På tal om roadtrips och att checka av alla nationalparker så jobbar jag också på att besöka alla delstater.

Om några månader har jag bott i USA i 15 år (!!!). De första 10 åren eller så jag bodde här reste jag knappt till några andra delstater utan höll mig mest i södra Kalifornien. Någon sväng till Las Vegas om året, ett besök hos en kompis som bodde på Hawaii, träffade mina föräldrar i New York eller New Orleans ett par gånger. Annars var jag hemma i San Diego, eller möjligen i LA.

Det här var inte för att jag inte VILLE se resten av landet, utan för att 1) jag var ung och pank, och 2) när jag väl fick ett jobb som betalade lite bättre hade jag knappt någon semester. Tio dagar om året. Skulle jag dessutom hinna hem till Sverige och hälsa på blev det väldigt lite över.

Det var egentligen inte förrän 2018 jag började kunna åka på längre roadtrips än bara några dagar i taget. Då körde tre kompisar och jag våra hojar till Kanada och tillbaka till San Diego igen. Två veckor tog det och det är fortfarande något av det bästa jag har gjort.

När jag började på mitt nuvarande jobb blev allt dessutom en miljon gånger bättre. Numera har jag “obegränsat” med semester och flexibla arbetstider, jag kan ta med min laptop och jobba varifrån som helst i världen, jag reser mycket i jobbet, och jag har en mer stabil ekonomi än tidigare. Alltså har jag de senaste fem åren gått från att ha varit i väldigt få delstater till att ha sett betydligt fler, de allra flesta via motorcykel.

Som ni ser på kartan ovan saknar jag fortfarande större delen av Södern och Northeast, samt några delstater i Mellanvästern. Grejen med USA är bara att det är så sjukt stort. Om jag skulle köra från San Diego i landets sydvästra hörn till Caribou, Maine, i det nordvästra hörnet skulle det enligt Google ta 50 timmar. Det är över 5 400 kilometer (som en jämförelse är det 4 800 kilometer mellan Kiruna och Lissabon).

Men det är väl egentligen ingen större brådska att checka av alla 50, plus D.C. Jag lär bo kvar här ett tag till, och nåt ska man ju ha kvar att se fram emot också.

Jag kanske borde skriva något om att Trump har blivit åtalad, men jag har ärligt talat inte så mycket att säga om det. Mer än att det är på tiden, men att jag samtidigt tvivlar på att han någonsin kommer få lida någon sorts konsekvenser av sina brott.

Något jag tycker är betydligt mer intressant att prata om är vad som händer i Tennessee just nu. Vet inte om det har nått Sverige eftersom det kanske inte är samma internationella nyhetsstoff som att USA:s mest hatade ex-president riskerar fängelse.

Detta är i alla fall vad som har hänt, lite kort: Den 27 mars sköts 6 personer (inklusive 3 barn) ihjäl i en skolskjutning i Nashville. Sen dess har hundratals studenter, lärare och andra demonstrerat i och omkring Tennessees delstatskongress mot vapenvåld och för skärpta vapenlagar. Tre demokratiska politiker – två unga svarta män, och en äldre vit kvinna – deltog i protesterna. Och igår röstade republikanerna, som har majoritet i representanthuset, för att utesluta de två männen (Justin Jones och Justin J. Pearson) ur kongressen.

Jag skriver kanske inte så mycket om politik här även om jag följer nyheter och analys väldigt aktivt. Det är helt enkelt för mycket skit som händer hela tiden i det här jäkla landet för att jag ska orka. Det kommer nya anti-HBTQ- (speciellt anti-trans) och anti-abort-lagar i stora delar av landet hela tiden, trots att opinionsundersökningar visar att detta INTE är populärt bland befolkningen.

Men de här händelserna i Tennessee – att två FOLKVALDA personer blir uteslutna ur kongressen av ett gäng rasister för att ha protesterat mot vapenvåld efter att tre nioåriga barn mördats med en AR-15 – känns som en riktig varningsklocka. Ja, USA har fascistiska tendenser. Ja, det här är helt klart en sådan.

Men, ja. Glad fredag på er!

Idag har jag röstat i Kaliforniens primärval. På min valsedel fanns allt från guvernör och senatorer till secretary of state, attorney general, domare och hyperlokala kandidater. De med flest röster går vidare till mellanårsvalet i höst.

Jag känner mig för tillfället väldigt urlakad när det gäller amerikansk politik. Mer än vanligt alltså. Det är masskjutningar var och varannan dag, en miljon amerikaner har nu dött av covid, det stiftas anti-HBTQ-lagar till höger och vänster, och snart förlorar vi aborträtten också.

Det här primärvalet är jag en så kallad single-issue voter. Röstar i största möjliga utsträckning enbart på kandidater som är uttalat pro choice.

Om två dagar åker jag till Sverige och jag har fan aldrig känt mig mer lättad över att få lämna det här jäkla kaoslandet i några veckor.

Idag är det exakt 13 år sen jag lämnade Stockholm och flyttade till Kalifornien. TRETTON ÅR. Min utlandsflytt är en tonåring!

Har dock lite svårt att fira just nu för att det är så jäkla mycket SKIT som pågår här just nu. Några exempel:

• Covid. Det här är ju ett globalt problem, men jag blir så jävla trött på alla bortskämda, hjärntvättade amerikaner som vägrar att vaccinera sig trots att det finns vaccin i överflöd och det är helt gratis. Folk som även vägrar att bära munskydd eller göra något över huvud taget för att skydda sig själva och sin omgivning. Det behöver liksom inte vara så pass illa som det är här just nu.
• Klimatförändringar. Vi ser verkligen helt förödande, riktiga konsekvenser av klimatförändringarna i USA just nu. Enorma skogsbränder över hela Kalifornien. Orkanen Ida som precis ödelagt stora delar av New Orleans, en stad som nu är nästan helt utan el. Och så vidare.
• Afghanistan. Har suttit klistrad framför nyheterna de senaste veckorna och gråtit över vad som kommer hända med framför allt kvinnor och flickor i Afghanistan under talibanstyret. Samtidigt tycker jag att det är bra att USA drar sig ut istället för att föra ett evigt krig utan lösning. Det är en så extremt sorglig, komplicerad situation utan några enkla svar.
• Aborträtt. En ny lag i Texas förbjuder abort efter 6 veckor och uppmanar individer att stämma folk de misstänker har hjälpt någon att göra abort. Detta innebär allt från läkare till taxichaufförer som kör någon till en klinik. Det här är så sjukt att jag inte ens har ord för det. Vad ÄR det här för jävla land?

Som om inte allt detta vore nog röstar vi i Kalifornien just nu om vi vill avsätta vår guvernör, Gavin Newsom. Det här valet är ett jävla skämt, organiserat av Republikaner, men det finns en rätt stor chans att det lyckas. I så fall är risken överhängande att Kalifornien får en högerextrem antivaxxer som guvernör.

Jag har bott i Kalifornien i exakt 13 år och har alltid betraktat den här delstaten som något av en fristad. Brukar inte ens säga att jag bor i USA, utan att jag bor i Kalifornien. Det finns ingen annanstans i USA jag skulle kunna tänka mig att bo. Om Kalifornien plötsligt förvandlas till Texas vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen.*

*Nej, jag vill inte flytta tillbaka till Sverige. Det är för kallt.

Hej! Idag har jag röstat. Fyllde i min valsedel hemma och promenerade ungefär 50 meter till mitt närmsta bibliotek för att leverera den till en valarbetare.

I vanliga fall kan man skicka sin valsedel via post, men postverket (USPS) drivs just nu av en Trump-person som har gjort posten i princip funktionsoduglig, eller i alla fall väldigt opålitlig, så det går inte riktigt att lita på att valsedlarna kommer fram i tid, eller alls. Det är inte heller en jättebra idé att gå och rösta på vallokal bland en massa människor pga corona. Själva valdagen är inte förrän 3 november, men eftersom det är så mycket osäkerhet kring det här valet kändes det säkrast att förtidsrösta på det här viset.

Jag röstade i primärvalen tidigare i år, men det här är första gången jag har fått rösta i ett presidentval. Blev ju amerikansk medborgare förra året, precis i tid. Det här är ett oerhört viktigt val och jag är glad att jag får rösta, även om Biden som sagt inte är min favoritkandidat.

En intressant grej med amerikanska val är för övrigt hur otroligt många olika saker på man röstar på. Presidenten är egentligen en ytterst liten del av detta. Så här såg ena halvan av min valsedel ut, det var lika mycket på andra sidan. Man röstar på allt från borgmästare till skolstyrelsemedlemmar, domare, distriktsrepresentanter, senatorer och dessutom en massa “ballot measures” (lagförslag?). Vet dock inte om det är lika mycket i andra delstater som i Kalifornien.

Många av dessa förslag är formulerade på ett medvetet otydligt sätt för att försöka “lura” folk att rösta för dem. Jag sparade tweeten ovan för att den sammanfattade läget ganska bra. Jag gjorde otroligt mycket research för att se till att jag verkligen röstade på rätt kandidater och lagförslag, samt pratade med vänner och kollade vad olika progressiva organisationer rekommenderade. Känner mig nöjd med mina val.

Om USA fungerade som en normal demokrati, där den person med flest röster vinner, så är jag 100% säker på att Biden skulle vinna. Men nu fungerar det inte så här, så jag är extremt nervös. 18 dagar kvar nu.