Archive for the ‘San Diego’ Category

When it rains it pours… eller inte

Vädret den senaste veckan har varit en smula… eklektiskt. Först regnade det i fyra dagar i sträck, vilket är i princip unheard of i San Diego. Sen igår haglade det, vilket följdes av en åskstorm och översvämningar. Fast tydligen bara i Solana Beach, där jag jobbar – resten av San Diego hade sol. Och idag är det soligt, klarblå himmel och 20 grader varmt, fast väderleksrapporten säger att det ska regna. Vet inte alls hur jag ska klä mig för de här knasigheterna.

En vanlig modeföreetelse i södra Kalifornien är kombinationen UGG-boots och kortkjol, eller dunjacka och skjorts – vilket fram tills nu har varit helt obegripligt för mig. Antingen klär man sig för varmt väder, eller så klär man sig för kallt väder. Inte båda samtidigt. Men nu börjar jag känna att det kanske finns en method to the madness. Får undersöka närmare.

Bloggvänner på besök

Ibland är jag lite seg på att komma ihåg att blogga om saker när de precis har hänt, men bättre sent än aldrig. Häromveckan fick San Diego finbesök från Sverige när söta Candy och hennes karl var här och hälsade på. Vi tog en öl på Polite Provisions och jag fick öva på min svenska i ett par timmar. Win!

Jag gav dem lite tips på vad man bör göra när man är här, och vad man absolut bör undvika. Högst på undvika-listan låg att åka till den mexikanska gränsstaden Tijuana, eftersom det är viss risk att man blir kidnappad och styckad och får sina organ sålda på svarta marknaden där. Fast nästa dag åkte de dit i alla fall, och överlevde! Mycket imponerande.

sannacandy

Översvämningsväder

Ibland känns det som att varje gång det regnar i San Diego så bloggar jag om det. Men det är ju mest för att den här stan verkligen inte är byggd för regn, så allt går liksom åt helvete så fort det börjar dugga lite. Idag har det till exempel regnat under större delen av dagen – en ganska vanlig vårdag med svenska mått mätt, men här räknas det mer som en väderabnormalitet. Jag hade väl inte brytt mig nämvärt om det inte vore för att en kompis just ringde för att kolla så att jag var okej – han hade nämligen sett på nyheterna att min gata var översvämmad.

Nu bor jag högst uppe på en kulle och tror inte ens att det riktigt är möjligt enligt fysikens lagar för den här delen av gatan att svämma över, men lite längre ner är det tydligen värre. Jag har inte märkt någonting. Och tur är väl det, om man får vara lite självisk mitt i eländet. Jag känner liksom att jag helst slipper gå igenom både eldsvåda och översvämning inom loppet av ett och samma år.

water-main2
(Bild lånad från Fox 5)

Turist i tillvaron

En av mina favoritgrejer med att ha folk på besök är att jag får tillfälle att göra turistgrejer. Jag gillar turistgrejer, till en viss gräns förstås, men det blir liksom inte så ofta man gör dem i sin egen stad. Nu är min mamma visserligen här en vecka om året varje år, men alltid finns det något nytt att se. Det här gjorde vi igår…

003
Vi åkte ner till hamnen och tittade på det jättelika hangarfartyget USS Midway.
 
006
Precis bredvid Midway ligger det vi egentligen hade kommit för att se – nämligen den här statyn som jag har skrivit om tidigare. Den försvann från San Diego ett tag eftersom den bara var här till låns, men ganska nyligen kom den tillbaka igen. Kolla till exempel på gubben i båten bakom för att få en idé om hur himla stor den är.
 
013
Sen promenerade vi längs med hamnen och tittade på båtarna.
 
014
Och där fick jag vara med på ett hörn också.
 
015
Sen hamnade vi i Seaport Village som är kanske det turistigaste stället i hela San Diego. Men det är fint så jag gillar det ändå.
 
018
Där såg vi en andmamma med en miljon andbebisar som simmade runt med sina pyttesmå andbebisfötter. Det var så sjukt gulligt.
 
023
Den här tjejen stod och dansade helt naturligt på en piedestal.
 
024
Vi avslutade med en öl och en glass vid havet. Ganska fint ändå.

Om att följa sina drömmar och sånt

Alltså, jag älskar sånt här. ÄLSKAR det. Folk som vågar följa sina drömmar och packa upp hela sina liv och starta om på nytt någon annanstans. Det får mig att vilja sälja allt jag äger och resa jorden runt eller flytta till något spännande land och uppleva saker. Igen, kan väl tilläggas.

Jag kan ibland tänka att det var dumt av mig att flytta direkt till södra Kalifornien när jag lämnade Sverige. Jag skulle åkt någon annanstans först, någonstans där det inte är sol och värme 300+ dagar om året och där jag inte genast kände att jag kunde stanna för resten av livet, bara i något år eller så.

Det är ju lite knäppt förstås, eftersom jag älskar San Diego och inte kan tänka mig någonstans där jag hellre skulle vilja bo. Men jag vill ju vara en sån som har bott över hela världen. Fast utan att behöva flytta härifrån.

sandiego2

Brrr, it’s cold in here

Jag vet inte riktigt vad som har tagit åt San Diego-vädret den här vintern, det har blivit så sjukt kallt. Idag ska tydligen vara den kallaste dagen på 6 år. Just nu är klockan halv 10 på morgonen och det är bara några ynka plusgrader ute. Det kanske inte låter så kallt om man jämför med, ja, säg Sverige, men skillnaden är att kaliforniska hus inte är byggda för kallt väder, det finns liksom ingen isolering. Så just nu sitter jag helt påbyltad framför en värmefläkt och försöker låta bli att frysa ihjäl. Så här kallt har det inte varit en enda gång under mina 5 vintrar i San Diego.

Om en liten stund ska jag iväg på en bilshow. Hade egentligen tänkt ta motorcykeln dit, men det känns som en rätt dålig idé. Dessutom vet jag inte vad jag ska ha på mig eftersom shorts och linne – min standardoutfit på bilshower – känns ganska uteslutet i den här kylan.

Just nu är det lite som när det regnar i södra Kalifornien och hela samhället stannar upp eftersom ingen riktigt fattar vad som händer. Samma sak med kyla, det är ett ganska främmande koncept till och med för mig, jag hann liksom aldrig riktigt vänja mig vid kallt väder ens under mina 21 år i Sverige.

Solskensskatt och fyraårsjubileum



Om fem dagar har jag bott i San Diego i exakt fyra år. Jag vet inte om det här är allmänt känt utanför USA, men det är inte billigt att bo i Kalifornien – speciellt i förhållande till vad folk faktiskt tjänar. Det är ett fenomen som i folkmun är känt som “sunshine tax“, och i praktiken innebär att man betalar extra för att bo i ett av världens bästa klimat. Och nog för att jag betalar typ dubbelt så mycket i hyra som de flesta av mina vänner, eftersom jag bor själv istället för med en roomie, men jag känner ändå att det är värt varenda cent.

Jag och Gavin diskuterade detta i söndags, då vi satt längst ut på en hög klippavsats i Ocean Beach överblickande Stilla Havet, och kände oss extra lyckligt lottade. Det var ganska stora filosofiska termer som slängdes runt i sammanhanget, av typen “meningen med livet”. Effektiv terapi, det är vad jag skulle kalla det.

Här får ni för övrigt en sneak peak på min ryggtatuering som är redo för skuggningar och färg så fort jag orkar ta tag i det projektet igen.

Meddelande till vädergudarna

Är det något jag innerligt avskyr så är det regn. Det går nog till och med att påstå att det eviga regnandet är en av huvudanledningarna till att jag flyttade från Sverige. Här i San Diego ligger regn bara snäppet ovanför enhörningar på listan över sällsynta fenomen, i alla fall så här års. Jag minns inte ens när det regnade sist, men det var många månader sen, och det är ingenting jag vanligtvis klagar över.

Men nu skulle det verkligen behöva komma lite regn. Den senaste tidens hetta har liksom kulminerat i grå himmel och hög luftfuktighet, och den kvava luften gör att jag har en konstant huvudvärk som nog bara kan botas genom lite åska. Så nu sitter jag här i hettan och bara väntar på att himlen ska explodera. Det får gärna komma en ordentlig storm som varar en natt eller så, och sen kan allt bli som vanligt igen. Varmt och soligt med låg luftfuktighet och 0% chans för regn. Precis som San Diego-vädret ska vara.

PS. Bilden ovan tog jag på gatan utanför mitt hus alldeles nyss för att ha något att illustrera inlägget med. GRÅTT.

June gloom

För det allra mesta är det ett sant nöje att bo i San Diego, i alla fall rent vädermässigt. Det är i princip molnfritt och strålande solsken året om. Förutom i juni. I juni är himlen helt grå nästan varje dag, det ligger ett konstant molntäcke över kusten och man ser knappt en skymt av solen. June gloom kallas det, och är ett erkänt väderfenomen. Så här fyra dagar in i juni är jag redan less och saknar solen. Och tänkte dela med mig av detta som en varning, om det var någon som hade planerat att åka till södra Kalifornien i juni. I så fall rekommenderar jag att vänta till september, som är den trevligaste månaden. Eller ja, egentligen när som helst utom juni.

Jag tipsar om saker i en riktig sån där papperstidning

För ett tag sen blev jag intervjuad av en journalist på City Skåne om mina bästa San Diego-tips. Sen glömde jag helt bort den där intervjun, ända tills Mirijam häromdagen påpekade att den redan hade gått i tidningen och skickade en PDF. Om det alltså är någon som är intresserad att läsa en liten intervju med yours truly så finns den i City-arkivet här (bläddra till sidan 18). Alla bilder är tagna av mig.

Victory Kiss

Ni vet det där fotot som föreställer en sjöman som kysser en sjuksköterska vid Times Square efter andra världskrigets slut? I downtown San Diego finns det en åtta meter hög staty av just det fotot. Av någon anledning kom jag att tänka på den här statyn idag och googlade den – och fick genast upp ett helt gäng nyhetsartiklar som rapporterade att statyn bara är här till låns och ska lämnas tillbaka igen.

Tydligen har San Diego redan fått förlängt förmyndarskap över statyn ett antal gånger och den har stannat kvar flera år längre än planerat. I den senaste artikeln jag hittade står det dock att den ska lämnas tillbaka i mitten på maj 2012. Alltså ganska exakt NU. Så nu känner jag lite att jag måste åka ner till hamnen snarast för att se om den finns kvar.

Trots att jag inte har varit där och tittat på den sen 2009 blir jag lite nedstämd av tanken på att statyn inte kommer att finnas kvar här speciellt länge till. Den är ju så fin!

Här får ni en bonusbild på mig och M för 3 år sen, när vi försökte oss på att återskapa ögonblicket. Hehe.

Om boende i Södra Kalifornien

Jag fick några frågor av bloggläsaren Johanna angående att bo i Kalifornien, och eftersom jag får liknande frågor ganska ofta tänkte jag att vi gör ett inlägg av det, om det är någon annan som undrar. Och vill ni veta något annat är det bara att fråga. Jag råkar tycka att alla ska flytta till San Diego och svarar gärna så gott jag kan.

Jag undrar lite över priserna på lägenhet och sånt?
Boendekostnader varierar väldigt mycket beroende på var i USA man bor, och jag kan egentligen inte uttala mig om så många andra ställen än kustnära i Södra Kalifornien. Så för svar om vad det kostar att bo någon annanstans rekommenderar jag helt enkelt att fråga någon annan.

Är det “lätt” att få eget boende?
Ja, det är lätt! I alla fall om man jämför med till exempel Stockholm, Göteborg och Malmö. Här finns det gott om lediga bostäder, ganska mycket oavsett vilken stad eller stadsdel man vill bo i. Det knepigaste när man precis har flyttat hit är att hitta någon som är villig att hyra ut utan att bry sig om credit score eller referenser från tidigare hyresvärdar. Men det är absolut inte omöjligt – för mig tog det tre dagar att hitta lägenhet efter att jag hade flyttat hit.

Hur mycket kostar det ungefär?
Jag betalar ungefär 6500 svenska kronor i månaden för min centralt belägna etta på 55 kvadrat. Det är nog ganska standard, i alla fall i San Diego – men det går absolut att hitta både billigare och dyrare lägenheter i samma storlek lite beroende på hur pass säkert och fräscht område man vill bo i. Los Angeles är dyrare, där får du nog betala ett par tusen mer i månaden för samma typ av lägenhet. Vill man bara hyra ett rum brukar det gå att hitta för 300-400 dollar i månaden.

Har man råd att bo själv eller är det vanligt att dela lägenhet?
Det är väldigt, väldigt vanligt att dela lägenhet här – och det tror jag gäller i hela USA. Även folk som tjänar hyfsat bor ofta tillsammans med kompisar, mest för att det är kul med sällskap. Frågan om man har råd att bo själv beror förstås på hur mycket pengar man har. När jag fortfarande pluggade och bara hade CSN att leva på var det aldrig ett alternativ, då hyrde jag rum hos folk eller delade lägenhet med kompisar. Nu jobbar jag heltid och har absolut inga problem att ha råd med en egen lägenhet. Så det beror liksom lite på ens situation. Kolla lägenhetsannonserna på Craigslist för att få en idé om vad det kostar i staden/området du vill bo i.

Hur långt ligger San Diego från LA?
San Diego ligger ungefär två timmar söderut. Lite mer om det är mycket trafik, vilket det typ alltid är i LA.

Sälar, pelikaner och den döda datorn

Jag har börjat acceptera att min laptop nog är död för evigt, och det är förstås himla sorgligt med tanke på att jag inte ens har haft den i ett år. Men jag har i alla fall en backup på allt viktigt, så det hela är olägligt snarare än katastrofalt. På den mer positiva fronten har jag köpt en ny kamerasladd, så jag kan äntligen dela med mig av senaste tidens bilder.

Min kära mor är ju som bekant på besök, och igår tog jag med henne till La Jolla Cove där det kryllar av vilda sälar, pelikaner och jordekorrar. Har man tur kan man få syn på en och annan delfin eller gråval också, men de är inte lika sociala som sälarna. Ungefär så här såg det ut… (och nu kommer det ett helt gäng bilder, men ni var så många som ville se mer bilder i bloggen så ni får skylla er själva!)

En liten söndagsutflykt

Idag var jag och åt brunch med Laura och Chris, som vi gör nästan varje söndag. Efteråt körde vi lite spontant vidare till Cabrillo National Monument längst ute på Point Loma-halvön eftersom vi hade hört att det skulle finnas ett fyrtorn där. Fyrtornet visade sig vara inte riktigt så imponerande som vi hade hoppats, men innehöll i alla fall en riktig San Diego-historielektion. Dessutom var utsikten från udden to die for, och jag skulle absolut rekommendera den här utflykten till den som har vägarna förbi San Diego.

Här kommer en liten bildkavalkad:










Alternativguide till San Diego

Eftersom det är i alla fall två personer som nyligen kommenterat här på bloggen och sagt att de ska till San Diego snart, och dessutom efterfrågat tips på vad man kan göra utöver de mer turistiga grejerna tänkte jag sätta ihop en liten alternativ reseguide med tips ni förmodligen inte hittar i guideböckerna. Det blir mest öl, punk och tatueringar, men det är väl ungefär sånt jag tänker mig (hoppas) att ni också gillar.

(För den som letar alternativa matställen hänvisar jag till det här gamla inlägget med tips om var man kan äta vegetariskt i San Diego, även om jag nog borde göra en mer uppdaterad lista där med.)

Barer/Spelställen/Klubbar

North Park/City Heights

Eleven
3519 El Cajon Blvd
Alla gamla San Diego-punkare brukar prata om Zombie Lounge-tiden – det var innan jag flyttade hit. Under de senaste åren har The Zombie Lounge hunnit byta namn och ägare ett par gånger, och numera heter det Eleven. Här är det punkrockkaraoke varje söndag och rätt ofta bra spelningar, men man kan titta in för en PBR vilken dag som helst.

Soda Bar
3615 El Cajon Blvd
Ett kvarter från Eleven ligger Soda Bar. Även här är det ganska ofta bra spelningar, eller så hamnar man här för att Eleven spelar dålig musik just den kvällen.

Toronado
4026 30th St
Toronado är en klassisk ölbar, med ett finfint sortiment lokalbryggd och annan öl på kran. Har en trevlig bakgård där man under varma dagar kan sitta i skuggan och dricka kall öl.

Bar Pink
3829 30th St
Bar Pink är en cocktailbar med rosa elefant-tema i hjärtat av North Park. What’s not to love?

Tower Bar
4757 University Ave
Tower är helt klart den snyggaste baren i stan, i alla fall på utsidan. Serverar riktig absinth och har en tatueringsstudio på ovanvåningen.

Point Loma

Shakedown
3048 Midway Drive
Shakedown ligger mitt i ett industriområde bland stans sunkigaste strippklubbar, men är en renodlad punkbar helt klart värt ett besök. Spelningar nästan varje kväll i veckan, billig öl och egen punk-DJ.

Adams Avenue

Ken Club
4079 Adams Avenue
Adams Avenue är en lång gata som sträcker sig över flera stadsdelar och lämpar sig himla bra för barrundor. Det ligger nämligen helt sjukt många bra pubar här inom gångavstånd från varandra (och med gångavstånd hem till mig). Vi brukar börja på Ken Club som ligger i ena änden – det är en tvådelad lokal med bar i ena halvan och spellokal i den andra, vilket är himla praktiskt om man bara vill dricka öl och slippa se och höra banden.

Blind Lady Ale House
3416 Adams Ave
Nästa stop på Adams-rundan är Blind Lady, som är ett av San Diegos bästa ölställen. Jag tror faktiskt inte ens att de serverar sprit eller vin, bara hundratals olika spännande ölsorter.

Rosie O’Grady’s
3402 Adams Ave
Vägg i vägg med Blind Lady ligger Rosie’s, en väldigt avslappnad Irländsk pub där man alltid springer in i någon man känner.

Ould Sod
3373 Adams Ave
Ould Sod kan beskrivas på exakt samma sätt som Rosie’s, och ligger snett över gatan därifrån.

Triple Crown
3221 Adams Ave
Promenerar man ytterligare en liten bit västerut på Adams Ave kommer man till Triple Crown, en annan trevlig divebar. Den här tillhör mina favoriter av en enda anledning: de har ett pingisbord. ÄLSKAR pingis.

South Park

Hamiltons
1521 30th St
Ett till schyst hak för ölälskare. Hamiltons är en av de mer kända ölbarerna i San Diego.

Whistle Stop
2236 Fern St
Nu går jag inte ut i South Park speciellt ofta, men när det väl händer hamnar jag alltid på Whistle Stop.

Tatueringsstudior

Guru Tattoo
1122 Garnet Ave
Guru är en av de mer välrennomerade studiorna i San Diego – alla som jobbar här är sjukt grymma, men de tar också betalt därefter. Kyle som jobbar här har gjort ett par av mina tatueringar.

Tower Tattoo
4757 University Ave
Tower Tattoo Parlor ligger ovanför Tower Bar, och har även den väldigt gott rykte. Ungefär hälften av alla jag känner med tatueringar har gjort något hos Dewayne på Tower.

Gargoyle Tattoo
509 Park Blvd
Finfin studio i Downtown. Här var jag för bara några veckor sen och tatuerade både foten och armen. Fråga efter Chad.

Avalon II
3039 Adams Ave
Det finns två Avalon, en i Pacific Beach och en i North Park. Det här är den i North Park, den är bättre.

Black Anvil
3439 Adams Ave
Helt sprillans nyöppnad studio – jag var där på invigningsfesten för ett par veckor sen – som verkar mycket lovande.

Two Roses
2181 Logan Ave
Tatueringsstudio, kafé och barbershop i ett. Alla som jobbar här är mkt duktiga, och lokalen är nästan ett must see trots att den ligger mitt i ghettot. (Bonusbild från när jag “modellade” lite för barbershopen för flera år sen.)

Annat kul (?)

Presidio Park
Taylor St & Jackson St
Presidio Park är kanske mest värt ett besök om man tycker att det är roligt med satanism och sånt. Här finns nämligen ett jättestort pentagram inmurat i marken i ett torn. Vi var här häromnatten och åkte isblock nerför en backe, så sånt kan man också göra.

Spruce Street Suspension Bridge
Spruce St
Det här är en märklig liten Indiana Jones-inspirerad hängbro mitt i stan, men som man aldrig skulle hitta om man inte visste var den fanns. Ej för höjdrädda eller folk som tycker att det är läskigt med ostadiga broar.

Barrio Logan
Logan Ave
Barrio Logan är något av ett ghetto i utkanten av downtown, precis under den gigantiska Coronadobron, så åk inte hit på kvällen. Här finns en massa sjukt fina väggmålningar och graffiti.

Taaang! Records
3830 5th Ave
En något legendarisk skivaffär som har ALLT i punkväg, inklusive ett ganska digert t-shirtutbud.

Morley Field
Morley Field Dr
Som ett alternativ till golfbanorna som finns överallt i San Diego har Morley Field något så trevligt som en frisbeegolfbana. Mycket roligare än moderatbandy, jag lovar.

Var jag bor och varför

Eftersom flera personer har frågat om området jag bor i tänkte jag berätta om det lite närmare. Men först måste jag nog ge lite bakgrund till hur det är att bo i San Diego, eftersom det skiljer sig rätt mycket från nästan alla andra städer jag har bott i eller besökt. Det här blir en illustrerad genomgång, som förhoppningsvis kan komma till nytta om ni någon gång bestämmer er för att flytta till San Diego.

San Diego består av fyra övergripande områden, eller countys – North, South, East och Central – som var och ett för sig innehåller flera mindre stadsdelar. Varje stadsdel har sin egen prägel och typ av invånare. När jag flyttade till San Diego visste jag ingenting om detta, bara att jag ville bo vid stranden, så jag hamnade i Ocean Beach. Jag upptäckte ganska snabbt att OB var fullt av hippies, crustare, stoners, surfkids och uteliggare. Ganska smutsigt, men invånarna var ändå så himla trevliga och sociala.

Ocean Beach sett från piren

Utsikten från min balkong i Ocean Beach

När jag fick lite mer koll på läget flyttade jag till North Park. Det påminner lite om Södermalm – mycket alternativt och möjligen lite hipsterfierat. I North Park bor nästan alla mina San Diego-vänner, och där ligger alla bra klubbar och spelställen, butiker, barer och restauranger – i alla fall om man som jag är vegetarian och lyssnar på punk.

I North Park är det alltid något som händer

Men lite så här är det alltså att bo i San Diego: man tar och placerar sig själv i ett fack, och sen flyttar man till den stadsdel som passar bäst överens med det facket. Sen brukar man i regel inte behöva röra sig utanför sina närmaste kvarter, utan varje stadsdel har sina egna nischade barer, klubbar och butiker. Är man till exempel homosexuell bor man troligtvis i Hillcrest, som är gaykvarteren (och för övrigt en av de trevligaste delarna av San Diego). Vill man bo i Pacific Beach så är det en fördel om man är en tribaltatuerad collegestudent som gillar att festa. Är man hipster och gillar att cykla i backar på en cykel utan växlar kan man bo i antingen South Park eller angränsande Golden Hill. Och så vidare. Jag överdriver såklart lite för att få fram en poäng. Men det är väldigt uppdelat.

Inte helt ovanlig syn i Hillcrest

Alla de ovan nämnda stadsdelarna ligger i centrala San Diego. De östra och södra områderna är ganska getto, så de kan vi skippa. Själv bor jag för tillfället i Oceanside, en av flera stadsdelar i North County – som alltså ligger ungefär 30 minuter norr om centrala San Diego. North County är ganska intetsägande, och väldigt utspritt. Vid kusten är det mycket surfare, och snubbar med rutiga skjortor, avklippta Dickies och knähöga strumpor. Och mycket höginkomsttagare, eftersom det ligger en hel del fancy villaområden här. Åker man inåt landet finns det en massa fina naturupplevelser, fullt av vin- och apelsinodlingar, små byar i bergen, strutsfarmer och annat exotiskt.

Utsikt från Palomar Mountain (och jag som blondin)

Apelsiner pallade från en apelsinodling längs vägen

Jag flyttade norrut för två år sen när jag fick jobb i Carlsbad, som gränsar till Oceanside, och har alltså bott i North County dubbelt så länge som jag bodde i centrala San Diego. Trots det känner jag fortfarande att det är North Park som är hemma, och att Oceanside är en högst tillfällig vistelseort. Just nu bor jag i ett townhouse på Fire Mountain i södra Oceanside, och trivs förvisso ganska bra men saknar ändå atmosfären i North Park ganska ofta. Och jag flyttade faktiskt inte över hela Atlanten för att bo i ett område där jag halvtrivs. Så om allt går som det ska flyttar jag ner till San Diego igen inom en snar framtid. Men det är en annan historia, här har ni i alla fall San Diego i ett nötskal.

En liten turistguide till San Diego

Har ni tänkt på hur mycket mer man uppskattar sin ledighet om man kallar det för att ha semester? Även om det bara handlar om att vara ledig från jobbet en vanlig lördag-söndag? Den här helgen har jag haft svenskbesök, och alltså passat på att ta en välbehövlig semester från både bloggen och livet i allmänhet. Och har man semester får man göra turistgrejer, så det har vi gjort, en massa – inklusive att bo på hotell. Här får ni en liten snabbgenomgång, som också kan läsas som en turistguide till världens finaste stad.


Ute på Sunset Cliffs får man akta sig för farliga klippor. Fast helst ska man, som namnet avslöjar, komma hit och titta på solnedgången.


Där bor de rika och berömda.


Fina grottor på havsnivå.


Precis runt hörnet från Sunset Cliffs ligger Ocean Beach Pier, som är den längsta betongpiren på hela västkusten. Längst ut brukar det sitta fullt med pelikaner, men så långt orkade vi inte gå.


En liten sväng till House of Sweden i Balboa Park är obligatoriskt. Där kan man äta svenskt kaffebröd och titta på bilder på den svenska kungafamiljen.


Balboa Park är för övrigt kanske det finaste stället i hela San Diego – och dessutom både större och trevligare än Central Park i New York. Här är botaniska trädgården.


Botaniska trädgården inifrån.


Fler turister i Balboa Park – här ligger förutom flera trädgårdar och teatrar och konsertplatser dessutom omkring 20 museer och San Diego Zoo.


Så här glad var jag efter att ha tittat på dinosaurier och annat på San Diego Natural History Museum. Men kanske framför allt för att ha fått komma tillbaka ut i solen igen.


Efter en helt fantastisk pastamiddag i Little Italy (som jag visst glömde ta kort på) tog vi den långa bron ut till Coronado, som är en halvö precis utanför downtown. På västra sidan finns en lång strandpromenad, samt en och annan finfin solnedgång.


Och lagom till att man tagit sig tillbaka till östra sidan av halvön igen har det hunnit bli mörkt över downtown, och man har den här fina skylineutsikten att njuta av. Och det var allt från den här semestern – man blir ju helt utmattad av att turista så här mycket.

Det var trist att behöva lämna San Francisco…

…men det känns ändå helt okej att vara hemma i Oceanside igen. Märkligt det där.

It never rains in Southern California

Det är fint att vara hemma igen.

En dekadensens afton

Det känns som att alla inlägg en tid framöver kommer att inledas med “häromdagen”, eftersom det händer mycket men jag hamnar efter i rapporteringen. Så, häromdagen var vi i downtown San Diego, på den mycket exklusiva klubben Prohibition. För att över huvud taget komma in måste man vara propert klädd och komma i ett sällskap på färre än 6 personer. Vi var närmare 20, men kom i små grupper i taget, så vi blev insläppta i alla fall. Själva klubblokalen är avsiktligt svår att hitta; en pytteliten dörr inklämd mellan två stora pubar, och så står det “Law Office” på skylten. Man får ringa på en klocka och så kommer det någon och, förhoppningsvis, släpper in en. Efter att ha tagit sig ner för en brant trappa till en källarvåning befinner man sig plötsligt i 20-talets prohibition-era, där alkohol är förbjudet och man får gå på svartklubb för att dricka sig full. Ett jazzband spelar live i ena halvan av lokalen; den andra halvan är en bar omgiven av rött ljus, män och kvinnor uppklädda till tänderna, samt en välkonstruerad drinklista. Priserna är därefter. Är man full eller högljudd blir man ombedd att avlägsna sig. Kommer man iklädd jeans, t-shirt eller tennisskor blir man inte insläppt.

Efter ett par timmar på Prohibition gick vi rakt över gatan till Marble Room, en före detta bordell som nu huserar en bar där servitriserna ser ut att vara lånade direkt från ett horhus i Vilda Västern. Och det var den dekadensens afton. 

Den röda baren på Prohibition

Födelsedagspuss (och min nya frisyr) på Marble Room