengar, gå och se manliga strippor, ta en kurs i poledancing, och säkert en massa andra saker som jag inte ens kan föreställa mig. Allt detta (utom möjligen poolen och champagnen) är nämligen saker som jag aldrig skulle få för mig att göra annars. Det är ungefär så långt från punkspelningar och ölbarer man kan komma, och just därför känner jag att det ska bli kul. Omväxling förnöjer, och allt det där.

Sist jag var i Vegas vann jag för övrigt 20 dollar. Vi kan ju hålla tummarna för att det blir lite mer än så den här gången.

Och inte bara för att jag är född i Skorpionens stjärntecken

Jag har en inte helt oansenlig bucket list över saker att göra innan jag dör. Ganska många har redan blivit avbockade, som till exempel att flytta till Kalifornien, skaffa motorcykel och hoppa fallskärm. Sen finns det saker jag inte visste att jag ville göra förrän möjligheten uppenbarat sig. Till exempel att hålla i en livs levande skorpion.

Medan vi andra var upptagna med att kolla på döda fiskar försvann Marcus ut i vildmarken kring Salton Sea, och kom tillbaka med en skorpion han hittat på marken. Och min livsstrategi går ut på att aldrig någonsin tacka nej till en möjlighet att göra något riktigt ballt, även om det ibland innebär en viss risk för liv och lem. För fattar ni vilken grej? En jävla skorpion, liksom.

Här är en video:

Roadtrip till de krossade drömmarnas sjö

I söndags packade vi in oss elva personer i tre bilar och styrde kosan mot Salton Sea, som är Kaliforniens största sjö. Det blev en två dagars roadtrip fylld av kontraster, och varken ord eller bilder kommer nog ens i närheten av att beskriva upplevelsen. Men jag gör ett försök i alla fall.




Första dagen var nyårsdagen och alla var lite småtrötta från gårdagens festligheter, så vi kom inte iväg förrän på eftermiddagen. Vi körde i flera timmar genom milsvid öken och genom bergen för att komma till Slab City – en halvt övergiven squatter town dit folk åker för att campa och ta droger. När vi kom dit var det redan för mörkt för att se någonting, så vi bestämde oss lite spontant för att åka till Palm Springs över natten. Det innebar ytterligare ett par timmar i bilen, men det var helt klart värt det när vårt hotell visade sig vara rena lyxhotellet med utomhusjacuzzi och uppvärmd pool. Där satt vi i ångorna och drack champagne ungefär halva natten, innan vi gick upp till rummen och somnade.




Eftersom det nästa dag var högsommarvärme ute tog vi tillfället i akt och hängde vid poolen i ett par timmar innan vi orkade börja dagen på riktigt. Palm Springs ligger i öknen omgivet av höga berg och är ungefär raka motsatsen till Slab City. Hit åker de rika och berömda för att komma iväg från storstaden och relaxa. Ett ordentligt gruppfoto fick vi till i alla fall.






Med ytterligare ganska många mil bakom oss kom vi fram till Salton Sea. Ingen av oss hade varit där innan, men alla hade hört rykten om att det skulle lukta illa. Det var dock en underdrift. Hela kustlinjen var full av tusentals döda fiskar, och istället för sand upptäckte vi ganska snart att vi knallade runt på pulveriserade fiskskelett. Och stanken var därefter. Det är något så djupt sorgligt i att ha en fin villa med strandtomt, och så består hela stranden av djurkadaver.





Vi åkte vidare till Salton Sea Beach Marina, som en i sällskapet snabbt definierade som “one of the biggest physical manifestations of broken dreams in America”. Om strandvillorna med fisktomt på stället innan var sorgliga var det ändå ingenting jämfört med det här. Vi körde genom en trailerpark av nedgångna ruckel som mest påminde om en spökstad. En och annan hund sprang runt mellan husen, men vi såg knappt till en enda människa. Det finns många fattiga områden i Kalifornien, men jag har aldrig sett något som ens påminner om detta förut. Jag undrar fortfarande vad invånarna där har gjort för att förtjäna att bo i vad som bäst beskrivs som ett hellhole – i fallfärdiga trailers omgivna av öken och en sjö kantad av kilometervis med död, ruttnande fisk. Kontrasten från morgonen i Palm Springs kändes närmast surrealistisk.

När solen började gå ner åkte vi till närmaste casino en stund, och sen började den långa färden hemåt. Under de timmar det tog att komma tillbaka till San Diego igen körde vi uppför slingriga bergsvägar i beckmörker utan en enda annan bil i sikte på flera mil och drack öl och lyssnade på bluegrass. Om jag fick välja en enda sak att göra resten av livet ligger såna här roadtrips ganska bra till.

Minisemester, here I come

Klockan är åtta på kvällen och jag har precis jobbat färdigt för den här veckan. Nu är jag ledig i fem dagar, ända tills på tisdag. De senaste två veckorna har jag jobbat ungefär 15 timmar om dagen, och eftersom jag jobbar hemifrån innebär det att jag i princip har pendlat mellan sängen och skrivbordet och knappt lämnat lägenheten. Att säga att den här långhelgen är efterlängtad just nu är årets underdrift.

Nu sitter jag i soffan och försöker komma ihåg hur man gör när man slappnar av. Och så längtar jag till imorgon. Då åker jag nämligen på minisemester till Mexico. Närmare bestämt hit:

Vi ses på andra sidan!

I ♥ SF

Om ni undrar varför det har varit tyst här i ett par dagar så är det för att jag har varit i San Francisco sen i fredags och haft bättre saker för mig än att blogga. Vi kom hem sent igår kväll, och idag är jag helt överjordiskt sliten. Men det brukar bli så efter en helt överjordiskt bra helg. I väntan på att jag orkar gå igenom och redigera alla foton kan jag bjussa på en bild från Dolores Park i lördags. Den sammanfattar resan ganska bra.